tor 21 jul 00:00

Målvaktens lärdom av tuffa skadorna: ”Jag har kört för hårt”

Målvakten Henrik Hjerpe har de två senaste säsongerna gjort starka insatser i Lindlöven och Västervik, men tvingats avbryta båda i förtid på grund av skador. Nu tränar han för att komma tillbaka. – Jag ser en lång karriär framför mig, säger han. När det roliga skulle till att börja, då tog det slut för Henrik Hjerpe. Den unge målvakten tvingades kliva av med påtagliga höftproblem och istället kom Linus Lundin in och blev kvalhjäte i Västervik. – Jag hoppade av i mitten av Allettan, när jag kände i en match att det inte funkade. Jag kunde knappt gå ner på isen, minns Hjerpe. – Det är klart att det var jäkligt surt, men jag stannade kvar och var med laget så jag fick ändå vara med om själva resan, det var jävligt roligt även om man så klart hade velat vara med och spela. Problemet? Förslitningar på höftkulan som lett till extra utväxter. – En klassisk målvaktsskada. Det gör att det är svårt att röra sig och det är inte en bra egenskap för en keeper. Det är skönt att veta varför jag inte kunnat prestera på den nivå jag velat under de tre senaste säsongerna egentligen.   För tidigt att rota i höfterna Läkarna förordade operation, men ynglingen letade efter andra alternativ och det är där han befinner sig nu då han underkastar sig specialträning för att förhoppningsvis kunna komma till bukt med sina problem. – Om jag hade opererat hade det varit rehab i ett halvår som väntat och man vet ju aldrig hur rehaben kommer funka. Jag är 21 år och ser en lång karriär framför mig och då kändes det fel att börja rota i höfterna redan nu. Specialträningen med fokus på rörlighet och målvaktslika rörelser har än så länge inneburit så väl framsteg som bakslag. – Kör man vanlig fys med tunga benböj och sådant blir det ganska statiskt och man rör höften i samma riktning hela tiden. Som jag tränar nu roterar jag höften, rör den rakt fram och i sidled, man kan säga att jag lär den att öppna upp i olika riktningar. Ungefär så som målvaktsspelet ser ut på isen. – Jag kände mig väldigt bra i gymmet och testade på is för tre veckor sedan och då kändes det bättre på högersidan där jag haft de största problemen, det kändes nästan helt bra, men i den vänstra hade det istället gått åt andra hållet. Problemet är att det sitter olika högt och lågt beroende på vilken sida det är. Och därför fick jag ett bakslag på vänster. Förhoppningsvis har vi uppfattat var alla problem är nu så det inte ska behöva bli fler bakslag.   Kört för hårt När den lovande målvakten, som för tillfället befinner sig hemma i Leksand, kan vara tillbaka i skick nog för att kunna spela är än så länge skrivet i stjärnorna. Du har inte börjat fundera på klubbval för kommande säsong än? – Klart att jag tänkt på det, men det är svårt att ringa upp folk och säga att jag inte vet när jag kan gå på is, hej jag är en halvskadad målvakt vill ni ha mig? Det är inte så attraktivt, så jag har legat lite lågt. – Men jag hade ändå en bra säsong statistiskt den som gick så jag har något positivt att gå efter, det är inte som att jag har varit borta skadad i flera år. Jag ser positivt på det även om det börjar närma sig säsongsstart. Jag får ha tålamod, jag är 21 år gammal och drömmen är att hålla på ett bra tag framöver, jag måste tänka långsiktigt istället för kortsiktigt och dra igång för tidigt. Man får ändå säga att du haft oflyt med skador under seniorkarriären så här långt, i Lindlöven var det axeln som spökade… – Uppenbarligen är det ju något som varit i obalans. Jag som person och målvakt har tänkt att jag varit bra på att träna, men man kan väl dra slutsatsen att jag kanske tränat lite för mycket och inte värdesatt vilan. Jag har kört för hårt.