Den stora streckstriden kan ta sin början!

Äntligen! Det får man väl ändå säga trots att en underbar vår och sommar är på väg att ta slut och att solen snart är på väg att sjunka in bakom molnen. Men är man hockeynörd så är man och då är det ofrånkomligt att man ser fram mot hösten/vintern då hockeyn till sist hamnar högst upp på dagordning hos så många runtomkring Hockeyettanklubbarna i Sverige.

 

Östra regionens lag är väl tyvärr den enda region i hockey-Sverige där publiken ännu inte hittat fram, åtminstone om man ska se till åskådartillströmningen i Stockholm med dess närliggande förorter. De nio Stockholmsklubbarna i Hockeyettan Östra kommer sammanlagt fortfarande inte upp i samma publikantal som exempelvis Visby-Roma och Hudiksvall har tillsammans och det är verkligen riktigt synd. För många av dessa Stockholmsklubbar spelar en sevärd ishockey och nu när möjligheten ökar till avancemang till Allettan när antalet platser ökar från fyra till fem, så får vi väl verkligen hoppas att publiken kan strömma till på allvar.

 

Det är också det förändrade serieupplägget som gör att jag tror att säsongens upplaga av grundserien i Hockeyettan Östra kan bli riktigt rolig. Kanske inte för toppstridens skull för där har vi tre lag som jag tror relativt tidigt kommer att dra iväg från övriga i tabellen. Visby-Roma, Huddinge och Hudiksvall håller alla en högre klass än övriga lag i serien och att något annat lag ska kunna kila sig in emellan denna trio, ser jag som nästan ett helt omöjligt scenario. Det enda lag som kanske skulle kunna göra det är Hammarby Hockey som faktiskt gjort en försäsong som bådar riktigt lovande för det forna storlaget. Laget har gått framåt, målmedvetet ända sedan tränaren och numera även sportchefen Benny Rönnelöw tog sin hand över detta lag. Laget pressade ju faktiskt Troja/Ljungby i en av två kvalmatcher i våras och när laget nu dessutom fått behålla alla spelarna man ville från fjolårets starka kollektiv och dessutom ser ut att ha funnit några guldkorn till förvärv, så tror jag att ”Bamsingarna” är laget som kommer att placera sig på plats nummer fyra i grundserien. Det är ganska många runtomkring Stockholm inklusive lagets egna supportrar som tror detsamma som mig i mina positiva tankar om detta lag. Enda frågetecknet är väl om laget nu kan hantera den press som det innebär och klarar man av att hantera detta lilla favoritskap?

 

Sedan kommer vi till den stora striden, nämligen den om vilket lag som ska ta den femte och sista platsen som leder till spel i Allettan Norra. Här ser jag ett koppel av lag som alla är kapabla att ta den. Jag skulle nog till och med vilja säga att alla andra resterande lag förutom möjligtvis IFK Tumba, Wings HC, Arlanda samt även Nacka HK, kan plocka den. Här nedan kommer jag att försöka ta fram plus och minus hos lagen som jag främst tror kommer att kämpa om den åtråvärda platsen.

 

Sett till fjolårets säsong ligger Haninge Anchors närmast till hands. Tränare Niklas Flodin har allt sedan han kom till föreningen för fem år sedan gjort det väldigt bra och södergänget har hela tiden haft en härlig fart i sitt lag. Den speeden lär laget fortsatt ha och det är ett stort plus men jag sätter ett stort frågetecken till att ikonen, Robin Sjörén har lämnat laget. Han bar nästan laget på sina axlar och symboliserade i stort allt som Haninge stod för. Visserligen har en del poängstarka spelare tillkommit såsom bland annat Magnus Kullerback, Nick Hedemyr samt Christoffer Usov men kan de verkligen mantla rollen? Försäsongen har inte direkt skvallrat om det eftersom de inte vunnit en endaste match av fem möjliga. Träningsmatcher är dock alltid träningsmatcher men visst hade det nog varit positivt för Haninge att komma till seriespelet med åtminstone någon seger i bagaget.

 

Väsby Hockey är en förening som andas stor optimism för närvarande. Laget har som brukligt, sett till de senaste säsongerna, haft en stor spelaromsättning men nye sportchefen Tom Tärnström har byggt laget lite annorlunda än mot tidigare. Tillsammans med en ung tränarduo i form av Markus Odén och Viktor Tuurala har laget satts ihop av spelare som framförallt drivs av viljan att vilja bli bättre. Många spelare är förstaårsseniorer och har en stor hunger efter mer. Samtidigt som detta är en styrka kan det också vara lagets svaghet. Det är inte lätt att komma från juniorspel till seniorhockey och många är de som inte klarat av just den omställningen. Nu är dock laget inte helt orutinerat. Namn som Johan Wictorsson, Fredric Korduner samt senaste förvärvet Martin Lundberg har alla levererat tidigare och de får nog finna sig att leda laget där de unga kanske kan växa in i rollerna efter hand. Laget känns spännande och försäsongen har vittnat om att energinivån i laget är hög. Hur långt kan det räcka, Allettan? Ja, inte helt omöjligt…

 

Vallentuna Hockey överraskade många den gångna säsongen. Trots att de inför seriestarten var starkt nederlagstippade slog de i princip alla förståsigpåare på fingrarna. Laget hade en stark defensiv och ställde om i snabba omställningar där många spelare visade upp stark skridskoåkning. Laget har i år kvar samma tränarduo som fjolårets i form av Johan Klint samt Ville Söderlind. Det bäddar för en grundtrygghet och laget har främst fyllt på med nya unga spelare som alla drivs mot samma mål. Detta är styrkan som jag ser i laget. Svagheten är de spelartapp som ändå är rätt blytunga. Den speediga amerikanen Terrence Johnson är flyktad och hans framspelare Sebastian Borg likaså. Dessa avbräck ska inte underskattas eftersom de stod bakom väldigt mycket i anfallsväg den gångna säsongen. Men defensiven är stark och dessutom har laget en av seriens bästa burväktare i form av Filip Algeman. En klar outsider till en Allettan plats.

 

Sollentuna HC var nykomling den gångna säsongen och växte med uppgiften efterhand. Laget är en av de mest organiserade ute på isen där alla vet precis vad de ska göra och när de får kollektivet att funka kan de slå vilka som helst. Laget är skridskostarkt och vältränat och har själva pratat om att de ska vara på den övre halvan av tabellen när grundserien är summerad. Laget har en del starka förvärv där framförallt Väsbytrion Filip Holmgren, Jonathan Strömgren samt Jonathan Skoglund skiner allra klarast. Laget har en stark målvaktsbesättning där Björn Fors varit en gigant på denna nivå under många säsonger. Defensivt är laget ramstarkt men jag sätter ett frågetecken till lagets offensiv. Jag saknar offensiva spjutspetsar och kan inte riktigt se alltför många som kan kliva fram och bidra till poängproduktionen. Löser laget det är de precis som VBK en klar dark horse i racet om en plats topp fem. Annars får de nog mest rikta in sig på en plats i mittskiktet av tabellen.

 

Gästrikland fick våren 2016 äntligen tillbaka ett lag till Hockeyettan när Valbo HC fick en friplats tack vare Västerviks samt SSK:s avancemang till Allsvenskan. Det var av regionen hett efterlängtat och nu kan Gävlespelarna som inte färgar i SHL-laget Brynäs få en möjlighet att spela i en klubb nära hemstaden. Det är också främst gästrikar som truppen byggts med och laget leds av en Brynäsikon i form av Pär Djoos. Lagen i Hockeyettan Östra lär få möta ett skridskostarkt Valbo där just farten och spelskicklighet lär prägla spelet. Som nykomlig kanske man inte kan förvänta sig att kravla sig till Allettan men nog har Valbo ändå en möjlighet att hamna där. Det gäller för motståndarna att hålla ihop sitt försvar när Valbo kommer farandes och nog lär laget bli sevärt. Men att det ska räcka hela vägen ser jag som tveksamt men visst kommer de ändå att bli en härlig injektion till serien.

 

Några fler lag än dessa ovannämnda lag tror jag därefter inte har en chans att på allvar ta sig fram uppåt. Nacka HK är likt Valbo HC en pigg nykomling som framförallt hemma i sin hemmaborg Nacka Ishall kommer att plocka skalper.  Det kommer att gå undan i just den hallen men när jag kikar in på lagets laguppställning så känns det som att defensiven är för svag för att kunna mäta sig med lagen här ovanför.

 

Wings HC, Arlanda har en ledartrojka och en målvaktstränare av rang men som rent trupp mässigt känns som alldeles för svaga för att kunna göra annat än att koncentrera sig på att säkra ett kontrakt utan kvalspel. En uppsida har dock föreningen i att de har ett tätt samarbete med allsvenska Almtuna IS och om laget kommer att få låna fler än Emil Ripstrand så kanske de ändå med tiden kan mäta sig med de allra bästa. Men lagets backbesättning känns i dagsläget mer än lovligt tunn och försäsongens spel mot andra lag från Hockeyettan har lett fram till idel förluster och det gör att jag skriver som jag gör om lagets förmodade styrkeförhållanden gentemot de övriga. Jag tror att laget återigen får finna sig i att förlora mer än vad de kommer att vinna men tiden talar nog ändå för föreningen som nog får sikta uppåt i tabellen först om någon/ra säsonger.

 

IFK Tumba är seriens tredje nykomling och har varit väldigt överlägsna de senaste säsongerna i division 2. Men så fort det har vankats kvalspel till ettan har laget inte räckt till och hade det inte varit för SSK:s avancemang vilket gav dem en gratisplats, så hade de fått harva vidare i tvåan. Truppen har inför säsongen åderlåtits mer än vad den har förstärkts, åtminstone på pappret och jag har svårt att se att de ska kunna undvika botten två när grundserien ska summeras. Plus ska sättas till att laget alltid spelar med fart och om motståndarna underskattar Tumba så kommer de obönhörligt att bli straffade. Men om rätt fokus från motståndarna sätts på uppgiften så kan jag inte se annat än att laget måste upp till stordåd för att undvika en plats i långt ner i serien.

 

Jag nämnde i början av krönikan endast i förbifarten mina tips om de ”givna” topplagen i serien. Men jag kan väl få kort berätta om vad jag tror om denna trio. Visby-Roma tror jag kommer att vinna serien. Gotlänningarna var starka redan den gångna säsongen och har i princip fått behålla allt de velat och därtill fyllt på med än fler starka spelare. De siktar själva på kvalserien till Allsvenskan och jag tror att det är en position som de mycket väl kan nå med lite flyt i rätt matcher. Jag ser laget som favorit till seriesegern och det kommer att bli många tunga resor på båten hem till fastlandet för lagen i Hockeyettan Östra.

 

Huddinge Hockey tror jag kommer att bli närmast gotlänningarna i tabellen. Laget var riktigt stabila den gångna säsongen och även fast laget inte räckte till när Kristianstad slog ut dem i playoff 2 till Allsvenskan, så var det väldigt solida fram till dess. Till i år har laget fått tillbaka tränaren Fredrik Mälberg som senaste han var i föreningen framgångsrikt lotsade fram dem ute på rinkarna. Nyförvärven känns vassa och laget kommer att vara en tung maskin att möta där många potentiella matchvinnare finns i princip i varje formation.

 

Det tredje topplaget tror jag vi har i hälsingarna Hudiksvalls HC. Laget har inför seriestarten bytt tränare och plockat in en del tunga nyförvärv där bland annat en trio finländare anländer med imponerande CV:n. Vidare är demonbacken Lars Lundin tillbaka i klubben där han tidigare varit så framgångsrik, framförallt när det vankas spel i numerära överlägen. Enda frågetecknet i HHC sätts väl till försvarsspelet. Att laget föll mot Huddinge i en träningsmatch veckan innan seriestarten med hela 8-2 säger väl en del om att laget möjligtvis har en akilleshäl i just defensiven. Offensivt sett vimlar laget av kreatörer och om tränare Lars Lövblom får ordning på försvarsspelet så kan jag inte se annat än att laget tämligen enkelt ska kunna ta sig till Allettan.

 

Så, detta var mina tankar inför seriestarten. Nu är det bara att spänna fast sig och njuta utav resan. Det kommer att gå undan värre och redan om några månader är krutröken skingrad och då får vi veta om mina tips slagit in eller gått helt åt pipan.

 

Let the show begin!!