De måste skriva helt ny historia

Det kokade i Kristianstad. Supportrarna höll låda. Nästan 27 000 personer tittade på seriefinalen via det urtjusiga initiativet ”Veckans Match” och hemmalaget red på en sju matcher lång segersvit in i drabbningen med Troja/Ljungby.

Då dödade Jonatan Nielsen och hans Ljungby-kompisar festen.

Eftersmaken till måndagens hockeyfest för Skånepågarna kan nog lämpligast beskrivas som snopen. Men kanske var 2-5 mot Troja/Ljungby och en knäpp på näsan mitt i den klang och jubel-föreställning som varit serieupptakten för KIK det bästa som kunde hända.

Jag vill inte smolka någon framgångsbägare, men det tål att tittas lite i bakspegeln och gör man det går det inte att konstatera annat än att det kanske är läge för Kristianstad att svalna lite.

I alla fall om det ska bli en säsong som fortsätter vara lika kul som den har börjat.

Det är nämligen ganska påtagligt om vi vänder blicken bakåt att årets stora favorit har förtvivlat svårt att vara bra över en hel säsong. De har faktiskt inte lyckats med det en enda gång under de fem senaste säsongerna.

Senast det skedde att Kristianstad var framgångsrika i serien så väl på hösten som på våren var säsongen 10/11. Sedan dess har det varit antingen eller.

Låt mig friska upp ert minne.

Säsongen 11/12: Skåningarna svarade för en succéartad grundserie där man vann 24 av 27 matcher och toppade serien i överlägsen stil. Men i Allettan var bensinen uppenbarligen fullkomligt slut och laget slutade näst sist utan att ens nosa på playoff-platser.

Säsongen 12/13: Laget gjorde en stark grundserie och placerade sig som trea. I Allettan tog det dock tvärstopp och Kristianstad slutade näst sist, långt från playoff-plats.

Säsongen 13/14: Kristianstad fick aldrig spelet att ramla på plats i grundserien och i ett väldokumenterat drama i slutomgången där laget tappade 4-0 till 4-3 hemma mot Nybro och släppte det sista målet med 24 sekunder kvar missade man Allettan på målskillnad med ett måls marginal. I fortsättningsserien fick man emellertid ordning på spelet, vann den och tog sig hela vägen till playoff 3 där Piteå blev alldeles för svåra.

Säsongen 14/15: Återigen vann laget grundserien i imponerande stil, men drabbades av svår prestationsångest i Allettan och klarade en femteplats med ett nödrop. Pressades sedan hårt av lillebror Helsingborg i playoff 1 innan Tingsryd blev för svåra i playoff 2.

Säsongen 15/16: Ifjol hade man ännu en gång svårt att få ut sin potential i grundserien och missade Allettan (5a), men vann fortsättningsserien och avancerade till playoff 3 där Södertälje blev för svåra.

Ni ser det tydliga mönstret.

Det har varit antingen eller.

Har Kristianstad gått som tåget på hösten har laget haft förtvivlat svårt att lyckas på våren och de gånger spelet hackat och trilskats i grundserien har gänget lyckats ta sig samman och gjort starka fortsättningsserier som i slutändan lett hela vägen till playoff 3.

Det är ett ganska lustigt facit och det är klart att det är något som spelarna i årets upplaga av KIK är väl medvetna om. Många har ju varit med ett bra tag.

I Kristianstad drömmer man om kvalserien, kanske rent av Hockeyallsvenskan. Men ska man lyckas med det får man nog se till att bara vara lite så där halvbra nu…eller skriva helt ny historia.

 

//Mikael Mjörnberg