Hjärnskakningsproblematiken – ”man måste se människan”

Som en mörk skugga hänger problematiken med hjärnskakningar över den svenska hockeyn. Med spelarnas karriärer, för att inte tala om det ännu viktigare, deras välmående, som insats.
Så här kan det inte fortsätta, men det finns ingen enkel lösning på problemet.
– Brinner man inte själv för sporten förstår jag att man aldrig skulle sätta sitt barn i hockeyn med tanke på hur farligt det är, säger Östersunds sportchef Mikael Eriksson.

På måndagskvällen smällde det igen. Östersunds Nils Bergström åkte på en olycklig tackling i matchen mot Piteå och tvingades lämna arenan i ambulans med diagnosen hjärnskakning. Klubben har varit hårt ansatt av just den problematiken det senaste året. Östersund gick in i den här säsongen med tre spelare indisponibla på grund av hjärnskakningar de ådrog sig under fjolårssäsongen.
Olle Fridell och Tobias Falk drabbades i playoff i februari och börjar först nu närma sig en comeback, Markus Molin har varit borta i nära nog på dagen ett år i sviterna efter en tackling mot huvudet.
– Fridell och Falk räknar vi med att de är tillbaka inom 2-3 veckor. Då är jag mer bekymrad när det gäller Markus Molin, det är ett år sedan han åkte på en tackling och det såg bra ut för honom på försäsongen, men den 8 augusti gjorde han ett ispass och fick bakslag och nu vet vi inte ens om det går att komma tillbaka, förklarar Östersunds sportchef Mikael Eriksson.
– Man vet inte om de kommer tillbaka till ett vanligt liv. Brinner man inte själv för sporten förstår jag att man aldrig skulle sätta sitt barn i hockeyn med tanke på hur farligt det är, då finns det många andra idrotter, suckar han.
De många hjärnskakningarna har gjort att det är en fråga som ständigt är på tapeten i Östersund.
– Vi diskuterar det här varje dag. När vi drabbades ifjol jobbade vi med individerna och pratade om att det är viktigt, upp med huvudet annars kanske din karriär kan ta slut. Det är viktigt att prata om det och hitta orsaker till att det sker.

Bakfull i två månader
Så varför har problemet blivit så stort? Varför slutar alldeles för många kampsituationer i dagens ishockey med att någon tvingas lämna isen med hjärnskakning?
Det finns naturligtvis inget enkelt svar på den frågan.
– Jag tror inte det finns en lösning på det problemet. Spelet går framåt, spelarna blir snabbare och starkare och mer vältränade samt att de tog bort lite spelförstörande moment för några år sedan, vilket drog upp tempot ännu högre, så jag tror att det är en av de stora orsakerna. Sen kan jag tro att man är lite outbildade, inte bara de som tacklas utan även de som tar emot tacklingar, att man inte får lära sig hur man ska ta emot tacklingar, säger Jeff Jakobs när jag möter honom i slutet av augusti.
Idag står 27-åringen på tränarbänken i Borlänge, men tvingades för bara några få år sedan avsluta sin aktiva spelarkarriär efter att ha fått sin femte ordentliga hjärnskakning.
– Jag kände mig bakfull i två månader ungefär, lite dåsig och inte riktigt alert i huvudet, berättar han.
Ännu värre gick det för Albin Blomqvist. Det är en solig hösteftermiddag och vi sitter i 23-åringens kök och för ett samtal om hans karriär. En karriär som tog slut strax innan han skulle fylla 20 då allt för mycket våld mot huvudet tog ut sin rätt. Idag lever han med konstant huvudvärk, tinnitus och koncentrationssvårigheter, men ger sig mot alla odds på en karriär som assisterande tränare i HC Dalen.
– Det jag tycker är viktigast är hur spelarna mår och vad man kan göra där, konstaterar han.
Men tillbaka till orsakerna. Det är inte nödvändigtvis fula tacklingar som leder till hjärnskakningar. Allt handlar inte om brutala överfall. Då hade det varit så mycket enklare att plocka bort det från sporten. Jakobs får medhåll av Mikael Eriksson om att ansvaret inte bara ligger på den som tacklar.
– En del tacklingar får större konsekvenser av att den som blir tacklad inte är beredd, att man är lite för naiv i spelet. Man måste vara beredd att skydda sig, konstaterar han.

Tacklas redan i unga år
Alla tre tycks vara överens om att utbildningen, både vad det gäller att tackla och att tacklas, måste starta betydligt tidigare än vad den gör idag.
– Man kan förbygga genom att lära barn som börjar i lag, när de är 8-9 år, att ta tacklingar. När man får börja när man är 12 år blir det som en ny idrott. Det är en idrott fram till man är 12, då börjar hockeyn, menar Eriksson.
– Jag tycker man kan börja med tacklingar lite tidigare. Dels att utbilda dem hur man tacklar, men just det här att man ska förstå att det kan faktiskt skada någon och då ska du nog tänka till innan du hoppar in i en tackling eller vad nu gör, instämmer Anton Blomqvist.
Jeff Jakobs tycker även han att man bör få börja tacklas redan från pojklagsåldern.
– Jag och den generationen jag kom från har nog inte heller lärt oss riktigt bra hur man tacklas, jag tror att de var bättre på det lite längre bak i tiden. Bandy och landhockey på skolgårdarna har ju också försvunnit nu vilket gör att du får lite sämre spelförståelse, vilket också kan göra att du vet inte riktigt när smällarna kommer och så vidare. Det var mer sådant spel förr och det lär dig mer att vara uppe med huvudet och ha koll på händelserna runt omkring.
Men ansvaret ligger så klart inte bara på spelarna (så väl de tacklande som de tacklade) utan även på ledare och alla runt omkring. Mikael Eriksson tycker även domarna kan ta ett större ansvar så att tacklingar mot huvudet får större konsekvenser.
– Även domare måste ta ansvar och titta på videon i efterhand om det finns misstankar om att det kan ha varit något. Numera finns det ju film från de flesta matcherna. De måste titta på händelser även om de inte leder till GM eller MP. Jag har full förståelse för att man inte alltid ser det i matchen, det går fort där ute, men man kan titta i efterhand. Det blir ett merarbete, men alla måste ta sitt ansvar.

Människan är viktigast
Än viktigare är naturligtvis den mänskliga aspekten. För i slutändan är ju spelarna människor vars liv påverkas i allra högsta grad. Albin Blomqvist försöker i så stor mån som möjligt berätta om sin situation för alla som vill höra, bland annat via sin blogg och mediala framträdanden, och hoppas att fler historier om hur det kan gå ska hjälpa spelare att få större respekt för varandra ute på rinken.
– Det handlar om respekt och förståelse, det är det stora. Det är en stor debatt men det blir lite pajkastning med att det var en ful tackling och så får man inte göra. Jag tycker mer att debatten ska gå åt att utbilda och låta spelare och ledare förstå hur det kan bli, för förstår man så vill man inte utsätta någon annan för det, det tror jag inte någon vill, säger han.
– Hade spelare, ledare och folk i hockeyvärlden haft en större bild av vad som kan hända tror jag att alla hade brytt sig mer. Det handlar om en helhet, att vi tar hand om varandra och händer något så stöttar vi varandra. Jag tror det är viktigt att spelare berättar, att spelare får höra historier så att de förstår och på så sätt blir utbildade att ta rätt beslut. Jag tror att allting grundar sig i förståelse och respekt.
När Jeff Jakobs står på tränarbänken går människan alltid före resultatet i matchen.
– Jag är väldigt noga med att har de ont i huvudet efter en smäll då spelar de inte mer den matchen och då kan det vara vår bästa spelare, det spelar ingen roll. Har du problem med huvudet då spelar du inte.
Du chansar inte?
– Nej, det finns ingen anledning. Det spelar ingen roll om det är KHL eller Stanley Cup-final, människan måste hela tiden gå före.
Tror du att du skulle resonera så med en Stanley Cup-pokal på spel?
– Det vet jag ju inte om jag skulle göra eftersom jag inte ställts i den situationen, men jag hoppas att jag även i ett sådant läge skulle se människan. Det är ändå människor vi jobbar med och man måste se till helheten.

//Mikael Mjörnberg

 

NYTTIGA LÄNKAR
Albin Blomqvist blogg
Podcast med Albin Blomqvist
Podcast med Jeff Jakobs