Trotjänarna förtjänar att hyllas

Hockeyn blir allt mer ombytlig och de riktiga trotjänarna som stannar länge i sina föreningar blir allt färre. Just därför blir de bara viktigare och viktigare.

Det låg något i luften inför nedsläpp mellan Mariestad och Lindlöven i söndags. Inte bara för att klubben med hjälp av sina sponsorer bjöd publiken på inträdet och för att tre oerhört viktiga Allettan-poäng stod på spel.

Att det fanns något mer att glädjas över blev publiken varse när lagets kapten Filip Törnqvist kallades fram i rampljuset.

 

 

Mannen, som den här säsongen begåvats med det karakteristiska smeknamnet Kapten Rödskägg, offentliggjorde där och då att han ritat på ett nytt kontrakt som sträcker sig över de kommande två säsongerna.

Att skriva på ett tvåårs-kontrakt är väl inget märkvärdigt i sig, om det inte vore för att 27-åringen redan är inne på sin tionde säsong i Mariestad och kan stoltsera med en lång och gedigen karriär i föreningens färger.

När det nya kontraktet löper ut efter säsongen 18/19 kommer han att ha gjort 12 säsonger i Bois. Klart att Mariestadsborna var glada när de vandrade hemåt i januarimörkret, trots att det var Lindlöven som drog det längsta strået och åkte hem med alla poängen från matchen.

Ikväll tar Tranås emot Halmstad i en tillsynes helt vanlig match i den södra vårserien. Men för en man kommer aftonen att bli lite extra minnesvärd.

Den lille pucktrixaren Eric Gustafsson gör nämligen sin 300e match i Tranås-tröjan. Han är fostrad i föreningen, tog sina första stapplande skär i representationslaget säsongen 07/08 och där har han blivit kvar. De som följt Tranås vet dessutom att han under de 299 matcher som han lirat fram till idag väldigt ofta varit en spelare som gjort stor skillnad och som ögonfägnat sin publik.

Vänder vi blicken några månader tillbaka i tiden minns vi också hur Kristianstad firade sin kulturbärare Mikael Larsson som kom upp i den smått fantastiska noteringen 500 fighter för föreningen. En laglojal spelare som sällan glänser, men alltid gör sitt jobb och därför fått förnyat förtroende om och om igen. Är jag inte helt felunderrättad var han förste spelare att nå den milstolpen i klubbens historia.

Det finns naturligtvis fler exempel som skulle kunna lyftas fram (Daniel ”Trucken” Karlsson i Troja skrev ju precis likt Törnqvist också på ett nytt tvåårs-avtal nyligen och fortsätter vara moderklubben trogen).

Det är kul att ställa till med kalas och fira jämna siffror så klart. Men de här trotjänarna är värda väldigt mycket mer uppskattning än de kanske får till vardags. De är så oerhört viktiga för sina lag och för ligan.

Hockeyettan av idag är väldigt mycket slit och släng och så ska det till viss mån också vara. Det är en språngbräda för unga spelare på väg uppåt i sin karriär. Spelare som ska komma in i seniorhockeyn göra några säsonger och skaffa sig erfarenhet på väg mot större uppgifter.

Men för att det över huvud taget ska fungera krävs trotjänarna, kulturbärarna och de stora klubbhjärtana. De som trots att det kanske hägrar en tusenlapp extra i något lönekuvert någon annanstans eller väntar lockande äventyr runt knuten väljer att stanna kvar. Väljer att utgöra en ryggrad och säsong efter säsong gå i bräschen för den klubb de har närmast hjärtat.

I takt med att hockeyn för varje säsong går mer och mer in i slit-och-släng-mode blir de som verkligen väljer att stanna kvar länge i sina klubbar ännu mer viktiga och det är ingen slump att det är just dessa spelare som i slutändan hamnar närmast fansens hjärtan.

Spelare som stannar 12 raka säsonger, som spelar 500 eller 300 matcher i sträck för sina moderföreningar, de är oerhört viktiga för att göra Hockeyettan till den liga det är.

Det är trotjänare som verkligen förtjänar att hyllas.

 

// Mikael Mjörnberg