En av säsongens mest spännande faser

Det kommer inte att spelas en Hockeyettan-match värd namnet förrän halvvägs in i september. Det är långt dit. Men ändå känns det lite som att vi står inför ett av de mest spännande skedena under hela säsongen.

Nu när kvalseriens krutrök lagt sig har den ju dundrat igång på allvar. Silly season.

Nya trupper ska byggas, tränare ska tillsättas, strategier dras upp och vägen mot nästa säsongs stordåd krattas på bästa möjliga sätt.

Det är ett idogt arbete för alla sportansvariga därute. Jag och många med mig kommer givetvis vara både hårda och dömande över vad som händer under silly season. Det hör till att supportrar och journalister vakar som hökar över varje litet move som görs och mer än gärna lastar ut drösvis med åsikter om det.

Faktum är att nu när serierna tycks bli jämnare och jämnare är det viktigare och viktigare för sportcheferna att träffa rätt med de värvningar de gör. Att ha en röd tråd och verkligen bygga utefter den.

För att ta ett exempel, Troja/Ljungby hade aldrig avancerat upp i Hockeyallsvenskan om Pelle Svensson misslyckats med sina värvningar och inte haft någon egentlig plan med hur han skulle använda dem.

Tiderna är förbi då det gick att ta sig an Hockeyettan genom att värva ihop ett gäng spelare som såg bra ut på papperet och sen hoppas att de ska funka tillsammans. Det krävs väldigt mycket mer tankemöda än så.

Låt mig i all välmening anta lite av ett lättjefullt von oben-perspektiv och komma med några tips i all välmening.

Kära sportchefer, stirra er inte blinda på poängligorna, lita inte blint på gamla medspelares omdömen om sina polare, tro inte på ett ord av vad agenterna säger och ha inte för höga tankar om J20-spelare.

Det är fallgropar som många trampat i många gånger. Poängligavinnarna är inte alltid de mest lämpade nyförvärven oavsett hur imponerande siffrorna må vara. Juniorerna som ägt isen i sina J20-serier stöter ofta på patrull när de första gången ska ut i seniorhockeyn. Det innebär inte att man ska avstå från att värva sådana spelare (det är ju många Hockeyettan-klubbar i själva verket utlämnade till att göra), men förväntningarna på dessa måste vara på en rimlig nivå. Det är bara för de exceptionellt vassa talangerna höga poängsnitt i SuperElit per automatik mynnar ut i samma resultat i Hockeyettan från start, det tar ofta lite tid.

Men framförallt handlar det så klart om att hitta rätt roller till rätt spelare. Roller över huvud taget är det viktiga. För att återigen ta Troja som exempel, Alexander ”Flash” Lindqvist-Hansen och Jens Holmström vann inga skytteligor, men fyllde andra typer av roller som var direkt avgörande för lagets framgång. Utan dem inget avancemang.

Lagbygge är komplext och det är inte många som verkligen besitter spetskompetens på området.

Det är min syn på lagbygge. Var spelare har sin plats och finns det ingen given plats för en specifik spelare bör man avstå från att värva hur mycket det än kliar i fingrarna.

Jag är spänd av förväntan inför att få komma med slutomdömet kring vilka som lyckats bygga bäst. Men det blir om några månader, när det drar ihop sig för en ny säsong.

 

//Mikael Mjörnberg