Ja, så var ännu en säsong i hamn….En Division 1-Ishockeysäsong då man som alltid fått uppleva massor av häftiga, härliga och intensiva tillställningar. Jag tänkte jag skulle summera lite, dels Kvalbloggen som blir det sista inlägget i denna du kommer få läsa. Dels också säsongen i sin helhet, för mitt Norrköpingslag men också lite hur jag ställer mig till Division 1-ishockey i allmänhet.
” Sunkserier “, ” Amatörlag utan ambitioner “, ” Dåliga matcher utan klasspelare “. Jag mötte en icke ishockeyintresserad i början September förra året, det här var hans tankar om Ettanhockeyn då. ” Följ med då istället för att bara snacka ” sade jag, och kika på alla dessa kassa matcher med kass intensivitet som han beskrev det. Nej, sedan dess har jag inte hört av han…..Men sagt och tänkt med detta, månne väll vara att Division 1-hockey fortfarande i mångas ögon fortfarande ses såhär. Man tror det handlar om lag utan någon ambition överhuvudtaget, lag utan intresse egentligen för att prestera trevlig ishockey som människor vill komma och följa. Vi som skriver här, och som helhjärtat följden den…..Vet ju hur mycket sanning det ligger i det!
Nu kan ju jag endast prata för främst Söderegionen, men den ishockeyn jag har sett den gångna säsongen i Himmelstalundshallen och i flera arenor tillhörande Division E och F, så har dels intensiviteten ökat men också själva ishockeyn i sin helhet. Du vinner inga matcher bara på att spela ” Lite på skoj” som skrämmande många fortfarande tror om denna spelnivå i svensk ishockey. Kanske så är Ettanhockeyn de serier i Sverige där standarden varje år, ökar mest av alla Ishockeyserier? Att det likt i alla tabeller, serier och spelsystem sedan finns lag som har svårare och lättare än andra, det är naturligt…Det är nånting jag om inte annat vet om, som troligen har mött, i historien sett mer förlust än vinster med mitt lag. Ni som följt min blogg här och läst ” Att Kvala – På olika sätt “, vet lite vad jag menar när jag pratar om detta.
Jaha, jag tycker alltså att ishockeyn har blivit bättre…Mitt egna lag då? Hur har HC Vita Hästen bemött den tempoökningen, svaret på det blir att antagligen så var det exakt just detta klubben behövde. Flera riktigt jämna, hårda och tuffa seriematcher där utgången innan var mycket oviss. Det är skillnad i vilken serie du spelar, men skillnaden vill jag mena jämnar ändå ut sig i att det alltid blir svåra matcher. ” Stockholmsserien ” är om möjligt, inte en lika spelande serie som E och F, MEN den är fysiskt sätt tuffare. Det smäller i varje byte, och är du som spelare inte redo på den sortens spel…Då blir seriespel där, troligen en chock för dig. Så olika spelsituationer, men med samma resultat spelmässigt – Bra ishockey.
Hästarna hamnade i E-Serien med riktigt bra lag, som Mariestad, Skövde, Skåre, Tranås med flera. Seriespelet blev riktigt tufft och precis som jag sade, inga matcher blev liksom givna på förhand! En kort berättelse kring det kan vara, en kall Novemberkväll när jag tillsammans med två vänner åkte ned till Västervik på match. Västervik som låg i bottenskiktet, och allt såg ju givet ut för vinst på förhand…..Oj, oj, oj så fel vi hade!! 5-1 med mersmak för Smålänningarna, och nånstans där så insåg jag precis det jag berätta. Fel inställning i en match – Då är du rökt helt enkelt numera i Ettanhockeyn! Det visar att många lag har en stor ambition, att producera en ishockeyprodukt som skall vara trevlig, och därigenom ska locka till sig åskådare.
Precis som jag tidigare också nämnt – AllEttan 2010 vilka kanonserier! Var längesedan jag såg sådan ishockey på denna nivån, och med massor av publik. Om vi också pratade om att grundserierna var ovissa, så här var det ju ännu svårare utse vinnaren i en match. På mig uttryckte det sig, på att jag innan varje match med Vita Hästen var mycket mer nervös än tidigare årgångar av AllEttanspelet. Jag är också mycket stolt över mitt lag här, som stod upp väldigt väl igenom hela seriespelet och tog korrekta beslut i matchsituationerna. Givetvis som i all annat idrott så ska det studsa rätt, och ja det gjorde det kombinerat med att Norrköpingslaget visade upp enorma kämpainsatser. Mariginalerna är ju som jag sade små, och ni som följde just Södra AllEttan vet ju hur lite det egentligen handlade om i matcherna!
Playoffdelen då? Att åka upp till ett heltaggat Hudiksvall i andra playoffdelen, visade sig bli en vinstlott. Ett vansinnigt taggat bortalag som presterade när det verkligen gällde! Det har inte vi Norrköpingshockeysjälar varit bortskämda med på senare år, då vi ALLTID fallit på målsnöret till Playoffspelet. Samtidigt att säga var ju att hemmalaget inte riktigt däruppe i Hockeykyrkan hängde med. MEN för att två dagar senare komma till Himmelstalundshallen och spela upp sig ordentligt, och kanske om saker skulle varit rättvisa skulle ha tvingat fram en tredje Playoffmatch.
Ja och så är det ju det därmed lotten, och när den föll på Tingsryd så tror jag bägge klubbarna misströstade lite. MEN det var bara att inse faktan, och resultatet av den spelserien lägger ju gärna jag som Hästensupporter till handlingarna. Att vara nära nånting har aldrig någonsin gett utslag, och kanske var det den där ” Hästenfrossan” som visade sig ifrån sin allra värsta sida. Bara just att få följa dessa matcher, och följa med resten av Playoffmatchserierna var en fröjd för mig som hockeyälskare. De där avgörande lägena och när någon blir hjälte är ju de absolut bästa som finns, när någons prestation blir till ett helt lags vilda glädje får nackhåren att resa sig. Därför så sitter Fredrik Hanssons 5-4 i Dackehallen 21.58 lokal tid etsat i minnet för alltid. Att visualisera sig att det hade varit en Hästenspelare är det som får mig att fortsätta följa denna ishockey. Bara blotta tanken på det – Får mig att längta till TEX en såndär makalöst kall Novemberkväll igen.
Så för att inte bli långrandig…..Jag är mycket förhoppningsfull på Ettanhockeyn, jag är förhoppningsfull på HC Vita Hästen, jag är förhoppningsfull på ännu en höst med massor av drabbningar hemmamatch som bortamatch. Jag vet och hoppas att flera av er bloggare, skrivare, läsare här också är det – I sådana fall, välkommen till min värld! Den enda nackdel jag ser med allt detta – Det är över 5 månader kvar till nedsläppen!;)
Kvalbloggen avslutad/
.
