Krönika: Humlan som kan flyga

Ni har alla hört den, historien om att humlan egentligen har för små vingar för att kunna flyga. Men att den struntar fullkomligt i det och likt förbannat svävar runt från blomma till blomma och gör sommaren trivsam. Att den är vacker med sin trinda gulsvarta kropp, men ändå farlig. Man ska inte bråka med en humla, då bränns den!

Mariestad är lite av ishockeyns humla. Ni vet laget som blev av med över 1500 matchers rutin när nyckelspelare som Filip Thörnqvist, Eddie Davidsson, brödern

a Linus och Filip Engqvist med flera lade skridskorna på hyllan. Som gjorde tunga tapp på backsidan i form av Jim Jakobs, Ludvig Karlsson och Joel Werner. Och som ersatte alla dom tappen med fyra på nivån oprövade ungtuppar samt egna juniorer. Under dom förutsättningarna så var det inte många som trodde på att laget skulle kunna lyfta. Men likt förbannat svävar vi nu här, struntande i alla gällande lagar, från seger till seger och gör vintern trivsam.

Och precis som humlan må vi se ofarliga ut, men man retas inte med oss. Man väljer oss inte för att vi är ett enklare motstånd, då leker man med elden. Dalen försökte, men blev brända, Boden likaså. Då må man ha slagit Bois tidigare under säsongen eller ha en segersvit på 21 hemmamatcher. Men en retad Boisare är precis som humlan farlig. Humlan flyger vidare, de som retat den ångrar bittert att de tvivlade på att humlan kan just det. Vacker, obrydd och med ett finger upp i luften mot den samlade expertisen.

Av Krister Holm