Seger – efter supervändningen

0-2 inför sista perioden.

KIF var döda och begravda.

Men längst bak stod Filip Eriksson som en gigantisk försvarssköld och höll KIF vid liv.

Och längst fram hittade Jacob Hansson två dolkstötar fram till 2-2.

Då vände allt.

KIF vann till slut med hela 5-2 efter en magisk upphämtning.

– Vi hade grävt ner oss djupt, men ”Jackes” mål gav oss energi, summerade Kim Sunna efteråt.

 

Glöm inte! Swisha gärna till Fanens Spelare! 123 193 72 00

 

Summering första perioden:

Innan matchen startade uppmärksammade Kiruna IF att Simon Thyni gjorde sin 200:e match i KIF-tröjan. Riktigt imponerande med tanke på att Simon bara är 24 år gammal. Centern fick ta emot ett diplom och lite annat smått och gott innan matchen.

När den väl startade hade Kiruna inte så mycket att fira, i alla fall inte under den första perioden.

Det började dock vasst. Felix Fjällkeborn frispelade snyggt av Markus Magnusson. Men innan nummer nio hann avsluta hakades han upp. Utvisning Sundsvall.

Kiruna skapade några hyfsade chanser i PP. Och när de två minuterna var över kom målet – för Sundsvall.

Emil Lindquist klev rakt ut ur utvisningsbåset, snappade upp pucken och servade den till målskytten Anton Gustafsson i en två mot en-kontring.

Sundsvall var bättre i första rundan. Delvis tack vare tre PP-lägen. Kristian Eriksson täckte skott, Jesper Landström täckte skott. Och framför allt: Filip Eriksson gjorde några riktigt fina räddningar. Det hindrade gästerna från att öka på ledningen.

Det sista som hände var att Sundsvall drog på sig en utvisning. Innan den hann verkställas skapade KIF en sista målchans men Jacob Hansson fick inte den rätta träffen på pucken framför kassen i slutsekunden.

Skotten 5-14 sa det mesta om hur dominanta gästerna var.

Summering andra perioden:
Kiruna fick börja spela fem mot fyra i den andra rundan. Och efter ett tag fick man även spela fem mot tre i 30 sekunder. Men någon större fara på taket blev det inte för gästernas del. KIF hade svårt att skapa farliga chanser. I PP och även i andra perioden i stort.

Det doftade 0-2 mycket starkare än 1-1. Men åter igen klev Filip Eriksson fram vid flera tillfällen och räddade Kiruna och höll nere siffrorna.

KIF gick inte att känna igen. Efter halva perioden fick Felix Fjällkeborn ett sällsynt farligt läge för hemmalaget. Men helt ren framför kassen sköt han utanför.

Gästerna tog över mer och mer av sluttampen av andra perioden. Och till slut kom också tvåan.

Fabian Westling Alm fick pucken vid sargen, vek inåt och drog iväg ett dragskott mitt i slottet som Filip Eriksson inte kunde rädda.

0-2 stod sig inför den sista perioden. Skotten var då 13-24 och inget talade direkt för att KIF skulle vända på det här.

Summering tredje perioden:

KIF behövde hitta energi någonstans ifrån. Efter 48 sekunder levererade Jacob Hansson en hel kappsäck full.

Ensam med Sundsvallsmålvakten bjöd han på en urläcker dragning. 1-2! KIF fick upp blodvittringen och jakten var igång!

Hemmalaget började pressa hårdare och såg mer rejäla ut på isen. Det gick att känna igen dem, med andra ord.

Men gästerna var fortfarande farliga. Filip Eriksson fick fortsätta att göra kanonräddning efter kanonräddning även i den sista perioden.

KIF-målvakten höll laget kvar i matchen och gav dem chansen att vinna.

Och Jacob Hansson tog chansen.

Efter en patenterad Rasmus Similä-passning bakom mål, mot ”fel” stolpe, så att säga, dök Hansson upp och kvitterade till 2-2.

KIF var ikapp! Det trodde ingen efter två spelade perioder. Inte ens spelarnas mammor.

Och mer skulle komma.

Mycket mer!
Oliver Lindgren konst-styrde in (hur?) 3-2 på en puck efter suveränt förarbete av Jesper Strandelin.

Och Kiruna var inte bara ikapp utan också förbi.

Felix Fjällkeborn har haft ganska många bra chanser att göra mål under den här säsongen. Med två minuter kvar fick han äntligen in pucken.

Backhandskottet betydde 4-2 och game over!

Sedan fyllde Markus Magnusson i med ett skott från 150 meter hela vägen ner i den tomma Sundsvallskassen.

0-2 blev alltså 5-2 i den sista perioden. Fråga mig inte hur det gick till. Som jag skrev lite högre upp i texten, talade inget för en KIF seger inför de avslutande 20.

”Det går snabbt i hockey”, sa Anders ”Ankan” Parmström en gång i tiden. Han har för evigt rätt.

Det gick inte bara snabbt i den tredje perioden. Det var fullständigt magiskt också, vilket de stående ovationerna i Lombia ishall efteråt skvallrade om.

Tre blytunga, superviktiga pinnar ramlar ner på KIF-kontot.

Visst är det roligt med hockey, Kirunabor?

 

Vi börjar med de tråkiga, två riktigt svaga perioder.

– Vi var ingenstans. Det var som att Sundsvall var själva på plan. De å kte igenom oss och gjorde som de ville. Vi får tacka ”Fille” att vi fortfarande var med i matchen efter två perioder, säger Kim Sunna.

Vad sa ni inför tredje?

– Jag sa inte så mycket. Jag brände av det mesta i första pausen. Det var spelarna själva som inte vad nöjda med sig själva och sa vad de tyckte och tänkte. Det enda jag gjorde var att röra om lite i kedjorna. Det tog sig efter 40 minuter.

Vilken reaktion det blev i tredje.

– Ja, gick ganska tvärt emot vad vi fick se under de första 40.

Inget tydde ju på poäng inför tredje, hur förklarar du det här?

– Efter två perioder hade vi grävt ner oss djupt. Men vi fick något att gå på tidig efter ”Jackes” mål. Det gav oss energi och Sundsvall blev ängsliga. Vi började flytta på pucken och föra på fötterna.

Filip Eriksson räddade oss igen. ”Ludde” var skadad, blir han borta länge?

– Nej, han är på is igen nästa vecka. Vi tog upp Dennis från J20 som var nere i Luleå. Han fick hoppa på tåget upp.

Thyni hyllades för 200 matcher innan nedsläpp, vad säger du om Simon?

– En otroligt ödmjuk herre som alltid kommer till jobbet och gör vad han ska, oavsett. Han har gjort det i 200 matcher nu. Han visar sin storhet med handling.

Och den här kvällen fick han fira 200 med tre poäng.

Vilken match det blev på Lombia.

Och på onsdag är det dags igen. Samma arena. Samma KIF. Men den här gången mot Piteå.

Vem vill missa det?

 

Mattias Heikki