Krönikan: Allettan i ny kostym

Jag har sagt det förr – och jag säger det igen. Och nu ännu tydligare:

För den som spelar i Hockeyettan, och dessutom har ett deltidsjobb, är det inte lätt att få almanackans dagar att räcka till.

När nu Allettan drar igång efter transportsträckan i grundserien ska 27 (!) matcher spelas på 88 dagar. Det blir i genomsnitt 3,2 dagar mellan matcherna. Och sedan börjar slutspelet. Härligt, härligt – men också farligt, farligt som Björn Skifs en gång konstaterade. Men det återkommer jag till längre fram i krönikan.

För Hudik Hockeys del börjar det på hemmaplan på söndag när Surahammar gästar Holmen Center (16.00). Och av de sju första matcherna ska HHC sedan spela fem på bortaplan…

Att spelprogrammet den här gången i många fall kan verka ologiskt, och kanske inte helt sportsligt rättvist, beror på att Allettan nu presenteras i ny kostym. Lagen ska mötas tre gånger, något som innebär att man får två hemmamatcher och en bortamatch mot vissa motståndare – och tvärtom mot andra. Det här kan naturligtvis påverka utfallet i tabellen eftersom vissa lag är erkänt hemmastarka medan andra inte lägger någon större vikt vid om det är hemma- eller bortapublik som finns där på läktaren.

Dessutom är det ju faktiskt så att några av lagen – däribland HHC – kommer att spela 14 matcher hemma och 13 matcher på bortaplan.

Långresorna styr spelschemat

Det var säkert ett svårt pussel som skulle läggas för att få ihop norra Allettans spelschema. Här har man naturligtvis tagit stor hänsyn till de långa resorna och försökt skapa någon sorts rättvisa. Därför bir det många ”dubbelmatcher” med spel både lördag och söndag, så att två långresor sys ihop till bara en. Här ska HHC bland annat spela borta mot Strömsbro och Borlänge både 11–12 december och 12–13 januari. Å andra sidan blir det dubbla spelhelger hemma mot Boden och Piteå både 8–9 januari och även 29–30 januari.

Lite svårt att hänga med i turerna?

Allt det där brukar spelarna bara lägga åt sidan. Min erfarenhet är att de inte lägger någon energi på att älta sådant som de inte kan påverka. I det avseendet är de på sitt sätt unika när det gäller de stora lagsporterna. Och börjar man prata med dem om långa resor, och om många timmars störd sömn i spelarbussen, så ser de inga problem med det heller. De är vana, det ska vara så, och det är inte mer med det. Slutpratat, helt enkelt.

Börjar med fem av sju på bortaplan

Går man in och tittar lite mer i detalj på Allettans nya upplägg så finns det absolut nyckelperioder. Och det gäller alla lag, inklusive östra ettans överlägsna serievinnare.

Själv känner jag en viss oro för Hudiks tuffa spelöppning med fem av de sju inledande matcherna på bortaplan. Här gäller det att blir ett antal segrar och poäng, så att vi inte måste förlita oss på utdelning från hemmamatcherna. För det kommer ju sådana också, och det skulle förstås sitta skönt att då slippa den pressen.

Å andra sidan har HHC under hela grundserien visat en imponerande jämnhet och bara kört vidare på vinnarspåret, oavsett om det varit hemma eller borta, så det finns väl inget skäl att tro att nödbromsen skulle haka upp sig nu.

Därmed inte sagt att jag tar ett nytt segertåg för givet. För nu ökar konkurrensen. Nu handlar det om en annan nivå på motståndet. Och ibland är marginalerna små. Det måste vi vara medvetna om.

Tätt spelschema ökar skaderisken

Att Hudik har ett bättre lag än förra säsongen, om man ser både till bredden och toppen, är jag helt övertygad om. Men det betyder inte med automatik att slutresultatet blir bättre. Så fungerar det inte.

Det är så många både små och stora byggklossar som måste hamna rätt för att hela bygget ska stå emot allt det som kan påverka slutresultatet. Och då är det, som jag var inne på i inledningen, framför allt skador och sjukdomar jag känner störst oro för. Speciellt nu i dessa märkliga covid-tider.

När jag tidigare i texten hänvisade till den där Björn Skifs-låten, så är det just det tuffa och täta spelprogrammet jag tänker på och som ökar risken för skador. Många spelar med blessyrer som egentligen borde åtgärdas.

Rehab-tiden blir för kort och kroppen får aldrig vila.

Vi har sett nu i slutskedet av grundserien hur mycket det kan påverka. Det blir omflyttningar och ”nödlösningar” som ger kedjereaktioner i hela laguppställningen.

Hudik har varit skadedrabbat en tid nu. Alla kommer inte att vara tillbaka till Allettans premiär. Det tror jag att vi måste räkna med. Men snart nog behöver vi alla friska och hela – inte minst när slutspelet drar igång. För det är ju där vi både vill och ska vara med det här laget.

Innan dess ska vi vända blad många gånger i almanackan. Någon gång i mars månad vet vi hur det gick.

Nu kör vi. Målet är givet. Släpp pucken.

Och gör det utan att rutinmässigt först dela ut en varning, eller två – om ni förstår vad jag menar…

Skribent: Lars Gösta Larsson