Intervju Niclas Lehmann – slutar efter över 400 matcher i ligan: ”Mer slagfält än hockey…”

Elva säsonger och över 400 matcher i ligan.

Nu lägger profilen Niclas Lehman, 31, av.

I den här intervjun berättar han bland annat om:

  • Utmaningen i drömjobbet: ”Nu får jag tävla utanför isen”.
  • Det han ångar mest från karriären: ”Jag borde tagit chansen”.
  • Satsningen då och nu:  ”Det var bara ”Mamma mu”-mjölk och ut och köra – de har ju en helt annan kunskap och synsätt nu”. 
  • Den bästa och ”värsta” han mött: ”Det var mer slagfält än hockey, haha”. 
  • Hyllningen till barndomsvännen som är kvar i ligan: ”Han är inte bara en poängmaskin, han är en hård jävel som kan tacklas bra”.

FÖLJ OSS PÅ SOCIALA MEDIER  * INSTAGRAM – se highlights HÄR * TWITTER HÄR * FACEBOOK HÄR

 

En ny hockeysäsong har precis rullat igång.

Men allt är sig inte riktigt likt i Hockeyettan.

För första gången på elva år är inte Niclas Lehmann med längre.

Forwardsveteranen har bestämt sig för att lägga av.

Han är numera revisor efter att ha klarat det tuffa auktorisationsprovet i maj – kanske som första aktiva elitidrottare någonsin.

– Revisorsinpektionen för ingen sådan statistik, men jag frågade faktiskt och de hade inte hört talas om någon som klarat det under sin aktiva karriär i alla fall. 

– Det var väldigt skönt att klara det. Jag har ju jobbat i sex år med detta, men aldrig heltid. Nu är det ”all in” på den civila karriären. Det är verkligen ett kanonjobb och det går ju att tävla inom jobbet också. Det är 100 procent som gäller på detta nu, säger han.

Beslutet växte fram redan i våras, då Lehmann spelade i Vallentuna.

– Jag kände redan i slutet av förra säsongen att det blev halvdant, både med jobbet och hockeyn. Det funkade inte liksom, erkänner han.

* Så nu är karriären helt över?

– Som det känns nu, absolut. Men jag håller igång rätt bra – jag älskar att träna! – och ser väl inte framför mig att jag ska ”deka” ned mig och gå upp 20 kilo…så man ska väl aldrig säga aldrig, säger han och skrattar.

* Det fanns anbud i våras, alltså?

– Jo, det var nåra klubbar som hörde av sig. Men jag hade bestämt mig och sa som det var så det blev inte så värst långa samtal…

* …men om det ploppar upp ett bra anbud i januari från en klubb som har ambitioner uppåt och vill ha i en pålitlig poänggörare i truppen?

– I nuläget känns det som det är över. 

* Vad kommer du sakna mest?

– Jag har faktiskt tänkt på det,  jag har ju lirat hockey sedan jag var liten knatte. Men det är väl surret grabbarna och surret i omklädningsrummet och den där känslan när det väl är match. Men jag hoppas som sagt hitta tävlingsmomentet i det civila jobbet nu.

***

Han debuterade i ligan redan 2010-11 för Nynäshamn och sedan varit en pålitlig poängplockare i sju olika klubbar under elva säsonger och avslutade med 32 poäng på 30 matcher för Vallentuna i fjol.

– Hur jag ska summera det här? Det blir svårt, jag har varit med om så jäkla mycket skoj, men det är klart att när man var med och gick upp i allsvenskan två år i rad (med Troja Ljungby 2017 och Västerås 2018) så sticker ju det ut lite. Det var två magiska slut på två grymma säsonger.

* Är det något du ångrar under din karriär?

Niclas Lehmann funderar en stund.

– Hm, jag borde nog ha testat på spel utomlands. Det fanns lite anbud efter i stort sett varje säsong och det kan jag ångra. Men jag var väl för bekväm och hemmakär…

–…men samtidigt har ju haft skitkul i den här ligan!

Sen erkänner han att han är lite avundsjuk på de tonåringar som kommer upp från J20 nu och ska slussas in i seniorhockeyn.

– Alltså, jag har alltid tränat hårt och gjort det man blev tillsagd och som vi trodde var bäst då. Men det är ju bara att kolla tillbaka och inse att vi inte hade kunskapen då och hur fel vårt tänk var. Det var tallriksmodellen och ”mamma mu”-mjölk, typ. Vi släpade däck och gnuggade ihop på fysen varje jäkla sommar, det var mer fokus på att ”härda” och bryta ner än att få en bra hockeyfysik. Vi tänkte bara på nästa säsong och fick ofta höra ”det här har alltid funkat”. Det var ju helt fel. Vi som var runt 20 år borde självklart haft en individuell, hockeyanpassad fysplan som kanske sträckte sig över tre år istället för för tre månader. Men vi visste ju inte bättre, det var ingen som sa nåt annat.

* Och nu..?

– Jamen, de kommer ju upp med PT och specialfys och nån har eget program för ljumskarna och nån för bålen. De som kommer upp nu är så sjukt mycket bättre tränade och förberedda än vad vi var i deras ålder. De har en helt annan mentalitet med fokus på varje individs fysik och har fått en helt annan utbildning. Jag märker en enorm skillnad här, jag är lite avundsjuk på dom faktiskt, hehe. Jag känner ju själv att jag är hundra gånger bättre tränad nu när jag är 31 jämfört med när jag var 20, trots att jag tränade ”hårdare” och mer när jag var yngre.

* Hur har ligan förändrats mer under dina år här?

– Det som är verkligt kul är att ligan har så pass mycket bättre rykte än när jag kom upp. För tio år sedan kunde man smälla in 25 kassar på en säsong och det var inte ens surr om HockeyAllsvenskan. Nu får de bästa spelarna ögonen på sig direkt, för folk har insett hur bra ligan faktiskt är. Det är ju kul för dom som vill uppåt.  De bästa spelarna i den här ligan kan ta en plats i allsvenskan och de absoluta topplagen kan gå jämnt mot bottenlagen i HA. Större är inte skillnaden nu.

Niclas Lehmann eldar på:

– Sen är det ju det här med Stockholm vs landsorten också. Här är det ju inget superintresse, det finns andra fördelar med stan…men ligan ute i landet är ju skithäftig! Publiken var grym i både Västerås och Ljungby, i Kallinge lever många för hockeyn, det är ett jäkla mediadrag på orterna. Jag är ändå glad att jag fått vara med om det.

* Till sist – din gamle polare Stefan Söder är i Strömsbro nu. Hur kommer det gå?

– Det är såklart lite trist att han drar från stan. Vi är lika gamla, vi gick i högstadiet ihop och sen gick han till Djurgården och jag hamnade i AIK. Det är en barndomskompis och en av mina absolut bästa vänner.

– Hur det kommer gå i Strömsbro? Det kommer gå skitbra! Han är en av ligans absolut bästa spelare. Alla vet ju att han är gör poäng och är bra offensivt…men han kan faktiskt vara ganska elak och hård och är riktigt bra på att tacklas också!

Text: PeO Larsson

Niclas Lehmann i Huddinge-tröjan.

FAKTA: Detta är Niclas Lehmann – spelat i SJU klubbar i ligan 

Namn: Niclas Lehmann. Ålder: 31. Bor: lägenhet på Södermalm. Familj: flickvän, pappa Tommy (fd spelare i NHL och Elitserien), mamma Marie (journalist på SVT), systern Sanna, 28, brorsan Johan, 26 (en av Sveriges bästa inom E-hockey med namnet Lehmannens).  Klubbar: AIK-Nynäshamn-Huddinge-Nyköping-Huddinge-Troja Ljungby-Västerås IK-Kallringe/Ronneby-Huddinge-Vallentuna. Meriter: Elva raka säsonger i Hockeyettan, har gått upp med både Västerås och Troja/Ljungby. Matcher/poäng i ligan (med play off): 446/381. Aktuell: Har bestämt sig för att sluta med ishockeyn, nyligen klarat revisorsexamen. 

FEM HOCKEYFRÅGOR TILL EN LIGAVETERAN…

1) Vem är den bästa spelaren du mött?

– Svår fråga! Många bra genom åren, Joel Persson i KIK, Marcus Eriksson Vita Hästen, Magnus Åkerlund i Sundsvall är de namn som dyker upp.

2) Vem är den bästa spelaren du spelat med?

– Mika Niemi (Nynäshamn 10-11). 

3) Vilken spelare har kört med mest ”trashtalk”? 

– Hmm. Filip Holmgren (bland annat Väsby) eller Johan ”Bois” Andersson i Troja

4) Bästa fansen du spelat inför – och bästa arenan?

– Min favoritarena är nog Kristianstad, alltid bra tryck och precis lagom tight och storlek.  Fansen? Delad pott mellan Västerås och KRIF.

5) Största ”grisen”/busen du mött?

– Mina första år fanns det ett helt gäng i Visby, haha. Speciellt i matcher ute på ön, då var det mer nästan mer slagfält än hockey.

…OCH HÄR ÄR FEM PRIVATA FRÅGOR:

1) Favoritpizza?

– Någon med salami.

2) Öl eller vin?

– Beror på dagsform och tillfälle.

3) Snö eller sol?

– Sol.

4) Musik?

– Bred, men petig inom varje genre.

5) Fridtidsintressen?

– Har precis nu i somras äntligen gjort som alla andra och börjat spela golf. Annars racketsport, resa, vänner och familj.

…men nu vänder han ishockey ryggen. FOTO: TOMASZ PIWINSKI