EXTRA: Kiruna IF klara för Allettan

Känslan just nu: Som när den första vårsolen värmer mot ansiktet efter en lång Kirunavinter.

Just som det blåa, vackra polarmörkret sänker sig över Gruvstaden går KIF mot en ljus hockeyframtid.

En poäng i Piteå räckte.

Allettan! Här kommer KIF!

För Kirunagrabbarna gjorde det. Spelarna som var avskrivna av alla inför säsongen fick skriva sin historia själva istället.

Vi skriver onsdagen 11 december 2019. Vi skriver om en av Kiruna IF:s viktigaste framgångar i föreningens historia.

Texten är uppdateras med kommentarer längst ner!

KIF kom ut påkopplat. Gästerna spelade fysiskt stressade Piteå till misstag, ägde mer av pucken och skapade en mängd målchanser, där alla formationer kändes farliga.

Herman Åstrand personifierade KIF:s första period. Högt tempo och hög stressfaktor för motståndarna. Två gånger om ficktjöv han pucken i offensiv zon och kom till målchans. Det farligaste skottet gick just över.

Den enda gången som Piteå hotade var egentligen när de fick spela fem mot fyra.

Erik Wikgren smök upp vid den bortre stolpen, fick passet och sköt direkt. Men David Otter hann över till andra sidan och räddade elegant med sitt benskydd.

KIF vann skotten i den första perioden med 6-10.

KIF fick en drömstart på den andra perioden.

Skottäck och kontring. Martin Söderberg satte full fart på högerkanten, tittade upp och hittade till en snabbskrinnande Anthony Paskaruk.

Och kanadensaren hittade nät!

0-1 kom redan efter två minuter.

Två minuter senare fick Piteå chansen att spela powerplay. Och det blev farligt igen.

Även den här gången tvingades David Otter till en lysande sidledsförflyttning och räddning. Den här gången var det Petter Mäkitalo som höll sig framme.

Men den farligaste målchansen i boxyplayet fick ändå Simon Thyni.

Kirunacentern fick plötsligt ett friläge från vänster men sköt över.

Ett par minuter senare fick Anthony Paskaruk ett gyllene läge att öka på till 0-2, framspelad av Andreas Mäki Kero i ett tre mot ett-läge, men Piteåmålvakten John Westermark klarade.

Efter sex, sju minuter av perioden tog hemmalaget över spelet mer och mer.

Och kvitteringen kom också.

Efter 15,20 tog Carl Björnfot emot pucken och lossade av från ett par meter innanför blålinjen.

1-1 stod sig till den tredje rundan.

KIF fick en drömstart även på den tredje perioden. Vladimir Chetverikov passade fram till Simon Thyni som satte full fart mot mål.

Han höll undan Piteåbacken starkt, och fick in pucken mellan benen på med ett backhandsskott.

En urstark prestation av Kirunacentern!

Den tredje perioden innehöll färre klara målchanser. Men dramat var desto tätare, på gränsen till olidligt.

KIF fredade sin ledning på ett bra sätt. Därför kom kvitteringsmålet lite från ingenstans.

Pucken studsade på en KIF-skridsko framför kassen och fram till Magnus Isaksson som högg direkt, otagbart för David Otter.

2-2 efter 12,23.

Sedan var inget av lagen jättenära att avgöra på ordinarie tid.

Istället gick matchen till förlängning.

Väl där fick duon Anthony Paskaruk och Martin Söderberg KIF:s bästa läge.

”Pazzy” gled från eget mål till Piteås men fick inte in pucken. I böket efteråt var Martin Söderberg nära att trycka in segerpucken.

Men istället avgjorde Piteå efter 2,23 genom Viktor Nilsson efter en snabb omställning.

En pinne till KIF. Två till Piteå.

Samtidigt var dramatiken lika galen i Lombia ishall.

Kiruna AIF tog ut målvakten och kvitterade till 3-3 med en minut kvar. Eftersom KIF tog en poäng var AIF tvungna att ta tre.

Nu var AIF bara ett mål ifrån att peta ner KIF från Allettanplatsen.

Men Boden höll ut. Matchen slutade 3-3 efter ordinarie tid. AIF vann på straffar men hade behövt en poäng till för att ta sig förbi Kiruna IF i den sista omgången.

Har ni sett något liknande drama? Nej, det har ni inte.

Det har ingen.

Hemsidan fick tag i KIF-tränaren Robert Lahti mitt i kaoset i Piteå.

Glädjen kändes hela vägen via telefonlinan till tangentbordet i Norrköping.

– Det går inte att beskriva den här känslan. När man har jobbat mot ett mål tillsammans så länge som vi har gjort och kämpat så länge som vi har gjort och så inser man att man är där. Vilken känsla.

Backa bandet och berätta. Piteå vinner och ni går ner i omklädningsrummet, vad händer sen?

– Vi samlas runt Swehockeys rapportering. Någon av spelarna har en kompis som är på matchen i Lombia så han ringde upp och vi får ett referat därifrån. När de gör 3-3 med en minut kvar var jag tvungen att gå ut. Jag kunde inte vara kvar. Jag gick ett varv runt bussen och när jag kom tillbaka hörde jag grabbarna skrika och sedan utbröt världens största kramkalas!

Hur stolt är du över spelarna?

– Det går inte att beskriva i ord hur stolt jag är. De köper det vi tränare säger och ser till att hela tiden gå åt samma håll. Det ska bli så kul för de här killarna att visa vad de kan på en lite större scen. Vi kan fortsättningsserien i Hockeyettan. Nu vår vi testa vingarna lite högre upp.

De har jobbat hårt och länge – nu får de uppleva framgång.

– Ja. Det är helt makalöst. Det är svårt att sätta ord på det. Vi har åkt på smällar och förlorat matcher som folk tycker att vi borde ha vunnit. Men de kommer till ishallen igen varje måndag, biter ihop och kör på som fan. Det är som Ingemar Stenmark säger: Ju mer man tränar, desto mer tur har man.

Vilken berg och dalbana avslutningen på serien har varit.

– Ja, borta mot Teg avgör de med 30 sekunder kvar. Mot Kalix kvitterar vi med sju sekunder kvar och så tar vi en poäng borta mot Piteå. Med det upplagt så känner man en eufori inom sig nu.

Titta på tabellen! Båda Kirunalagen tog 27 poäng. Det är målskillnad som gäller mellan femte och sjätteplatsen. Det här är något man kommer att prata om i 100 år!

– Ja, det är helt galet. För ett tag sedan satt jag och Thomas Jatko och diskuterade hur många poäng som skulle behövas för att bli femma. Jag sa 27, men Thomas sa ”nej, nej…28”.

Marginalerna var på KIF:s sida den här gången.

Kirunagrabbarna i KIF har åkt buss sträckan Piteå-Kiruna många, många gånger.

Aldrig har den nog känts så här ljuvlig.

 

Mattias Heikki