Inget hockeyettanlag skulle kunnat slå oss!

Bois blev bara bättre och bättre ju längre säsongen gick och såg riktigt giftiga ut när säsongen närmade sig sitt slut. Men så ställde Coronaviruset till det, och Bois chans att nå en kvalserie grusades då kvalspelet avbröts. Får man tro Bois tränare Andreas Appelgren i denna långa intervju så kan det vara det som satte stopp för något som kunnat bli en riktigt bra säsong:

– Det fanns inget hockeyettanlag som skulle kunna ha slagit oss i en kvalserie!

Om vi börjar med att snack om säsongen som gick, i podden inför playoffspelet snackade vi en hel del om den men du kan väl säga lite kort om säsongen och den lite snöpliga avslutningen…

Som jag sa då så började säsongen bra med träningsmatcherna, vi vann de flesta och förlorade ingen under ordinarie tid. Så det var en bra start och gensvar på hur vi vill spela. I serien sedan satta vi ett högt mål att vinna serien. Man kan alltid diskutera hur viktigt det kan vara att vara bäst fram till jul, man kan ju se det på två sätt. Antingen vill man kolla karaktären på laget och se hur man står upp för laget och för en hög målsättning. Eller så nöjer man sig med att sikta på att ta sig vidare och tittar mer på individuell utveckling och att hålla igång många spelare. Det var valet jag stod inför men kah  tände på att spelarna ville visa att vi var bäst i serien och det klarade vi på ett jättebra sätt. Sedan satte killarna en ny målsättning inför allettan, att vara topp 3, det tyckte vi var rimligt även om det var tuffa lag. Och med en heroisk avslutning fixade vi det, och där visade killarna att de var bäst när det gäller och att de kunde spela under press. Det fick vi också göra innan jul och det fixade vi då med, precis som i allettan, så det var bra. I playoff skötte vi oss bra, det kändes bra och jag tycker vi fortsatte ha en stegrande form. För trots att vi spelade bra så kändes det som att vi hade ännu mer att ge, vi hade prickat in fysiken och det spelmässiga perfekt kände vi, så det var oerhört surt när säsongen bröts.

Det låter på dig som du kände att ni kunde gått hela vägen?!

Vi har pratat om det några gånger under resans gång du och jag, hur långt kan det gå. Det har inte gått på räls hela tiden, utan vi har fått jobba med gruppen för att få ihop det lilla extra för att gå hela vägen, det är inget som kommer automastiskt. Jag har en säsong indelad i fem faser som jag vill att man ska gå igenom under säsongen och den sista kommer man inte in i alla säsonger. Det gjorde vi i år och när man kliver in i den sista fasen känner man att man är näst intill oslagbar och man gör det med ett lag som slåss och krigar oerhört hårt för varandra. Alla nöjer sig med den speltid och roll man har. Dit når man inte med alla lag, det kan bli tuppfäktning och strid om istid och roller, men det gjorde vi. Så att vi hade gått till kvalserien var det inget tvivel om, och inget hockeyettanlag hade kunnat slå oss, så det var synd att vi inte fick testa oss mot de allsvenska lagen, det hade varit roligt.

När kom ni in i sista fasen?

När vi som mest behövde. Vi vann mot Skövde borta och förlorade mot Tranås hemma, sedan vann vi mot Grums och Visby förlorade vi mot borta på straffar. Men efter där någonstans, vi fick in Willig och Elgestål, och även Söderlund och Werner bidrog också, men när Willig och Elgestål kom in så blev det en nytändning och de visade en oerhörd offervilja för laget och gjorde det väldigt bra., Sedan måste jag säga att Frick som fick kliva in som kapten när Thörnqvist skadade foten gjorde det väldigt bra. Det är inte lätt att ta över en sådan roll mitt under säsongen, men jag var oerhört imponerad av hur han hanterade det samtidigt som han spelade sin bästa hockey någonsin. Så han hade en stor roll som inte ska underskattas, men någon gång där så klickade det i. Vi hade tränat, matchat och toppat för att komma i maxform in i kvalserien för att lyfta ett steg till, vi tränade hårt långt in i playoff och vi följde planen, så det var synd att vi inte fick visa upp oss där. Men det är inget att göra, killarna gjorde allt man kan begära, det vara synd att de inte fick visa upp sig i en kvalserie.

Vad utvecklades spelmässigt under säsongen tycker du, det kan ju ta ett tag har du sagt att bygga ditt spel?

Jag tycker i och med att vi kom ihop i gruppen och de accepterade spelidén så kom vi ganska långt. Sedan kan man utveckla och bygga vidare på det, det gäller bara att se till att det inte rör ihop sig för mycket för grabbarna. Från början hade vi ett fantastiskt powerplay och boxplay, men powerplay fallerade ju totalt på slutet. Ändå kunde vi vinna matcher också mot de bra lagen. Det som var vår styrka i grundserien, powerplay, fallerade tiotalt, det som istället var vår styrka var försvarsspelet över hela banan. Vi mäter målchanser och expected goals och vi visar upp en oerhörd jämnhet att inte släppa till så mycket målchanser och det är jag oerhört nöjd med. Att alla accepterar att göra det man ska göra när vi inte har pucken. Anfallsspelet blev också bättre och bättre, det var meningen från början att ha ett ganska rakt och spetsigt spel med förstavågsavslut och sedan bygga vidare med längre anfall senare och det följde vi bra. I mitten av allettan adderade vi lite i anfallsspelet och det gav mål på förändringarna vi gjorde, vi var redo.

Hur kändes det att bryta säsongen när ni var så på ”g”?

Det var oerhört tufft. Nu vann vi sista matchen och skiljdes åt sista gången med leende på läpparna. Sedan hade vi ingen publik som tittade, men det var många som såg matchen på webben visste vi. Vi  var inställda på att träffas igen, så bröts det så vi träffades aldrig. Det kändes som en tomhet och att något togs ifrån en. Som coach när man bygger ett team med ledare och spelare och jobbar tätt med publiken som törstar efter framgång och att nå till en kvalserie man inte gått till p länge, så kändes det som någon ryckte undan mattan under fötterna från en. Vi träffades en snabbis på måndagen och sa att det inte blir något mer, men det blev en tomhet, vi var inte klara, det är den allmänna känslan. Vi hade något bra på gång och jag tror att även spelarna kände att det inte var så många som kommer att ta oss. Det var kanske speciellt tufft för många killar som har spelat länge i kubben och ville visa upp sig i en kvalserien, synd om dom att inte få vara med om den fest en kvalserie innebär. Jag sa det till dom också, att jag hade unnat den här gruppen att åka in i ett fullsatt Johanneshov och spela, det blir ett fruktansvärt tryck. Det är Sverige häftigaste arena, och skulle ha blivit ett minne för livet, det grämer mig att inte killarna fick göra det den här gången.

Det där med att ni inte var klara som du säger, tror du det är något man kan ta med sig in i nästa säsong?

Jag hoppas och vill tro det, men tror inte det kommer automatiskt. Det kan vara en smäll som gör att luften går ur och att man går och väntar till slutet på nästa säsong och då tappar man det hårda jobbet som måste göras på vägen dit. Man får jobba med och sätta mål, men det kommer inte automatiskt, det är ett tufft jobb att göra, det blir något som måste bevakas.

Hur gör ni nu med försäsongen?

Hade det varit ett normalt år så hade det varit lagom att gå på ledighet som vi gör nu och dra igång efter några veckor igen. Nu vet man ju inte om man får träna ihop ens, men i normala fall kan det vara lagom med ett break på tre veckor, nu kanske vi tar fyra för att vi har tränat hårt och mycket så killarna kanske behövt någon extra vecka.

Ja med coronaviruset i farten går det ens att träna?

Vi funderar lite och vi avvaktar lite och ser hur det utvecklas. Men målsättningen är att träna efter påsk och det kommer vi göra, om det sedan blir individuellt eller smågrupper eller utomhus får vi se. Men nu har vi bara två spelare, men hoppas så många som möjligt vill fortsätta och de är seriösa så jag är inte orolig för att de inte kommer träna. Sedan är det om dom tränar på det vi vill eller inte som man kanske får kolla, någon kanske tänker på badsäsong istället för konditionen eller nåt.

Lagbygget har dragit igång. Först ut var Lukas Larsson, vad kan du säga om honom?

En otroligt seriös kille som alltid sätter laget och klubbmärket i första hand. En riktig karaktär som gör det han blir tillsagd. Han startade säsongen med en tuff skada men kom tillbaka. Trots inte så mycket istid så är han ändå den som pushar på mest och blir gladast när det blir mål och driver laget, en viktig spelare för laget som kommer att bli ännu bättre nästa säsong. Han och Frick som är den enda andra spelare som är kvar, står för samma sak egentligen: Klubbhjärta, karaktär och att sätta laget och andra spelare före sig själv. Det är oerhört viktiga spelare. När man bygger lag så ska man ha generaler och soldater, och man får inte ha för många generaler för det är soldaterna som vinner kriget och detta är riktiga soldater. När jag ska sätta stommen i en grupp så ställer jag frågan om jag vill ha med mig dom ut i ett krig, och det skulle jag verkligen vilja med dessa båda. De skulle backa upp en helhjärtat och offrat sig och på så vis är de ovärderliga. Så det är kul att Lukas skriver på och visar väg, det visar att han vill spela här, det är sådana vi ska ha. Killarna ska vilja spela här och inte någon annanstans.

Du kom rätt sent in i lagbyggprocessen förra säsongen och kunde inte påverka så mycket. Nu är du med från start, innebär det att du vill förändra sammansättningen på laget något?

Jag tycker att vi till slut hittade en bra mix i laget, men jag skulle vilja ha ännu mer speed och spelare som både har speed och puckkontroll, som kan bära pucken genom banan. Elgestål är en sådan spelare, han har en otrolig utväxling och är ganska komplett som spelare. Han kommer att få sitt genombrott i seniorhockeyn .Det är en spelare som man kan få att bli en sniper i ligan. Det är så i modern ishockey, alla gillar det inte, men det går fortare och fortare i ishockey och  farten kan man inte få för mycket av. Sedan skulle jag vilja ha in en renodlad poängmaskin som sätter lägena. Och vi letar fortfarande efter centern som vi snackade om inför säsongen, det vore bra att addera. Men allting bygger på hur många som lämnar givetvis. Sedan sköter Calle (Johansson, sportchef) det mesta själv, han frågar givetvis, men det är han som bygger laget. Han är sportchef och gör det bra. Han snickrar ihop det så tar vi hand om det som blir truppen sedan.

Nu när du haft laget en säsong, kan du börja på en högre nivå spelmässigt och bygga på mer nyheter i spelsystemet?

Jag hoppas så många så möjligt blir kvar, på slutet hade vi fem femmor utan Herman Lundin och Andreas Axelsson, så alla kan inte bli kvar, men ju fler som blir kvar desto kortare blir startsträckan. De som kom in märkte man på att vi hade en klar spelidé som de gamla spelarna kunde hjälpa dom in i, så de kunde komma in i den fort, så det ska bli en kortare startsträcka.

Vad bygger du på då?

Det är var vi ska vara på banan med och utan puck, det kan vi bli ännu bättre på. De vet redan men det kan bli ännu bättre. Sedan vill jag utveckla passningsspelet. Jag hoppas kunna få lägga mindre tid på grundspelet och mer på individuell utveckling som passningsspel och tekningar. Sedan har jag önskemål att gå från 60 minuter träning som vi hade i praktiken, till 90 minuter. Första 50 minuterna till lagträning och sedan minst 20 minuter individuell träning, i alla fall två ggr i veckan, där vi tränare vet vilka vi ska träna med och vad vi ska träna. Vi har många unga spelare som behöver det för att utveckla sin fulla potential. Jag skulle också vilja träna lite tidigare någon dag eller två i veckan, kanske kl 2, om det sedan blir en tisdag för att komma mer utvilad till match eller en fredag för att spelarna ska få lite mer socialt liv vid sidan av hockeyn får man fundera på, men det är ett önskemål. Ska man ta sig till allsvenskan måste man träna tidigare och kan man börja med en eller två dagar och sedan bygga på det skulle man bli attraktivare som klubb och få nöjdare spelare. Nu vet jag inte hur det blir när det kanske blir ekonomiskt tuffare tider, men det är i alla fall planen.

Har du högre förväntningar nu inför år två?

Det har varit svårt att hitta rätt nivå var jag ska lägga träning och kraven. Jag visste hur det fungerar i Mariestad och andra hockeyettanklubbar och vet att det inte går att jämföra att jobba med dom förutsättningarna som jag haft förmånen att jobba under senare år, det var ändå lite svårt att hantera. Så jag har slagit av på kraven som jag egentligen inte velat, men jag måste anpassa mig efter att killarna jobbar och då kan man inte ha samma krav som på proffs och det vet jag. Men jag tror att jag kanske skulle kunnat köra lite hårdare och ställt lite högre krav. Ambitionsnivån är att bli bättre och det finns lite mer att skruva på, killarna hade klarat mer, men det är en balansgång också, det ska vara glädje också, inte bara krav utan också känna att man tycker det är roligt. Men jag har haft ett bra samarbete med de andra ledarna och lyssnat med spelare, det har funkat bra, men det går att skruva på det.

Jag tänkte kanske mer på förväntningar på att gå långt, har du det?

Ja det har jag absolut, men sedan delar man in i faser som jag sa, och det gäller att gå igenom alla faser och vissa år gör man det, vissa år gör man inte det. Lag som gått bra får ofta frågan vad som hände och de svarar ofta att man kom in i ett stim där allt bara flöt på. Men det är inte bara tur att man kommer dit, att det bara ramlar över en, utan det är en grupp som driver och ställer krav och backar upp varandra. I år fick vi det till slut och det gäller att komma dit igen. Det är ett arbete man gör parallellt med den vanliga träningen man gör.

Hur skönt är det nu med ledighet, det är ju inget vanligt 7 till 4-jobb utan rätt intensivt speciellt i slutspel.

Det har bara varit roligt! Det är även roligt att jobba med hockeygymnasiet, det har stimulerat att jobba med individuell träning utan resultatstyrning som jag gör där, och sedan mer resultatinriktat på eftermiddagen. Jag hade gärna jobbat mer, det går jobba ännu hårdare. När man får jobba med det man tycker är roligast av allt kan man jobba hur mycket som helst, och att få jobba med din dröm då kan du inte tycka det är jobbigt, då får man göra något annat.

Då tackar jag för pratstunden och för att du alltid ställer upp och tar dig tid för intervjuer!

Då vill jag passa på att tacka Oxarna som varit ett jättestöd hela säsongen med enormt tryck, men även övrig publik och sponsorer. Vi känner att vi haft staden med oss, det har vi verkligen uppskattat och har känts väldigt bra.

 

* Edit: Andreas Appelgren har bara ett 1+1-kontrakt vilket innebär att han formellt inte är klar ännu.

 

Av Krister Holm