Krönika: Sammanfattning av allettan

Jag tänkte jag skulle ta och sammanfatta Bois alletta med några ord. Eller några och några, ni som känner mig vet att jag har svårt att hålla mig kort. Men förhoppningsvis tycker ni att det ska vara värt att läsa till slutet i alla fall.

Bois allettanpremiär gick i dur, efter en seger över de stora favoriterna Troja på hemmaplan med 3-1 och övertygande spel. Men det blev en så kallad pyrrhusseger, för det visade sig att lagkapten Filip Thörnqvist fick en väldigt lång avstängning efter premiären, något som visade sig påverka hela laget. För hans sju matcher långa avstängning innebar en lång svacka för Bois. Under de sju matcherna noterades laget för fem förluster. När han sedan kom tillbaka så tog laget istället sex raka segrar, något som knappast kan vara en slump. Men det verkar som att laget har lärt sig något av detta ändå, för under slutet av serien så skadade sig Filip och kunde inte vara med, men då fixade man det mycket bättre. Visserligen fick man två förluster till, men också tre segrar, varav de två sista var mot serieettan och serietvåan. Sex man saknades, utöver Kapten Rödskägg också viktiga kuggar som bröderna Engqvist, Erik Olsson, Oskar Norlöv och Tobias Björklund, men ändå lyckades man spela sin kanske bästa hockey på hela säsongen och vinna klart rättvist.

Det går naturligtvis att gräma sig över svackan eller det onödiga poängtappet mot Visby i omgång 16. Visst kan man också tycka att det var onödigt att släppa 8 poäng mot de tre sämst placerade lagen. Men man kan också se vad laget lyckats med. Man har haft unga duktiga juniorer som klivit in och tagit för sig ordentligt, som Herman Lundin och Andreas Axelsson. A-lagsjuniorerna Gustav Persson, Tim Olsson och Gustav Malmkvist har visat att det var helt rätt att ge dom a-lagskontrakt. Man kan också glädja sig över att fyra nya spelare har kommit in och levererat direkt. Lukas Söderlund vann södra allettans målliga, Joel Werner har gett stabilitet till försvaret och Adam Willig och Philip Söderlund har varit i stort sett bäst på plan i båda matcherna de varit med i. Ludvig Collberg har gått från att vara bänkad till att vara en suverän back. Samtidigt har de redan etablerade spelarna som Douglas Lögdal och Johan Frick gått i bräschen och lett laget på ett suveränt sätt. Spelet sitter också bättre och bättre, försvarsspelet är södra allettans bästa med Sandberg som otroligt säker och bra sista utpost och anfallsmässigt skapar vi mer och mer med snabbare och bättre uppspel. Vi tog 18 av 24 poäng mot de fyra bästa lagen, överlägset bäst av alla lag. Alla dessa goda ingredienser gav en fin tredjeplats och plats i playoff 2.

Men givetvis finns det saker som kan och måste bli bättre. Powerplay har sett för långsamt och trögt ut, och även om 21% är godkänt så vinner det inte många matcher. Bois drar också på sig för mycket utvisningar, det kräver disciplin så man inte drar på sig onödiga utvisningar framför allt i anfallszonen, annars blir man straffad. Boxplay har varit väldigt bra vissa matcher, sämre andra, framöver så behöver det vara bra varje match. Laget har också gått kort om folk på slutet på grund av många skador. Det sliter på dom som får spela och gör att man lätt åker på ännu fler skador, en dålig spiral.

Därför kom de nästan två veckornas uppehåll lägligt. Appelgren får tid att träna de detaljer som behöver finslipas och killarna får chansen att läka ihop. Chansen finna att flera av de skadade spelarna kommer tillbaka och Erik Olsson gör det definitivt. Bois kommer då att få en riktigt bra bredd som gör att vi fixar den långa säsong som vi alla hoppas på.  Nu taggar vi för playoff 2, fortsätter vi spela bra mot de bra lagen så kan detta bli en rolig säsong!

Av Krister Holm