”Det är kul att vara tränare i Kiruna IF just nu”

6-2! Game, set och match!

KIF spelade tennis med Lejon på bortaplan.

Simon Thynis första mål visade vägen när han slog in den – på tennis.

Övriga mål gjordes av Herman Åstrand 2, William Otter, Hjalmar Esko och Samuel Ivanic.

– Det är kul att vara KIF-tränare just nu, säger Robert Lahti.

 

Uppdaterad med kommentarer: 18.55.

 

Lejon kändes snäppet bättre inledningsvis i den första perioden. Hemmalaget vann fler tekningar och hade mest puck.

Mattias Eklund högg och högg framför kassen efter ett inspel men David Otter var tät och tog alla 17 skott.

Det var han hela perioden och gav ett riktigt tryggt och fint intryck.

Fjärdekedjan med Vladimir Chetverkikov, Hjalmar Esko och Herman Åstrand vaskade fram KIF:s första farliga målchans efter att ha snurrat i zonen ett tag.

Men ”Vlads” hittade inte rätt med backhandsskottet framför kassen.

De skulle få jubla lite senare.

Men innan det var de en annan line som gjorde mål.

Olle Hellström la in pucken från blålinjen. Den letade sig fram till Simon Thyni framför kassen som slog en gång (räddning) och två gånger (på tennis såg det ut som) i mål!

KIF fick det viktiga första målet efter 10,27.

Efter det tog gästerna över perioden mer och mer.

En period som för övrigt var ganska grinig emellan åt. Förmodligen den mest griniga jag sett med KIF den här säsongen.

Det var en del gurgel tuppfäktning och boxning framför målen efter signal, vilket tydde på att det var två riktigt taggade lag som möttes.

Fjärdekedjan var det, ja. Efter 17,30 grävde Hjalmar Esko fram pucken ur rundhörnet, tittade upp och hittade Herman Åstrand i den högre tekningscirkel. Åstrand tog emot och sprättade upp pucken i det första krysset.

Hur läckert som helst!

KIF gick till pausvila med sköna 2-0 i ryggen.

Apropå gurgel. I slutminuten sänkte Jesper Landström Lejonspelaren Filiph Laine efter gruff efter signal (reta inte upp Landström).

Arenan spelade Mötley Crues låt Wild Side från Girls Girls Girls-albumet från 1987.

Det var talande för den första perioden. Det gick vilt till på sina håll.

– Vi kommer ut enligt hur vi vill spela, fysiskt och med bra energi. Vi släpper till något skott för mycket men samtidigt David jättesäker i kassen. Det är i sin ordning att vi leder efter den perioden, säger Robert Lahti.

Den andra perioden handlade mycket om ramträffar till en början.

Även den här gången kom hemmalaget ut lite hetare och fick också in pucken efter 2,56.

Eller fick de det?

Björn Gabrielsson tog emot en djupledspuck och sköt från slottet. Pucken såg ut att ta i ribben och studsa ut. Spelet fortgick men efter en stund blåste domaren av och dömde mål.

På reprisbilderna är det svårt att avgöra om pucken var inne. Att den studsade så pass rakt ut som den gjorde tyder dock på att den tog just i ribban.

Men 1-2 – och nerv i matchen igen.

Minuten senare kontrade KIF. Olle Hellström forsade fram från sin backplats och fick pucken framför målet. Skottet tog i stolpen!

Målet kom istället efter 10,39.

KIF kom i ett tre mot ett-läge. Hjalmar Esko tog in pucken, tittade upp och när alla trodde att han skulle spela in till höger sköt han själv.

Upp i det bortre krysset till 1-3!

Lejon fick spela fyra mot tre och tryckte ner KIF. Björn Gabrielsson var nära att få göra sitt andra mål men David Otter gjorde en fin förflyttning och räddade.

Kirunas fina forechecking skapade oro i Lejons zon men gästerna lyckades inte dryga ut ledningen innan pausvilan.

– I början på andra blir vi lite långa i laget och har lite osäkra på hur vi spela oss ur zonen och då blir vi straffade efter att ha tappat puck innan deras mål.

Var pucken inne?

– Ja, var den inne? Vi åker på ett jäkligt tveksamt mål men jag vill belysa hur lugnt det var i båset efteråt. Vi behåller lugnet och kommer genast tillbaka till vårt spel igen och sedan får vi in 3-1 också. I den andra perioden tycker jag att matchen mer och mer börjar luta åt vårt håll. Vi visar en styrka som grupp, säger Robert Lahti.

I den tredje blev det lite islossning för KIF.

Efter dryga fyra minuter avgjordes matchen. William Palovaara sköt, Olli-Aleksi Pietilä passade kyligt bakom ryggen till William Otter som stod framför målet och gjorde inget misstag. 1-4!

Inte långt senare kom femma.

Vladimir Chetverikov slet fram pucken i en kontring och passa (även han bakom ryggen) ursnyggt till en framrusande Herman Åstrand som drog till direkt. Och hans andra mål för kvällen var ett faktum.

13,46 tröstmålade Lejon till 2-5 i powerplay efter ett backskott som gick stolpe in. Målskytt var Olof Lundberg.

Drama? Nej, verkligen inte. KIF slutade aldrig att jobba och istället ökade man på till 6-2 efter ett skott från blålinjen av Samuel Ivanic, som fick behålla pucken efteråt eftersom det var hans förat mål i KIF-tröjan (mer om Ivanic på hemsidan i nästa vecka).

Många ska hyllas efter den här säkra segern på bortaplan. Påtagligt var vilken enorm glädje spelarna visade upp efter varje mål och vilken energi man visade prov på ända in i slutet trots en bekväm ledning.

– I den tredje perioden är de inte nära oss och det lossnar framåt för oss. Vi håller oss hela tiden till det vi har bestämt oss för och för utdelning. Det är en fantastisk känsla att se när vi är lite starkare och får målen i rätt lägen.

Vilken match kedjan med Esk, ”Vlad” och Herman gör.

– Ja, det är konkurrens i laget när man tar in spelare som stått över tidigare och de levererar på det här vist. Det är kul att vara tränare i KIF just nu. Det är goda nyheter för laget men ”tråkiga” för mig som får fundera rejält på hur jag ska formera laget till nästa match. Nej, skämt å sido så unnar jag verkligen killarna det här. De är riktiga ”allt för laget”-killar.

Var är du mest glad över?

– Att vi fortsätter att mala på enligt vårt sätt att träna och enligt vårt upplägg. Vi har en stor tilltro till varandra och gruppen känns stark.

Vilken glädje spelarna visar efter målen…

– Ja, de har roligt på isen just nu.

Eftersom Kiruna AIF besegrade Kalix i Lombia ishall är KIF uppe på rätt sida sträcket igen.

Dramat i Hockeyettan fortsätter nästa vecka då Övik gästar Lombia.

Missa inte det!

 

Mattias Heikki