De är ryggraden i laget!

Imorgon så är det ingen vanlig match, det är nämligen en match som det finns dubbel anledning till att lyfta lite extra. För imorgon så hyllar vi Lukas Larsson som gjort 400 matcher för sin moderklubb, men även Jesper Lindén som gör sin 200:e match i klubben som blivit hans. Om vad de står för och betyder för laget, men också mycket annat pratar vi som vanligt med Bois tränare Andreas Appelgren om.

Det blev bara en poäng mot serieledande Lindlöven trots att det var en match ni kontrollerade i 59 minuter… Vad har du för kommentar om matchen?

– Jag håller med dig. Jag tycker inte det var någon märkvärdig match, jag hade förväntat mig en match med högre tempo och mer fysik. De rör inte pucken de första åtta minuterna och vi stod över hela matchen för klart flest målchanser, vi spelade ett kreativt och bra anfallsspel. Så när vi leder med 3-2 känns det som vi har matchen i handen, då blir man extra besviken när vi släpper ett sånt mål som vi gör med en minut kvar. Vi hade tre poäng och kastade in två av dom i Lindlövens bås kändes det som, så en stor besvikelse.

Var 3-3 inte bara ett snyggt spel av Lindlöven helt enkelt?

– Egentligen inte. Vi vet hur vi ska spela, och vilken spelare som inte ska markeras och en som står vid stolpe med tom bur ska markeras. Men killarna spelar under stress och press, och ibland fattar man fel beslut. Det gäller ta lärdom av det, men det är frustrerande ändå.

Lindlöven är kända för att spela väldigt tillknäppt och vara starka defensivt, var du förvånad över att ni skapade så mycket som ni ändå gjorde?

– Vi brukar ha svårt ta oss igenom mittzonen och över blålinjen och etablera anfallsspel, men i början gick det jättebra och efter halva matchen såg deras backar väldigt trötta ut. I början hade vi två i virket och vi hade många bra lägen hela matchen. Vi brukar annars ha svårt komma in på deras mål, men det lyckas vi med rätt ofta i söndags, vi hade säkert tio riktigt bra målchanser, två i ribban och en i stolpen, frilägen och puck som låg på mållinjen med mera. Sedan spelades inte matchen i så högt tempo kan jag tycka, men vi var värda mer än en poäng. Så det är klart jag är besviken när man släpper in mål så sent, men får gå vidare.

Något jag upplevde var att spelarna tog väldigt långa byten i sudden death, är det inte du som tränare som bestämmer över sånt?

– Som tränare är vi ytterst ansvariga för allting, men man kan inte ropa på att spelarna ska komma in, de vet hur länge de ska vara på isen. Men ibland hinner man kanske inte byta och när det inför denna säsongen bestämdes att man ska ha långt från egen zon till byte så är det just för att vi inte ska kunna byta. Så ibland är det bättre byta för tidigt än för sent, och denna gång blev vi fast i egen zon för länge tyvärr.

Finns det någon spelare du vill lyfta fram?

– Jesper Broeng gör en bra match. Han försöker hela tiden göra kreativa saker, han gör mål och har flera bra avslut, så han gör en riktigt bra match. Sedan var det jämnt överlag, men han sticker ut. Frick gör mål igen och är stabil i defensiven.

Ja han gjorde mål för andra matchen i rad!

– Ja som vi pratade om inför förra matchen så har han tagit ett stort kliv i spelet med puck, han harr bättre passningar, mottagningar och har utvecklat sig till en bra tvåvägsback. Sedan har han fått självförtroende med, ibland behövs det inte mer. Tar man pucken till, mål så händer det bra saker.

Vi ska kika framåt mot morgondagens match med, och då har vi faktiskt två spelare som ska hyllas: Lukas Larsson gjorde sin 400:e match i söndags, medan Jesper Lindén gör sin 200:e match. Vad kan du säga om dessa två ikoner?

– Det är dom tillsammans med Frick som blivit ryggraden i laget och de är också båda assisterande kaptener. Lukas har varit klubben trogen i alla år och har alltid stått för ett hårt arbete. Jag tycker han just nu gör sin bästa säsong, han är förstacenter, spelar boxplay och powerplay och får stort förtroende i spelet 5 mot 5. En kille som spelar med hjärtat klappande för Bois. Kul att det blir så många matcher för honom, och han är fortfarande ung, det kan bli många fler. Det är bara att gratulera honom och han är verkligen ett föredöme för yngre spelare i klubben, det är bara att ta efter.

– ”Jeppe” brinner också för föreningen, han hade kunnat välja att lämna för spel på högre nivå eller gå i sidled för bättre pengar, men väljer ändå att stanna. Redan som junior var han kapten, och han blev då också vald till MVP. En riktig kapten som leder laget. Han håller verkligen fanan uppe för föreningen även om det inte är moderklubben. Ger alltid 100%, det kvittar vad det gäller. Han ger 100% på varje försäsongsträning, han kliver på i april och missar inte en träning. Många andra kanske byter klubb eller känner efter lite så att man missar träningar, men han lägger ett enormt jobb varje träning, varje match, så får han också en bra utveckling. Också han gör sin bästa säsong, stundtals är han fullständigt dominant, en spelare som alla kan ta rygg på. Han visar hur man ska bete sig både på och vid sidan av isen.

Matchen imorgon mot Köping innebär viktiga poäng på spel!

– Ja serien går mot sitt slut och det behövs ett antal poäng till, så det är en jätteviktig match. Vi hade det tufft borta, hamnade i underläge, kom ikapp, nytt underläge och kom ikapp och vände och vann till slut efter hårt arbete och lite tur. De har inte vunnit så mycket, så det är lätt att tro att det är enkel match, men de är med i alla matcher. Tranås vann senast med bara 3-2, och de lär vilja vinna och få revansch på oss, så det gäller att ha fokus för att vinna.

Jag brukar fråga om nycklar för att vinna, och får då som svar ofta att det handlar om att fokusera på sitt eget spel, och hålla sig till det i 60 minuter. Tycker du att ni gör det?

– Vi blandar och ger lite för mycket, när vi följer vår gameplan är vi riktigt bra, men vi har lite svårt att hålla ihop det över tid och börjar hittar på egen grejor, Vi kan vinna ändå, men det går inte vinna många matcher över tid om man håller på med hittepå. Utan man behöver följa planen gång på gång och byte efter byte, när vi gör det så har vi en hög nivå, men vi skulle behöva hålla oss lite mer till det. Och då ställer du givetvis frågan varför vi inte gör det? Det är en bra fråga, men det är en blandning av att vi har många unga, och det tar tid att få in rutinen på att få in samma sak om och om igen. Det kanske är det svåraste som finns i hockey, även på högre nivå. Sedan har vi spelare som fått större roller än vad de kanske är vana vid, och då känner de kanske att stresspåslaget är högt och då gör man kanske någon man inte pratat om. Men det är bara att nöta och påminna varandra, det är det vi jobbar med i det dagliga.

Till sist: Hur ser skadeläget ut?

– Inget nytt där, utan det är samma spelare tillgängliga imorgon som senast.

Av Krister Holm

Foto Anna Engström