Kiruna IF tog sista platsen till Allettan

Portarna till himmelens kungarike stod öppna. Det fanns plats på andra sidan för ett lag till.

Men bara ett.

Kiruna-riddarna drog svärd och gick ut i kamp. Åtta mål senare nådde de sjunde himlen.

KIF-Kalix 8-3.

Allettan, här kommer Kiruna!

 

11 december 2019 säkrade KIF Allettanplatsen i den allra sista omgången efter en bragdmatch i Piteå.

11 december 2022 säkrade KIF Allettanplatsen i den allra sista omgången efter en målfest i Kiruna.

Datumet är numera magiskt. Är det läge att införa en helgdag i Kiruna kommun på just 11/12 framöver?

Den frågan tar vi sen. Vi har en hockeymatch att ta oss igenom. Och som i alla sagor börjar vi från början.

 

Nico Joki tog första skalpen i PP. Passet från Jacob Hansson skar genom hela zonen. Den finske backens skott var stenhårt – och KIF:s ledning var ett faktum.

Då hade det bara gått tre minuter av drabbningen. Fram tills dess hade Kalix haft taktpinnen. Och man fortsatte att ha det.

Filip Eriksson klev ut stort vid flera tillfällen när Kalix tryckte på. Men efter det första breaket kom en ruggig hemmaoffensiv.

Kristian Eriksson la ner pucken från blå. Där fanns till slut Felix Fjällkeborns klubba.

Fingret i luften och 2-0.

30 sekunder senare mullrade det åter igen i gruvberget.

Hampus Hagström jobbade fram målchansen på sin högerkant. Hittade Nico Joki som la på mål. Den här gången väntade Jesper Landströms blad som högg in trean.

Kiruna hade fått en drömstart på slutstriden. Men siffrorna var stora och speglade inte matchbilden så här långt.

En panik-timeout av Kalix höjde deras spel. Och då åts det där ”för stora” försprånget upp något.

Marcus Leijonhufvud fick pucken centralt. Trots att han var omringad av KIF-are hittade han ett kryss och Kalix hade krupit närmare.

 

I den andra perioden fortsatte Kalix att kväva KIF-backarna med sin intensiva press.

Alla KIF-fansen kände nog hur det tajtade till sig runt halsen när 2-3 kom. Axl Johanssons styrning kändes som att den kom på beställning. Logiskt och med strömmen.

Innan det hade gästerna skapat två, tre riktigt farliga målchanser. Och då hade det bara gått 2,17.

Vart skulle det här episka dramat ta vägen?

Kalix jobbiga PP ställde frågan ännu mer på sin spets. KIF kämpade ut puckarna och kunde se de två minuterna dö ut.

Powerbreaket fungerade som en oas att hämta syre ur.

Och Felix Fjällkeborns 4-2 kom som ett sött piller valium för Kirunasjälen.

Han fick en gåva i mittzonen och satte full fart framåt (den grabben kan åka). Ensam med Anton Hjalmarsson tryckte han in pucken hårt och lågt i ett mål som måste ha varit ett av de skönare att se i Lombia ishall på länge, länge.

Målet sög musten ur Kalix.

Målet gav tro och hopp om frälsning för KIF.

Av bara farten kom 5-2. Felix Fjällkeborn satte sig i en virvelvinden-vagn och tryckte ner gasen. Efter ett långt anfall (ett av få i andra perioden) fick Simon Thyni pucken.

Lagkaptenen gjorde som en lagkapten ska.

Han visade vägen. Det långa, svepande skottet satt högt, högt upp i krysset.

Matchen var lite drygt hälften spelad och Kiruna hade kopplet ett rejält grepp i ödesdramat.

Man stod på insidan av porten. Nu var det ”bara” att hålla Kalixspelarna borta från den.

 

I den tredje perioden defilerade ett spelglatt KIF till den andra sidan.

Felix Fjällkeborn fortsatte att skina och fullbordade sitt hattrick.

Filip Eriksson såg alltjämt så härligt stabil ut som han gjort under stora delar av säsongen.

Matias Mustonen låg bakom ännu ett mål (fem assist i dag).

Jesper Landström tekade fint, dödade PP, tog en smäll, gav fler.

Hampus Hagström (den grabben har tagit kliv i år) fick kröna ännu en fin match med ett mål i tom bur.

Och så här hade man kunna fortsätta till varenda riddare i regnbågsrandigt räknats upp.

Vi sätter stopp där. Texten måste ju ut till er, fina läsare.

Efter matchen fick riddarna ta emot taktfasta applåder från de 757 på plats i Lombia. En hall som inom kort blir scen för ishockey i Allettan.

Det är tre år sedan sist.

Snart är det dags igen.

I år kunde ingen neka KIF att kliva in i himmelens kungarike.

Mattias Heikki