KIF tuffade på mot skön derbyseger

Hagström med fart. Esko på retur. Mustonen i ett tomt nät.

KIF är tillbaka på vinnarspåret igen. Och färden dit blev till slut lugn och behaglig.

Vi skriver: KIF-AIF 3-1 (1-1, 1-0, 1-0).

Vi skriver: Skön derbyseger och blytunga poäng till KIF i jakten på Allettan.

Matchsponsor: Laitis

Första perioden var underhållande. Båda lagen hade foten på gasen och ville hela tiden skapa chanser. KIF inledde tyngst och bäst. AIF växte in i det mer och mer. Och just när de såg ut att ta ledningen (Grillo var het två gånger om, bland annat) gjorde KIF det istället, lite ologiskt.

Men att det just blev Hampus Hagström kändes rimligt. Han hade tidigare sett het ut i sitt fysiska spel. Han snappade upp pucken i mittzon, passade Kevin Loppetto och satte sedan full fart mot kassen. Amerikanen släppte tillbaka pucken till ett friläge och Hagström gjorde inget misstag.

Då hade vi spelat 15,30. Minuten senare borde PA Deslaurisers ha gjort tvåan när han fick pucken helt fri framför kassen. Istället kvitterade AIF kort därpå.

le="font-size: medium;">Philip Kemi serverade pucken på ett silverfat till Joakim Nilsson som bara hade att sätta sid bladet. Inget för Ludvig Christoffersson att göra. Målvakterna förövrigt bäst i de båda lagen i den första rundan.

 

AIF kom ut mycket hetare i den andra rundan. KIF hade svårt med den höga, fartfyllda pressen och stressades till ett dåligt puckinnehav.

Aleksanteri Heiskanen TV-plockade, Elias Klockare dödade KIF-PP nästan helt på egen hand, Simon Thyni stöp i backen på ett otäckt sätt men kom upp igen och fortsatte spela.

Det var ett axplock av godbitarna i den andra rundan. Det viktigaste var dock följande scen:

AIF vände spel och kom i ett flygande två mot ett-läge. Helmer Oskarsson fick sidledspasset och läget men missade.

Spelet vände snabbt.

Felix Fjällkeborn trampade runt sin back på högerkanten, spelade in till PA Deslauriers – som även han missade ett gyllene läge. Heiskanen kunde inte hålla i pucken. Fram stormade Hjalmar Esko och tryckte in returen.

Små marginaler är en klyscha men den här sekvensen var verkligen ett exempel på det. Och även signifikativt för ett lag som det går emot för. AIF kom ju till derbyt utan en enda poäng. Då brukar man inte ha marginalerna på sin sida.

 

Inför den tredje rundan väntade många sig en riktig AIF-push för en kvittering. Men dramat uteblev nästan helt och hållet.

Gästerna” hade en farligt studsande puck vid mållinjen vid ett tillfälle. Förutom det blev färden till segern oväntat och ovanligt lugn för KIF:s del.

Hemmalaget spelade smart utan att darra det minsta. Som en lugn och och trygg lokförare lotsar tåget med den dyrbara lasten till Narvik och hem igen, styrde KIF-spelarna och tränartrojkan (Henrik Törmä är tillbaka på bänken) segern i hamn.

Och apropå dyrbar last. Tre blytunga poäng landar fint på KIF-kontot den här kvällen. Det blev helt klart när Kevin Loppatto fick pucken, såg det tomma målet (Heiskanen lämnade kassen på slutet)) och osjälviskt valde att släppa pucken till Matias Mustonen som la in den i det tomma nätet.

Några roliga siffror:

Vi noterar en storpublik. 1 251 såg derbyt i Lombia.

Jesper Landström gjorde sin match nummer 200.

Men viktigaste siffrorna: KIF 3, AIF 1.

Mattias Heikki