Backen som gärna tar köksvägen

Han fick med sig pucken från Skellefteå.

Första målet är gjort. Nu vill han göra fler.

Samuel Ivanic kanske skulle prova gå ”köksvägen”. Den store backen är nämligen grym i köket.

– Jag är utsedd till husets kock, skrattar han.

Hoff!* Ursäkta ordvitsen här i inledningen, men jag var tvungen! Det var liksom en straffspark.

Innan matchen mot Lejon sa Samuel Ivanic att han var väldigt nöjd med sitt defensiva spel men att han hoppas att det första målet skulle komma snart.

Han behövde inte vänta länge.

Slovaken blev den siste målskytten i 6-2-segern mot Lejon senast. Ett backskott från blå och ett efterlängtat mål för den defensive backen.

 

Apropå mål. Samuel Ivanic trivs i köket.

Kycklingvingar, tacos, hemmagjorda hamburgare, stekar…

Han vet hur man fixar biffen. Den 23-årige slovaken har ett gediget matintresse. Favoriträtterna är de typiskt centraleuropeiska som gulasch med ”knödel”.

– Men det har jag inte lagat här i Kiruna eftersom det tar för lång tid. Jag gillar att laga mat. Ett tag funderade jag på att starta en egen verksamhet, någon slags streetfood-restaurang eller något liknande men det är inte aktuellt nu, säger han.

Istället är det det hans ”sambos” som får njuta av maten då och då.

Ivanic bor tillsammans med de andra nyförvärven Anthony Paskaruk, Jussi Pelto-Arvo, Valtteri Lemmetty och Olli Aleksi Pietilä.

– Det är som att bo i en studentkorridor, skrattar han innan han fortsätter:

– Vi bor i ett stort tvåvåningshus. Alla har varsitt rum och så har vi två vardagsrum. Det finns alltid någon att prata med. Vill man vara för sig själv så finns det gott om plats. Så här långt har det gått jättebra att bo så här och vi trivs tillsammans.

Lagar du mat ofta till gänget?

– I bland. Senast gjorde jag en riktigt god tacos. Den gick verkligen hem och jag blev direkt utsett till husets kock, haha.

Samuel Ivanic har inga problem att fylla dagarna. Förutom träningar och matcher med KIF jobbar han på en bilfirma med att bland annat byta däck.

– Jag jobbar med en del AIF-fans. Det är riktigt roligt att skämta omkring med dem. De påstår att AIF är det bästa laget men jag säger bara ”kolla i tabellen, vi ligger högre upp”. Jag vet att vi förlorade derbyt senast men vi är ett bättre lag och kommer att visa det i nästa derby, säger han som trivs bra med att jobba vid sidan av ishockeyn:

– Det går bra att kombinera jobbet med ishockey och jag gillar att ha något att göra om dagarna. Det är trevligt att lära känna nytt folk också i Kiruna.

Backen pluggar dessutom ekonomi på distans på ett universitet i hemlandet Slovakien.

Samuel Ivanic har tidigare spelat i Boden och har bra koll på den norra Hockeyettan. Han kände att det var en serie han ville återvända till eftersom han gillar spelstilen i norr.

Han chansade och hörde av sig till Thomas Jatko och fick direkt ett mycket bra intryck.

– Jag visste att KIF var en klubb med ambitioner och jag gillade vad Thomas sa. Och allt har blivit som jag förväntade mig. Materialförvaltare, omklädningsrummen, arenan och gymmet, allt är mycket bra här. Laget är ett skönt gäng och spelar vi som vi gjorde mot Boden och Piteå kan vi gå långt den här säsongen, säger backen.

En lagkamrat som han har en lite extra koppling till är Vladimir Chetverikov, ”slaver” som de båda är. När han svarade på frågorna i den populära Kirunaenkäten passade han på att retas lite med ”Vlad” i frågan om rymdfärder.

– Eftersom han också kommer från en slavisk nationalitet så kan vi ha en intern humor och skämta mycket med varandra. Om gamla kommunisttiden. Som när jag kommer till arenan skakar jag alltid hans hand och säger ”hello, comrade”.

Faktum är att Samuel Ivanic är väldigt intresserad av läget i världen, politik och historia.

Han kan så klart skämta om det, men han känner även mycket väl till hans hemlands strävan för frihet under Sovjettiden.

Pragvåren 1968. Berlinmurens fall 1989. Samuel Ivanic vet sin historia.

– Jag gillar att läsa nyheter och titta på dokumentärfilmer. Det är viktigt för mig att hålla mig uppdaterad om vad som händer i världen och i mitt hemland politiskt. Jag känner att jag vill ha den kunskapen.

Han föddes 31 mars 1996 i Banka Bystrica, en 100 000-stad mitt i Slovakien. Omringad av höga berg och nationalparker och insvept i kalla vintrar, även om de inte kommer lika tidigt som i Kiruna.

Samuel Ivanic spelade en del handboll, fotboll och basket men ishockeyn har alltid varit nummer ett.

Under en landslagsturnering med U18-landslaget i Schweiz blev han upptäckt av en agent.

– Jag fick frågan om jag ville spela utomlands. Jag frågade vad han kunde erbjuda. Det slutade med en tryout för Djurgårdens J18-lag. Efter några dagar skrev jag på ett två årskontrakt och efter några matcher med J18 flyttades jag upp till J20-laget, säger Samuel Ivanic.

Året var 2013 och 16-åringen hade just fått en kickstart på hockeykarriären.

2015 spelade han 42 matcher när DIF J20 vann SM-guld, coachad av ingen mindre än Kirunalegendaren Hans Särkijärvi. Faktum är att Ivanic blev den förste slovaken någonsin att vinna ett J20-guld i Sverige.

Men vägen till toppen inom ishockeyn är snårig.

Vägvalen är hela tiden avgörande.

Säsongen efter guldet valde Samuel Ivanic fel.

– Jag hade ett erbjudande från HV71:s J20-lag och hade kunnat gå dit. Men istället valde jag att flytta hem igen och spela i den högsta slovakiska ligan med Banka Bystrica.

Han spelade 34 matcher i U20-landslaget men klubbkarriären lyfte inte. Istället packade han hockeytrunken och gav sig iväg på ett nytt utlandsäventyr.

– Jag ville inte vara kvar i Slovakien. Jag kände mig inte hemma i laget och vi spelade dåligt. Jag hamnade i JYP i finska Mestis. När vi inte gick till play off och säsongen var över flyttade jag hem igen, berättar Ivanic.

Han gjorde ett nytt försök med moderklubben men fick mest hålla till i U20-laget.

– Jag var 20 år och de valde att satsa på er erfarna spelare, bland annat från Kanada. Jag fick inte mycket istid och det var ingen höjdarsäsong för mig.

Efter det lockade Sverige igen. 2017 hamnade han i Boden i en säsong innan han lockades över till Asplöven säsongen därpå. Som vi alla vet gick Asplöven i konkurs och i kaoset som uppstod hamnade Samuel Ivanic, som free agent, i Munkfors i division två.

– Jag hade varit skadad i Asplöven så det var svårt för mig att hitta en ny klubb mitt i säsongen. Men jag fick en bra avslutning av säsongen i Munkfors. Vi spelade kvalserien till ettan men Strömsbro och Surahammar gick upp tack vare bättre målskillnad än oss. Jag ville inte spelare vidare i division två så till slut hamnade jag i Kiruna. Jag känner att det var ett riktigt bra val. Jag trivs utmärkt hittills.

Faktum är att Kiruna har haft en del slovakiska inslag inom ishockeyn på senare tid. Stanislav Kall är den förste att komma upp i minnet. Backen gjorde två säsonger i KIF och fyra i Kiruna City och bor fortfarande kvar i stan.

KIF:s juniorlag hittar vi Adrian och Roman Brodnasky samt Dusan Smolka.

– Jag har träffat Kall och pratat en hel del med honom. Och jag har hängt en del med bröderna Brodnasky. Vi har gått på badhuset tillsammans ett par gånger. De är från samma stad som jag är ifrån och jag vill inte att de ska känna sig ensamma här i Kiruna, säger Samuel Ivanic, KIF:s färskaste målskytt.

*Fotnot: Ordet Hoff är Kiruanska och kan betyda ”jobbigt”, ”men åh!”, ”oj” och ja, allt möjligt helt enkelt, beroende på tonart och sammanhang.

 

Mattias Heikki