För Kimi, 17, finns det inget som heter omöjligt

Det är inte helt lätt att skriva ett reportage om Kimi Harju.

Det finns nämligen oändligt med historier att berätta om den 17-årige Mörrumsbacken.

Han slog svenskt rekord i jägarvila, sprang en halvmil i kängor i snöstorm för att hinna till en A-lagsträning samt tog en nätt liten 100 000-stegspromenad tillsammans med en lagkamrat.

Den här veckan finns han på plats i Goisarvagnen under Östersjöfestivalen.

”Det är kul att hjälpa föreningen”, säger Kimi.

Säsongskort 23/24 – köp här!

Kimi Harju har åkt skridskor och spelat hockey sedan han var tre år. När han var 13 bytte han från Olofström till Mörrum. Sedan dess har det hänt en hel del kring 17-åringen, som beskriver sig själv som snäll, ödmjuk och vältränad.

Den gångna säsongen fick han till och med debutera i A-laget. Det var inte vid vilket tillfälle som helst heller. Köping i Jössarinken var Richard Melkerssons första match som huvudansvarig i båset och en match som Mörrum bara var tvunget att vinna för att inte halka efter i tabellen. Unge Kimi fick göra fem, sex byten och kommer aldrig att glömma den dagen.

”Det är klart att det var lite nervöst. Men samtidigt en kick. Jag har tränat en del med A-laget och jobbat hårt för den chansen. Det var det häftigaste jag varit med om. Hittills i alla fall. Marcus (Paulsson) satte avgörande 3-2 i slutet. Det var så gött”.

Kimi har under långa perioder tränat dubbla pass. Både med juniorerna och A-laget. I november förra året skulle han göra ett av sina första ispass med A-laget, då bussen plötsligt fick stopp utanför Sandbäck på grund av en trafikolycka, som skett i snöstormen. Kimi tittade på klockan och insåg att han nog kommer att missa träningen. Att ringa återbud var inget alternativ. Verkligen inte. Så blir man inte en vinnare. Kimi bad istället chauffören öppna dörren och sedan sprang han hela vägen från Sandbäck till Mörrum. I grova vinterkängor och med snön piskande i ansiktet.

”Jag fick stora blåsor under fötterna, men när jag väl kom ut på isen, så tänkte jag inte mer på det”, säger killen som senare under säsongen spelade J18-kvalet mot Finspång med halva armen gipsad – och gjorde tre poäng.

När det vankas fotografering drar Kimi på sig en röd, klassisk, matchtröja från 2005 – samma år som han föddes och samma år som Goiset senast spelade i Allsvenskan.

Att Kimi gillar utmaningar råder det inga som helst  tvivel om.

För ett par månader sedan frågade lagkamraten Hugo Olsson om Kimi ville hänga med på en liten promenad. Hugo hade traskat 100 000 steg en gång tidigare, men hans kompis vägrade göra det igen. Så nu gick frågan till Kimi.

De två ungdomarna påbörjade sitt äventyr vid midnatt och kom inte i mål förrän vid 21-tiden på kvällen. De hade ficklampa med sig för att se var de satte fötterna. Det var kolsvart ute när de började gå. De gick från Hugos hem i Mörrum till Karlshamn och hälsade på Victor Dennertoft. Sedan gick de tillbaka till Mörrum och åt och vilade lite. Sedan bar det iväg över Gränum till Olofström. Det blev ny paus på Maxi.

”Vi var helt slut, då var vi nära att ge upp”, säger Kimi.

De två tappra kämparna sov lite och fick mat hemma hos Kimis föräldrar. Sedan haltade de vidare.

”Det var bara 44 000 steg kvar. Så vi gick tillbaka till Mörrum.”

En annan av Kimis bravader fick stor uppmärksamhet i TV, radio och tidningar över hela landet. Det var när han för några år sedan slog svenskt rekord i jägarvila. Frida Hansdotter hade imponerat stort på ett helt land genom att i TV sitta 26 minuter och 7 sekunder i Mästarnas Mästare. Kimi satt i 3 timmar, 3 minuter och 28 sekunder…

”Mina skolkompisar googlade fram någon som hade suttit i tre timmar ungefär, så jag tänkte att jag skulle slå det. Men egentligen hade jag kunnat sitta ännu längre. Säkert några timmar till. Det var ju lite synd, jag hade inte behövt ge upp så snabbt”.

Samma kväll var det träning med laget. Självklart var Kimi på plats även där och gav järnet. Även om ”benen kändes lite ömma”.

Just nu har Kimi sommarlov och träningsuppehåll. Annars är det gemensam träning med A-laget och juniorerna som gäller på sommaren. Kimi älskar styrketräning men gillar inte löpträning.

”Den måste göras bara. Jag tänker nog inte så mycket när det blir jobbigt. Jag bara kör, och försöker pressa mig så mycket det går”.

Kimi vill bli polis i framtiden, men först vill han se om han kan bli så bra på isen att han kan försörja sig på hockeyn.

”Drömmen är förstås NHL, men dit är det lång väg. Jag kan bara jobba på och göra mitt bästa, så får vi se hur långt det räcker. Först och främst skulle det vara roligt att få spela några fler matcher i A-laget i Mörrum”.