Tankar från Ljusteräng…

Jag tänkte göra en kort sammanfattning av min tid i Hudik Hockey så här långt. Vi har spelat lite mer än halva grundserien och parkerar för närvarande överst i tabellen vilket såklart är glädjande. Inte helt oväntat men ändock glädjande att vi fått ihop alla bitar så fort till en bra fungerande enhet. Spelet har hackat bitvis men våra bästa stunder har hållit riktigt hög klass. Målsättningen är såklart att vi fortsätter utvecklas tillsammans och blir än starkare ju längre säsongen går. Tanken är ju att vi ska matcha fjolårets resultat, och lite till.

Mina första månader här har varit väldigt roliga och intensiva. Det har varit många nya ansikten och namn att ta in, nya personer att lära känna och samarbeta med och så en helt ny trupp att arbeta med och forma. Sportchef Langer hade satt hela truppen sånär som på något namn innan jag kom in i bilden vilket också var helt nytt för mig. Jag tycker det är en härligt positiv stämning i klubben, allt från kansliet, marknad, ledarna till spelarna.

Jag har sagt tidigare att jag är imponerad över killarnas målmedvetenhet och vilja att ta till sig lite nya influenser som jag förhoppningsvis tagit med mig och den känslan kvarstår. Mitt och Magnus samarbete tycker jag utvecklas för varje dag, vi stöter och blöter mycket frågor och funderingar kring spelet och spelarna dagligen. Normalt sett har jag alltid varit starkast i ledarteamet men denna säsong är jag lite osäker, han ser tränad ut den gode Nilsson.

Träningsmatcherna blev bara tre i och med debaclet mot Strömsbro då isen gick sönder tidigt i första perioden. Vi hade då redan segrat mot dem på hemmaplan och med dubbelmötet mot Östersund var vi klara. Inte mycket att gå efter men som tur var har träningarna varit av riktigt bra kvalité och ofta med bättre intensitet än i matcherna. Vi valde att använda alla spelare i alla spelformer och fördelade istiden så rättvist det var möjligt för att alla skulle få en chans med att bekanta sig med vårt lite annorlunda spelsystem än det Hudik spelade förra säsongen.

Vår strategi runt laget och spelet har varit att verkligen utnyttja hösten för att lägga en stabil grund med mycket träning både på och utanför isen samt många repetitioner av delar av vårt grundspel. Att vänja sig med lite mer träning och intensivare spel låter enkelt men det tar tid och ruckar på de flestas normala tillvaro. Förändring är inte alltid kul men väldigt nyttigt när anpassningen är över och man skördar på isen. Spel i över- som underläge har fått stå tillbaka hittills vilket kanske delvis förklarar vårt ibland lite taffliga spel i framförallt powerplay. Men lugn, det kommer att bli bättre vad det lider. Vi får se det som att vi har (förhoppningsvis) ytterligare en växel att lägga i när AllEttan drar igång.

Då spelartruppen varit exakt fyra kedjor har det allt som oftast ställt till lite problem för oss med sjukdomar, skador och avstängningar. Det är inte många utav våra tretton matcher vi har haft alla spelare tillgängliga, det har varit ett konstant pusslande med kedjor och backpar samt spel med tre centrar och fyra ytterpar. Inte alls optimalt men vi har klarat oss med hjälp av våra juniorer som varit med och vikarierat med den äran.

Totalt har tio st varit med oss återkommande hittills, de är inte ännu mogna för spel (Gradin har spelat en match) men de närmar sig för varje träning. Vårt samarbete med Lindefallet och Söderhamn/Ljusne har också gett flera av dem möjlighet att prova på seniorspel varvat med J-20 vilket är helt rätt för deras fortsatta utveckling. Truppen har också utökats med två namn, Emil Lindblom och Albin Kedbrant. Två unga talanger som ökar konkurrensen om speltid vilket kommer att hjälpa oss ytterligare framåt.

Det var väl allt för denna gång, nästa gång summerar vi hela serien och lite tankar inför AllEttan. Det återstår nu bara fyra hemmamatcher innan jul, Huddinge ons 20:e och Visby lör 23:e är nästa på tur. Toppmotstånd och jag hoppas att ni ställer upp och stöttar oss till segrar. Det rullar på snabbt nu…

Vi syns på Glysis // Per Ljusteräng