Bois prickfria i 40 minuter, körde över Grästorp

Bois spelade en näst intill prickfri ishockey i 40 minuter och ledde så långt med klara 4-0. Och även om det kanske inte var riktigt samma fokus i tredje perioden, var segern aldrig i fara, Bois kunde vinna med klara 5-0 (2-0,2-0,1-0).

Ett derby brukar leva sina egna liv, då spelar inte tabellplaceringar och klassen på spelare spela så stor roll, laget med mest vilja står istället ofta som segrare. Men idag så ville Grästorp säkert lika mycket, men Bois lät dem aldrig få visa det. Bois var nämligen snabbare i allt: Åkningar, tanke, beslut och avslut. Då hamnade Grästorp på efterkälken och fick aldrig chansen att ta de där kamperna som de behöver vinna för att skaka Mariestad.

Redan från första nedsläpp så var det ett otroligt påkopplat Bois. De spelade snabbt på spelare i fart och på så vis skapade man chanser från start. Förstakedjan hade bud på mål flera gånger om innan det föll i matchminut fem. Efter ett etablerat anfallsspel får Max Wennlund pucken på offensiv blå, hittar in i mitt i slottet till Jeremias Lindewall som får bra skottläge men han passar Karl Umegård som direktskjuter in 1-0 i en mer eller mindre öppen kasse. Urtjusigt! Bois fortsätter att spela fokuserat och bra. Grästorp har svårt att få till några anfall när Bois forwards backckeckar stenhårt och gör att backarna kan ta spelaren så plockar forwardsen pucken. Fick Grästorp ändå ner pucken i anfallszonen så var Boisbackarna snabbt nere och spelade förbi pressen innan Grästorp hade fått något riktigt hugg. Det gav bland annat friläge för Wiggo Weinö, men Noel Sjökvist kunde rädda. Men när Robin Höglund styrde en skott ifrån blå av Samuel Eklund hade han inte en chans, 2-0 var därmed ett faktum. Bois kontrollerade händelserna i perioden riktigt bra, och vann perioden rättvist med 2-0.

I den andra perioden så drog Grästorp på sig tre utvisningar, Bois utnyttjade ett, det första. Det var egentligen inget klassiskt powerplaymål, utan Karl Umegård stormar in på högerkanten och hittar den minimala luckan ovanför axeln på målvakten och det var 3-0 på tavlan. Bois fortsatte spela väldigt fokuserat och hade flera fina lägen att utöka sin ledning. Men när fyran till slut kom så var det snyggt. Wiggo Weinö kommer med bra fart genom mittzonen på vänsterkanten, hittar över med ett pass till Alex Fält, som lägger pucken rätt innan han i sin tur lägger tillbaka den på vänsterkanten där Anton Blomberg får helt öppen kasse.

Den tredje perioden kom att bli den klart jämnaste. Dels på grund av att Bois tappade en del av fokuset, naturligt kanske med tanke på hur pass överlägsna man varit i två perioder, dels på grund av ett antal mer eller mindre märkliga Boisutvisningar. Under de fyra Boisutvisningarna visade Bois upp ett nytt boxplayspel som föll väldigt bra ut. De satte hårdare press på motståndarna och det gav Grästorp mindre tid att sätta upp vettiga spel. Visst hade de ett par lägen, men uppoffrande försvarsspel eller Lucas Selindh såg till att stå i vägen för avsluten. Boismålen var det dock inte slut på. För först prickar Max Wennlund insidan på stolpen, och i sekvensen senare så får han ny chans från nära håll och då gör han inget misstag och sätter den på plocksidan.

Fem mål framåt och nollan bakåt är ett riktigt starkt resultat mot ett Grästorp som brukar bjuda på rejält motstånd även mot topplagen. Jag tror att tränare Karl Helmersson sover riktigt gott inatt, för som Bois spelade i 40 minuter är till punkt och pricka som tränaren har som mål för laget att spela. Roligt för Lucas Selindh att få hålla nollan med. Nyförvärven Kevin Israelsson och Victor Stark stod för bra insatser och det märks att de kommer tillföra laget. Även Robin Höglund gjorde en riktigt bra insats, han växer för varje match och det märks att han har massor med hockey i sig. Han spelar bestämt i allt han gör och kommer hela tiden rätt.

I och med segern så klättrar Bois upp på en sjätteplats, och man har faktiskt hugg på en femte. Skulle man sluta topp 6 så är man direktkvalificerad för kvartsfinalspel, och därmed en lite enklare väg att gå långt.

Av Krister Holm

Foto Sofie Alexandra Kitteröd