De fajtas om allsvenska platsen * Tio hetaste lagen inför omstarten * Experten utser sex favoriter, tre utmanare och en skräll * ”Enskilt största favoriten” * ”Ett lag att ta på allvar”

Halvtid i Hockeyettan.

Vilka lag gör upp om den enda platsen till HockeyAllsvenskan i vår?

Vi bad experten Mikael Mjörnberg blicka lite framåt.

Här utser han sex favoriter, tre utmanare och en skräll i jakten på avancemang. 

STÖTTA DITT LAG – BESTÄLL  ABONNEMANG PÅ HOCKEYETTAN PLAY!

 

Efter en välbehövlig vila mullrar Hockeyettan igång igen lördag 27 december och sen blir det fullt blås både 28 och 30 december med massa häftig mellandagshockey.

Hur har de tippade topplagen sett ut under första halvan? 

Vad kan vi vänta oss framåt?

Och vilka lag kommer egentligen ha störst chans att nå den åtråvärda platsen till HockeyAllsvenskan i vår?

Vi gav det lite kniviga uppdraget att titta in i kristallkulan till experten Mikael Mjörnberg, som ju varje vecka tar ut Veckans lag här.

Här är de tio lagen som Mjörnberg just nu tror har störst chans att ta klivet upp.

Här är sex favoriter, tre utmanare och en skräll.

FAVORITER

* Hudiksvall

Man skulle kunna vara kritisk till Hudiksvalls höst. Spelet såg initialt väldigt blekt ut och laget tappade tidigt några onödiga poäng i matcher mot betydligt sämre lag. Det såg helt enkelt ut som att det stjärnstarka laget bara var måttligt intresserat och gled omkring därute på halvfart. Men trots detta ligger Hudiksvall längst upp i topp i den norra serien och kan inte beskyllas för att ha gjort något annat än det de ska.

Det är naturligtvis inte konstigt att det sett ut som det gjort. Hela truppen var förstås medveten om att seriespelet är en transportsträcka när de satte skridskorna på isen under försäsongen. Laget är alldeles för bra för Hockeyettan norra, den riktiga utmaningen väntar när slutspelet drar igång och man ska göra ytterligare ett försök att ta det så svåra klivet upp i Hockeyallsvenskan. Det är givet att ledarstaben med Filip Algeman i spetsen ser det hela som en process och har lagt upp säsongen för att successivt växa sig starkare och vara som bäst när allt ska avgöras. Då betyder bortamatcher mot Norrtälje och Surahammar i oktober inte ett dyft rent resultatmässigt.

Dessutom är det så att laget sakta men säkert börjat spela bättre och bättre ju längre hösten lidit och tog imponerande skalper mot både Sundsvall och Lindlöven under december. Prisade nyförvärv som Jacob Svensson och Linus Lindblom har börjat producera poäng, försvarsspelet har varit tryggt och stabilt och båda målvakterna Kristers Stenbergs och Hugo Haas har sett oförskämt trygga ut. Dessutom har man under höstens gång gjort skarpa värvningar i form av backen Emil Stadin och nu senast poängspelaren Viggo Nordström. Det går inte att tro något annat än att Hudiksvall befinner sig exakt där de vill vara och då är de positiva nyheterna till fansen att det finns utrymme till att bli mycket, MYCKET bättre. Hudiksvall har en imponerande trupp, en imponerande rutin av tuffa matcher och är fortsatt den enskilt största favoriten till att ta klivet upp till våren. 

LÄS MER: 15 frågor till Hudiksvalls Axel Olsson

Nordström. FOTO: FLYWOOD STUDIO

* Karlskrona

Ska man bara se till den ishockey som spelats så här långt under säsongen är det tveklöst så att Karlskrona har presterat bäst. Laget är kompetent komponerat med en lång rad skickliga spelare som kan släppa pucken i fart och har visat upp en imponerande offensiv palett. Spelare som Lukas Sjöblom och Liam Engström har fortsatt sin positiva utveckling och nyförvärv som Kalle Carlsson och Viktor Smeds har klivit fram med imponerande frenesi. Om man bara ska nämna några av många som verkligen lyckats.

Det som imponerar med Karlskrona utöver den flärdfulla offensiv laget visat upp är att lägstanivån har varit oerhört hög. Karlskrona har visat styrka och vunnit matcher även de kvällar blåstället inte varit på och motivationen trutit. Att laget inte dippat när träningsdosen gått upp och lunken tagit ett fast grepp om hela ligan är ett bevis på att det finns något i laget som vi inte har skådat i Blekinge på många säsonger. Känslan är att den här upplagan av Karlskrona har något speciellt som saknats tidigare.

Sen ska man förstås lyckas hålla i det över tid också. Att Karlskrona presterat så sylvasst under hösten borde rent logiskt innebära att man kommit närmare sin toppotential än många av motståndarna och att andra ”storfavoriter” således har större möjligheter att växa under våren. Det blir också intressant att se huruvida adderingen av den transatlant som utlovats i julklapp verkligen kommer göra laget bättre eller tvärtom förstöra kemin i den fungerande gruppen. Men det är bara anledning till marginell oro. Karlskrona har visat att man är ett lag att räkna med den här hösten. Ett lag som dessutom siktar mot toppen genom att spela en sevärd hockey. All heder till det.

LÄS MER: Intervju med Lukas Sjöblom – hyllar fansen

Carlsson. FOTO: KAROLINA HJORTSKULL

* Vita Hästen

Det är nästan lite gulligt hur klubbrepresentanterna sedan i somras upprepat mantrat att Vita Hästen faktiskt är en nykomling som ska växa in i kostymen på sin nya nivå för att sedan som från ingenstans dunka in värvningen av tungt AHL-meriterade (ja ja, han har en NHL-match också) Colin Smith. Vem tror de att de lurar egentligen? Det är klart att Vita Hästen är en potent utmanare till att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan och har under hösten dessutom presterat som en sådan.

Lagbygget som på förhand såg lite väl brokigt ut har kommit samman på ett väldigt bra sätt, mycket tack vare att veteraner som Jesper Samuelsson, Christian Axelsson och poängglade Jesper Sellin tagit ett stort ansvar, och flera yngre förmågor har flugit. Backeleganten Hugo Styfs säsongsinledning skojar man inte bort och Alexander Lundman har visat sig vara en otroligt mångsidig spelare med så väl en burdus fysik som lena handleder och näsa för mål i verktygslådan. Vita Hästen har spelat bra, tagit många poäng och ändå lämnat efter sig känslan att det finns mer att hämta ur laget. 

Värvningen av Colin Smith kan visa sig bli den där lilla extra grädden på moset som gör Vita Hästen till en livsfarlig utmanare. Kanadensaren gjorde storverk när han var inne i Väsby under säsongen 20/21 och sportchefen Tom Tärnström har goda erfarenheter av honom därifrån. Han blir en powerplay-dosa som förmodligen kan pusha fler medspelare till större storverk. Publiken i Norrköping är krävande och kommer förvänta sig mycket i vår. För inte är det här ett lagbygge som är med för att etablera sig. Inte en chans.

LÄS MER: Inside Vita Hästen – detta visste du inte om spelarna

Lundman. FOTO: JENS FORSBERG

* Visby/Roma

Det har varit en jobbig höst på Gotland där Visby/Roma värvat ihop ett riktigt fint lag som man knappt fått använda sig av. Skadorna har avlöst varandra och tränaren Fredrik Mälberg har i många matcher inte haft mer än tre linor att begagna sig av. Att laget trots detta vunnit många matcher och hakar på i toppen är förstås ett styrkebesked och något som bör betraktas som positivt, men det kan också vara lite bedrägligt.

Det finns nämligen större konsekvenser än de vi kan se här och nu som kommer av manfallet. Dels får man så klart inte möjlighet att spela ihop sina formationer och backpar som man vill när man hela tiden har gubbar borta, men den dagliga verksamheten med rappa träningar blir också lidande. Det sliter hårt på de spelare som är tillgängliga och riskerar att göra laget mer trött och slitet när den viktigaste delen av säsongen drar igång. Det är negativa dominoeffekter som Visby-gänget måste ha i åtanke när de planerar den andra delen av säsongen.

På det positiva kontot finns å andra sidan att man har ett stort sparkapital i många skickliga spelare som kan komma tillbaka. Sportchefen André Lundholm har rent namnmässigt byggt ett av Hockeyettans allra bästa lag med spelare som har mängder av rutin rent generellt och inte minst många som har erfarenheten av att lyfta lag från ettan till slutmålet Hockeyallsvenskan tidigare. Potentialen i laget när det är friskt är gigantisk. Backgeneralen Daniel Gunnarsson har återkommit under hösten och hans polare, tungt allsvenskt meriterade Anton Svensson har varit en imponerande addering. Får Visby/Roma bara tillbaka lite spelare och får vara hela och rena är de definitivt en av utmanarna till att kunna gå hela vägen.

Svensson. FOTO: ERIK KRUSE

* Tranås

Inför säsongen målades Tranås upp lite som en outsider. Ett gäng med några potenta återvändare som om de fick till det säkerligen skulle kunna vara med och skaka om topplagen lite. Efter att ha följt laget noga under hösten är det dags att revidera den bilden. Tranås är ingen outsider. Ingen joker. De är ett lag som på allvar kan utmana de allra bästa och som spelar en hockey som är både vägvinnande och underhållande. Ett lag att ta på allvar i den absoluta toppen av Hockeyettan.

Anledningen till att Tranås kunnat gå så starkt är att i stort sett samtliga spelare som valt att vända tillbaka till klubben och kommit in med förväntningar på axlarna har levererat. Viktor Nilsson Westlund har axlat poängbacksmanteln efter Vimmerby-flyktade duon Gustav Malmqvist och Alfred Hjälm, Lukas Isaksson har tagit ett stort ansvar som kulturbärare och Pontus Eklöf har med sitt offensiva trollspö varit en av Hockeyettans bästa spelare under hösten. Dessutom har båda målvakterna, Philip Aldenrud och Linköpingslånet Noel Massot, visat sig från en väldigt imponerande sida.

En annan aspekt som hjälpt Tranås att nå framgång är den tydliga rollfördelningen i truppen. Det är liksom inget snack om vad spelarna ska göra. Laget har två offensiva och två lite mer defensiva femmor och alla gör sitt jobb. Det innebär att det är väldigt jobbigt att möta Tranås och det har många motståndare blivit varse under hösten. Laget har inte riktigt samma bredd som de andra storfavoriterna, men när de spelar på sin topp är de ett oerhört bra lag i alla delar av spelet. Det är dags att stryka över budskapet om Tranås som joker och faktiskt ge dem erkännande som ett topplag på riktigt. Det här kan räcka riktigt långt för Jussi Salos mannar…

LÄS MER: Inside Tranås – detta visste du inte om spelarna

Eklöf. FOTO: PETER GUSTAFSSON/TRANÅS TIDNING

* Tingsryd

Det är nästan så att det har blivit ett skämt att Tingsryd måste spela det mest komplicerade spelsystemet någonsin i takt med att klubbrepresentanterna förklarat det tröstlöst träiga spelet med att man håller på att skola in en ny trupp i ett nytt spel. Fansen är ursäktade om de misströstat över det ex-allsvenska gängets insatser under hösten. Sett till spelarmaterialet man förfogar över har Tingsryd helt enkelt inte spelat en tillräckligt bra hockey. Det går inte att snacka bort.

Men vad händer när polletten trillar ner och spelsystemet färske tränaren Adam Bengtsson försöker implementera plötsligt sitter? Då kan Tingsryd plötsligt bli något i hästväg. Betänker man att spelet hackat och att målvaktsspelet så här långt legat under en godkänd nivå är det ändå ganska imponerande att smålänningarna lyckas ha häng på topplagen. Man har inte spelat särskilt bra, men ändå vunnit påfallande många matcher.

Mitt i det lunkigt dystra finns ändå lite positiva saker att ta med sig. Ungtuppar som Eric Nordmark, Isac Nielsen och backen Theo Angesved har visat fin potential och producerat en del poäng. Veteranen Hannes Johansson har tagit ansvar och nyligen gjorde man också en väldigt fin värvning i form av backen Gustav Berglund (som kommer in som ersättare till långtidsskadade Kevin Ekman Larsson). Vi har inte sett det ”riktiga” Tingsryd än. Här finns väldigt mycket mer att få ut och när laget börjar få maskineriet att fungera kommer de ha potentialen att slå alla lag i en slutspelsserie i bäst av fem. Det vore väldigt, väldigt dumt att räkna ut Tingsryd som allsvensk utmanare bara för att de haft en lite trög start på serien.

Nielsen. FOTO: SOFIE ALEXANDRA KITTERØD

UTMANARE

* Lindlöven

Är det något lag som verkligen förtjänar beröm för sin höst är det tveklöst Lindlöven. För hur bra har de inte varit? Oavsett om vi snackar om det defensiva där laget har hållit ihop det föredömligt och målvakterna William Kias och Jonathan Frykholm staplat nollor på nollor eller offensiven där ett flertal herrar klivit fram och skapat en potent målmaskin har det slagit gnistor. Det har varit lika underhållande att se på som det varit vägvinnande och poänggivande i tabellen. Ett fulländat paket med extra allt.

Så här bra har vi aldrig sett Lindlöven förut och en stor nyckel till framgången kan stavas kontinuitet. Man har fått behålla en skicklig stomme av spelare som varit i klubben i flera år och som därmed inte har haft någon längre startsträcka. Det är lätt att fastna vid konstaterandet att spetsar som Sebastian Falk och Oliver Arle Östergren tagit ett stort ansvar eller att återvändande backen Jesper Broeng varit ett nyförvärv som injicerat ett enormt självförtroende i truppen med sitt sätt att vara och spela. Men bakom de stjärnstarka namnen är det många yngre och mer anonyma spelare som tagit för sig och med sin utveckling sett till att Lindlöven kunnat höja sin nivå. 

Att man inför jul dessutom valt att lyfta in Örnsköldsviks poängstarka kraftpaket Vilmer Grundström i truppen försämrar så klart inte heller utsikterna.

Mot den bakgrunden, varför omnämns inte Lindlöven som en av de större favoriterna till att utmana om att ta klivet upp? Det är en befogad fråga. Det är trots allt ett av de solklara topplagen i den norra serien, men det finns två starka argument till att Lindlöven inte är någon favorit. Dels har jag svårt att se att det finns särskilt mycket mer att klämma fram, laget har visat sin högsta nivå redan i seriespelet. Men framförallt har föreningen ingen erfarenhet av att vara bäst och långt framme i kvalspel. Det är någonting man måste lära sig och därför är den här säsongen snarast att betrakta som ett vasst steg på vägen mot något som kan hända längre fram. Det är nu Lindlöven ska göra sina lärdomar och därför får de finna sig i att ”bara” betraktas som en utmanare.

Broeng. FOTO: HASSE PERSSON

* Borås

Förutsättningarna att vara en maktfaktor i Hockeyettan finns onekligen i Borås. Man har publikintresset, ekonomin, truppen och tränaren för att kunna vara ett gäng som alltid nämns som en av de största kandidaterna till att ta klivet upp, men det finns ett men. Kontinuiteten och den röda tråden. Laget har haft ännu en höst där spelare kommit in för att sedan ganska snabbt lämna igen. Man har därmed tvingats gå kort om folk och det har varit lite vändkors till omklädningsrummet. Inte minst med tanke på den lite märkliga lånelösningen där Troja-spelarna Jonathan Andersen och Lucas Käkelä avlöst varandra i Borås.

Gubbe för gubbe har Borås ett fantastiskt fint lag med många skickliga spelare där inte minst backsidan står ut. Det är så att säga ingen slump att Christian Lindberg och Anton Davidsson ligger högst upp i den interna poängligan. Man har skickligheten för att gå långt, men där många av konkurrenterna ägnat hösten åt att svetsa ihop sin grupp och bygga upp ett spel ligger Borås på efterkälken i och med sina spelaromsättning i truppen. I ett slutspel trumfar trygghet och stabilitet individuell skicklighet och det bör oroa lite i Borås.

Ser man krasst på det är det dock så att tränaren Christer Nylund står för en ganska defensivt präglad hockey som borde passa väldigt bra i ett slutspel. Med tanke på den fina backsidan och två duktiga målvakter i kombination med spelfilosofin är det svårt att göra mål på Borås och lyckas man bygga klart truppen i tid och får pusselbitarna att falla rätt kan det bli en riktigt spännande vår. Man är med tanke på omständigheterna ingen av de största favoriterna, men kan bli en riktigt obehaglig motståndare om man får det att stämma. 

Lindberg. FOTO: ANDERS GUSTAFSSON

* Boden

Identiteten som råbarkade busar har helt och hållet tvättats bort med Robert Bergdahl vid tränarrodret. Hans filosofi är snarare att Boden ska nå framgång genom spelskicklighet än att det ska vara blodbad och bandagerade motståndare på isen. Det kan man ju tycka olika om beroende på vad man gillar för typ av hockey, men ifjol fick tränaren ut max av ett ganska begränsat spelarmaterial genom sin filosofi. Den här hösten…inte alls lika mycket.

Om Tingsryd får ta en del stryk för sin beiga hockey i upptakten av seriespelet i söder är Boden den norra seriens motsvarighet. För det här laget kan mycket bättre än vad man har visat upp. Stora delar av fjolårets succélag valde ju att stanna kvar och har under sommaren spetsats med flera offensivt potenta spelare som skulle höja nivån. Kanske är det så att den där rollsökande fasen fortfarande pågår, för Boden har inte imponerat rent spelmässigt. Det har bitvis sett lite bekvämt ut och även om man vunnit många matcher har spelet inte direkt värmt. Därmed ramlar man trots sin satsning ut från skaran av uttalade favoriter och får finna sig i att bara vara en utmanare till våren.

Men med det sagt, sparkapitalet i Boden-truppen är enormt. Man har en uppsjö av spelare som om de bara höjer sin nivå några ynka procent skulle kunna börja göra skillnad. Får en Felix Dahlroth vara helt frisk, Daniel Mannberg hitta den riktiga gnistan och Elias Callgren fortsätta utvecklas kan det bli väldigt bra. Man hade garanterat förväntat sig mer av nyförvärv som Jacob Sundin, Victor Edström och Johannes Mäki, men säsongen är fortfarande förhållandevis ung och när formen infinner sig kommer hela laget att lyfta. Med andra ord är Boden ett sådant där gäng som smyger lite i skuggorna, men skulle kunna vara beredda att hugga rejält när det vankas slutspel. Om man hittar tillbaka till lite mer av sin tidigare blodtörst.

Callgren. FOTO: MATS ENGFORS/FOTOGRAPHIC

SKRÄLLEN

* Borlänge

Det skulle vara en hejdundrande skräll om Borlänge lyckades spela sig hela vägen upp i Hockeyallsvenskan. Det är så långsökt att det nästan blir fånigt att ta upp. Men sett till vad masarna presterat under hösten är de faktiskt värda att nämnas i den här typen av positiva sammanhang. Vid sidan av Lindlöven och Mjölby är Borlänge nämligen det i särklass största succélaget under seriespelets första halva.

Ifjol talades det väldigt mycket om att laget under ledning av unge tränaren Liam Wallström spelade ganska bra, men hittade vägar att förlora de jämna matcherna. Ändå behöll man merparten av laget och den här hösten har historien varit en helt annan. Med lite erfarenhet under bältet har matcherna istället tippat över till Borlänges fördel och man har vunnit de tighta bataljerna. Det beror delvis på en utveckling bland befintliga spelare, men kanske ännu mer på att man träffat rätt med sina nyförvärv. Offensivt kompetenta pjäser som Joel Jonsson, Calle Karlsson och Gustav Lindström har kommit in och spelat ishockey på ett så entusiasmerande sätt att det slagit gnistor om hela föreningen. Offensivt har Borlänge varit en fröjd att se.

Nu ska man ha med i ryggsäcken att den norra serien är ganska svag och att Borlänge är ett ungt lag utan särskilt mycket slutspelserfarenhet. Det kommer bli en helt annan femma till våren. Men man kan komma långt med ett boostat självförtroende och speltekniskt har Borlänge absolut flera killar som skulle kunna leda laget. Lek dessutom med tanken att Leksands-veteranen Martin Karlsson som gjorde hela försäsongen med laget skulle ledsna på tillvaron i Frankrike och vända hemåt som en liten bonus inför slutspelet. Det är klart att det är långsökt, men kanske, kanske….

LÄS MER: Inside Borlänge  – detta visste du inte om spelarna

Karlsson. FOTO: ESTER WENNSTRÖM

Ho-ho-ho…från oss till er fans * Testa Hockeyettan Play GRATIS i 14 dagar * Använd koden “GODJUL” * Så gör du * Stötta DITT lag