Kategori: Nyheter från Hockeyettan

Filip Eriksson spikade igen.

I ett Kirunaderby – mot sina gamla lagkompisar.

– Jag spelar mitt spel och funderar inte så mycket, säger KIF-målvakten.

Glöm inte! Swisha gärna till Fansens Spelare! 123 193 72 00

5-0. Filip Eriksson höll nollan. Men det satt hårt åt. I slutminuten var AIF nära att spräcka den. Men Eriksson vann även den duellen.

Precis som varenda en den här kvällen.

– Det var jävligt skönt. Vi spelar ett tajt och bra försvarsspel och gör en bra match. Vi har öppnat bra här på hemmaplan nu och det är bara att bygga vidare på det här, säger en av KIF:s stora hjältar den här kvällen.

Han summerar derbyt som ”lugnt ändå”.

– Jag fick ganska mycket att göra i första perioden, så det var skönt. Då slipper man stå och fundera så mycket. Sedan tycker jag inte att de hade så mycket. De hade någon två mot etta där på slutet.

På tal om det, det var riktigt nära i slutminuten.

– Ja, jag tror det var Hagström som gjorde en bra backcheck och hjälpte till där.

Hur viktigt är det att hålla nollan?

– Inte så viktigt egentligen men det är skönt.

Senast han höll nollan var för över ett år sedan. Då var det i en försäsongsmatch mot Narvik. Och då hade han AIF-tröjan på sig.

Nu var de motståndarna.

Är det extra kul att hålla nollan i ett derby?

– Ja, så klart det är. Absolut.

Är det extra skönt att hålla nollan mot sina gamla lagkamrater?

– Haha, ja det är det ju. Det känns extra bra.

Filip Eriksson fick så även i premiären mot Kalix. Även den gången gjorde både han och laget en riktigt bra insats.

Kiruna IF har fått en drömstart på säsongen.

– Ja, det är väldigt skönt. Det har rullat på bra på träningarna tycker jag. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag spelar mitt spel och funderar inte så mycket.

Hur firar du det här?

– Jag åker hem och lägger mig och kliver upp och jobbar i morgon. Det är den sista arbetsdagen. På fredag åker vi ner för matchen mot Vännäs, säger ”nollan” Filip Eriksson.

Vännäs tar vi sen.

Nu njuter vi av en derbyseger ett tag till.

Mattias Heikki

Vimmerby Hockey vann onsdagskvällens hemmamatch mot Hanhals med 4-0, där Robin Christoffersson stod för sin andra raka nolla i serieupptakten. 

VH-segern var stabil, och egentligen aldrig riktigt hotad i den här matchen.
15 VH-skott på mål i den första perioden, resulterade i två mål i nät. Först öppnade Anton Carlsson målskyttet när han gjorde 1-0 på Hugo Enocks och Tatu Kokkolas passning.

Några minuter senare kom också 2-0 i powerplay. Todd Winder serverade Christin Lindberg som dundrade in pucken i mål från blålinjen. För övrigt hans första mål i VH-tröjan sedan han anslöt från Hudiksvall inför allettan förra säsongen.

I mittperioden sjönk spelkvaliteten. VH skapade dock ett flertal lägen, men det dröjde fram till den 15:e minuten innan Lucas Jidenius sköt sitt första mål för säsongen. Elegant framspelad av Hugo Ollila, som höll i, höll i och höll i innan han serverade Jidenius som sköt pucken i nättaket.

Hemmalaget fortsatte skapa lägen även i den tredje perioden. Och det blev ytterligare ett mål, även det i powerplay. Todd Winder sköt och Ludvig Vännström styrde pucken i mål.

Mer utdelning blev det inte för hemmalaget, där målvakten Robin Christoffersson stod för sin andra raka nolla i serieupptakten efter att ha motat samtliga 19 Hanhalsskott.

VH-laget laddar vidare med träning under torsdagen och förbereder sig för ny match redan på fredag, då Mörrum väntar på bortais.

Matchfakta: Vimmerby Hockey – Hanhals 4-0 (2-0, 1-0, 1-0) 
1-0 (09.16) Anton Carlsson (Hugo Enock, Tatu Kokkola)
2-0 (15.32) Christian Lindberg (Todd Winder/Tatu Kokkola) spel fem mot fyra
3-0 (35.03) Lucas Jidenius (Hugo Ollila, Jakob Karlsson)
4-0 (42.57) Ludvig Vännström (Winder/Lindberg) spel fem mot fyra

Foto: Sportsphoto

Det blev förlust efter förlängning i hemmapremiären för Väsby mot Huddinge och där gästerna satte avgörande pucken till 3-2 redan halvminuten in i övertiden. Tungviktsmötet blev annars en bra match så tidigt in på säsongen där Väsby hade mestadels av övertaget och där Huddinge mest skapade i numerära överlägen samt var mer framgångsrika i momentet att vinna offensiva tekningar och därefter slänga puckar mot mål.

Hemmapremiären för Väsby som var hett efterlängtad blev även ett stort fall framåt rent prestationsmässigt. Första perioden var det ett inledningsvis glödhett Väsby som visade upp det bästa spelet sedan de allra inledande träningsmatcherna tidigt i höstas.

Laget var intensivt och satte press på Huddinge som inte fick mycket offensivt att jobba med de första sju minuterna i matchen.

Rasmus Sörgardt hade Väsbys bästa läge redan i den tredje minuten då han stod för en fin inbrytning mot en duktig spelandes målvakt i form av Albin Andersson i Huddinges mål.

Huddinge spelade mer på chans och försökte sig mest på kontringar men Väsby var bra samlade hemåt och den egentligen enda riktiga chansen som Huddinge skapade var mot slutet av perioden då laget kom fram i ett vasst två mot ett läge. Isak Johansson stod då för en riktig fin räddning och kom ut stort vid den bortre stolpen.

Däremellan hade Väsby tagit ledningen i matchen vilket återigen skedde i spel i numerärt överläge. Återigen var det även Jacob Spångberg som lät sitt skott tala för sig även fast han fick god hjälp av en Huddingeförsvarare som pucken styrdes på vilket ställde målvakten.

Mittakten blev en mållös historia där båda lagen hade sina stunder i anfallszon. Väsby inledde densamma nästan lika piggt som man gjorde i början av matchen och där såväl Carl Wassenius som Pontus Karlsson jobbade till sig fina lägen.

Huddinge tog dock över initiativet i matchen efter att de fick spela i numerärt överläge och där de pressade fram några misstag från Väsbyspelarna i den egna zonen.

Men Väsby hade ändå flest chanser i perioden och mot mitten av den skapade laget fram tre riktigt bra chanser under ett par minuter men avsluten var inte riktigt av den kvalitet att de överlistade den stabilt spelandes målvakten i Huddinge.

Den sista perioden blev inledningsvis chockartad för Väsby. Redan efter femton sekunders spel var det nämligen kvitterat efter att den hårdskjutandes backen Kim Lennhammars spräckte Isak Johanssons nolla.

Väsby drog sedan på sig en utvisning i den fjärde minuten och då tog det endast tretton sekunder innan gästerna även var förbi i målprotokollet. Ett vinkelskott från Joakim Hälleström tog vägen in mellan benen på Isak Johansson vilket var en puck som Isak nog borde ha knipit.

Men Väsby reste sig trots den resultatmässigt tråkiga inledningen på perioden. Laget malde sakta men säkert ner Huddinge med tungt artilleri och det gav till slut resultat när Elias Lindström tog tillvara på en retur och vispade in returen till 2-2.

Mot slutet av ordinarie matchtid kom några tvivelaktiga beslut från domaren som kanske inte riktigt visade den bästa taktkänslan. Med tre minuter kvar av match drog först Jonathan Rodensjö på sig en frustrationsutvisning efter att han tyckte att han hunnit ner först på en fifty-fifty puck men där domaren ändå bedömde läget som en icing. När Väsby blivit fulltaliga och tryckte framåt åkte Henrik Rommel på en misstänkt knätackling som domaren, trots att han stod precis bredvid, helt valde att fria.

Besluten gav ingen väsentlig påverkan på resultatet även fast det så klart hade haft betydelse om Väsby hade fått avsluta matchen i numerärt överläge.

Istället gick matchen till förlängning och där tog Väsby några felbeslut vilket gav Huddinge chansen att avgöra redan efter tjugonio sekunders spel.

Sammanfattningsvis så får Väsby ta med sig prestationen även fast slutresultatet inte gick med laget denna gång. Det var ett stort fall framåt i de flesta momenten ute på isen och där jag framför allt vill framhäva Väsbys backar som verkligen spelade rejält och resolut ute på isen.

Grisligan

Tre grisar ges till backgiganten Jacob Spångberg som var inblandad i Väsbys båda mål samt att han även spelade förtroendeingivande i den egna zonen. Framförallt har man några vassa brytningar i den egna zonen på näthinnan där Jacob resolut tog pucken av anfallande Huddingespelare.

Två grisar ges till ännu en back i form av Rasmus Sörgardt som verkligen kändes på spelhumör ikväll. Stor, stark och företagsam utan att strula till uppspelen och Rasmus gjorde sin klart bästa insats för säsongen.

Sista grisen skänks till Henrik Rommel som var den forward som skapade mest oreda för Huddingeförsvaret och där han med sin fart och snabba acceleration hittade fina vägar fram till chanser.

Särskilda omnämnanden skänks sedan övriga backar i laget som alla spelade rejält och stabilt samt till Elias Lindström som även han låg bakom Väsbys båda mål i matchen via ett eget inskjutet och via en målgivande passning.

Vid pennan

Krister Holmgren

Foto: Arne Rundlöf

Enköpings fina spel i seriepremiären senast var som bortblåst när man på onsdagskvällen förlorade Upplandsderbyt borta mot Wings Arlanda med 3-2.

Spelet man visade upp nu var en tillbakagång till det tveksamma spel man visade upp på försäsongsmatcherna och att man ens hade nos på poäng mot slutet kan man tacka sin målvakt Pontus Hagman för.

Ni kan historian. Efter en krokig försäsong fick Enköping det mesta att stämma i seriepremiären hemma i söndags och kunde då vinna mot Visby/Roma.

På onsdagskvällen kunde man dock inte följa upp den insatsen utan förlorade Upplandsderbyt mot Wings med 3-2 efter ett rejält magplask.

Wings tog kommandot direkt efter nedsläpp i den första perioden och dominerade matchbilden totalt. Enköping satt kvar i terminalen och väntade på sin avgång, men var helt enkelt inte alls incheckade.

Wingsanfallen var många, finurliga och framförallt långa. Det rann iväg minuter i varje anfall, där Wings envist bet sig fast i anfallszonen och stundtals spelade ut gästerna.

Enköpingsmålvakten Pontus Hagman, som var matchens lirare senast, fick på nytt kliva fram och gjorde återigen en storstilad insats. Tack vare en rad fina parader från hans sida lyckades Enköping på något konstigt vis hålla endast 1-0 till Wings efter första perioden, ett mål som Wings satte i ett av sina powerplay.

Den tillresta Enköpingspubliken hade sedan inte långt till skämskudden i den andra perioden. Förhoppningarna om att få se ett bättre ESK i andra perioden kom rejält på sned. Istället fick Wings dominera matchbilden ännu mer och anfallen var nu ännu längre och chanserna kom ännu tätare

Men Pontus Hagman fortsatte att storspela och tack vare honom tappade Enköping trots allt inte matchen helt. Ett mål föll dock även i andra perioden och det var 2-0 på tavlan inför tredje.

I den tredje perioden började Enköping plötsligt spela igen. En tidig reducering redan efter 53 sekunder, där Jesper Bärgård styr in ett inlägg från Niklas Rigelius i spel fem mot fyra, ger dessutom en behövlig energiinjektion till ESK.

Nu började man spela på allvar! Plötsligt är det Wings som mest står och tittar på och ESK som håller i taktpinnen och det ger också resultat. Junioren Rasmus Hahnebeck gör sitt allra första mål i seniorsammanhang och kvitterar till 2-2 drygt halvvägs in i perioden.

Så långt knappast rättvist, men trots allt 2-2 på tavlan.

Men rättvisan kom antagligen till sin rätt direkt på tekningen som följde på kvitteringsmålet. Det tog nämligen bara sju sekunder innan Emil Gabrielsson direkt på tekningen i mittzonen (!) var helt frispelad med Pontus Hagman och satte den till 3-2.

Jakten på en ny kvittering kom aldrig att bli särskilt het då man, precis som tidigare i matchen, tog på sig några onödiga utvisningar. Ändå hade man faktiskt bud på kvittering ett par gånger om i slutminuterna, men något mer mål blev det inte.

Wings vann rättvist med 3-2.

Wings HC – ESK 3-2 (1-0, 1-0, 1-2)
Skott: 39-25 (16-5, 11-8, 12-12)

Första perioden: 1-0 Adam Karlsson-Harrysson

Andra perioden: 2-0 Sebastian Båvensjö

Tredje perioden: 2-1 Jesper Bärgård (Niklas Rigelius, Ludde Wallin), 2-2 Rasmus Hahnebeck (Johan Eek, Tobias Smids), 3-2 Emil Gabrielsson

Målvakt: Pontus Hagman 92,31%

Tre gånger hade Bois ledningen, tre gånger kvitterade gästande Forshaga i hemmapremiären. Och gästerna var dessutom ofina nog att avgöra matchen i sudden till 4-3 (1-0,1-2,1-1,0-1). Gemensamt för tre av Forshagas mål var att de kom i eller direkt efter spel med en man mer. Utvisningarna fällde helt enkelt hemmalaget.

Det var verkligen en härlig inramning av denna första match i Mariehus arena med publik utan begränsningar för första gången på 1½ år. Massor med folk hade letat sig till hallen och det dallrade fullkomligt av förväntan i hallen, med taktfasta och talrika applåder redan under introt. Publiken bjöd verkligen till, tyvärr fick man inte glädjen över att få med sig en seger hem.

Bois inledde annars riktigt bra och spelade fartfylld och kreativ ishockey i fem minuter. Under de minuterna hade man också tagit ledningen efter ett riktigt läckert mål av Mikael Hansson som i en två mot etta fintade upp målvakten i korvkön och gjorde mål i tom kasse. Men sedan kom Bois första (av sju) utvisningar och då tappade man i tempo. Visserligen fick man ett eget powerplay (av blott två under matchen) strax efter, men man fortsatte spela i ett lägre tempo och fick ingen riktig ordning på spelet i numerärt överläge. Sedan var det dags för boxplay igen, ja det blev en ryckig period där Bois visserligen hade ledningen efter sin fina start men där det fanns mer att önska av den resterande tiden av period ett.

Också i den andra perioden fick man en tidig utvisning som man visserligen klarade av galant, men det var svårt att ta tag i tillställningen när man fick försvara sig. Så från ingenstans kommer också kallduschen 1-1. Filip Olsson ska passa sin kompis i en två mot tvåa, pucken fastnar på en skridsko och ger honom istället fri gata och en backhand senare på Boismålvakten Isac Ohlssons plockhanddssida och kvitteringen var ett faktum. Strax efter har Forshaga också ett friläge, men Isac Olsson står för en fin dubbelräddning. Efter drygt halva matchen får Bois sitt andra och sista powerplay i matchen och då kommer ledningsmålet efter blott sex sekunders spel. Jesper Lindén drar på direkt och pucken letar sig in lågt på Gustav Griborn i Forshagamålets plocksida. Efter det får Bois riktigt bra tryck, Jesper Lindén är ytterst nära att utöka ledningen efter en stark genombrytning och kedjan med Oliver Kandergård-Joonas Alanne-Nicklas Rintamäki har ett par lägen där pucken dansar framför Griborn men skotten fastnar i gröten av Forshagaben. Trycket mot Forshagamålet är massivt. Men så åker Johan Frick på en onödig utvisning på offensiv blå och visserligen klarar Bois av boxplayet, men innan Frick hinner komma i position är det från ingenstans kvitterat.

Bois inleder den tredje perioden bra och har bra kontroll på tillställningen och får några långa anfall. Tre minuter in kommer också följdriktigt 3-2, då Joonas Alanne gör sitt andra mål och sin fjärde poäng i sin andra seriematch via ett riktigt bra direktskott. Bois fortsätter föra spelet, men Forshaga har några kontringsförsök. Men vad händer? Jo Boisutvisning igen, och kvitteringen görs av Mikael Hedlund mitt framför Isac helt obevakad efter ett fint instick. Bois får efter det ytterligare en tvåa, men lyckas denna gång freda sig. I slutet av tredje perioden toppar Bois laget och man får också ett massivt tryck, men närmare än ett rungande ribbskott av Adam Samuelsson kommer man inte och sudden tar vid.

Även där åker Bois på en utvisnings om visar sig avgörande. För i det efterföljande powerplayet så hittar William Eriksson krysset förbi en skymd Isac Ohlsson och Forshaga tar med sig bonuspoängen hem.

Detta får bli en nyttig lärdom för Bois att de måste bli mer disciplinerade, det håller inte att dra på sig så många utvisningar. En halv period mer med en man mindre än det andra laget håller inte Samtidigt måste man credda Forshaga som verkligen utnyttjade lägena effektivt mot ett Bois som annars varit väldigt täta defensivt i den spelformen senaste året. De spelade också disciplinerat defensivt och ska absolut inte be om ursäkt för segern. De krigade som om livet stod på spel och det är en bra grund till att vinna matcher.

Av Krister Holm
Foto Anna Engström

Se målen från matchen som slutade 2-3.