Kategori: Nyheter från Hockeyettan

På söndagskvällen gjordes de sista playoff-valen för den här säsongen när playoff 3 fastställdes. Här har ni analysen:

Troja/Ljungby
(Vimmerby, Mariestad, Piteå)

Många kanske lyfte på åtminstone ett ögonbryn när Troja, som var först ut att välja, valde Mariestad inför playoff 3. Skaraborgarna som just slagit ut sylvassa Asplöven och som i Allettan försvarade sig väl i Ljungby Arena och lyckades få med sig en poäng för att sedan besegra Troja med 3-0 på hemmaplan. Ett Mariestad som dessutom har vad som kanske varit seriens bästa målvakt längst bak i Arvid Ljung. Ett riktigt svårt motstånd som smålänningarna har minusstatistik på den här säsongen.

Men egentligen var det inte särskilt överraskande, för handen på hjärtat, Vimmerby är ett ännu mer skrämmande lag för Troja. Inte nog med att laget gått från klarhet till klarhet sedan tränarbytet i vintras och är att betrakta som ett av de riktigt formstarka gängen. Laget kommer dessutom från en serie där man slog ut Sundsvall trots att det var motståndaren som hade hemmaplansfördel.

Och kanske viktigast av allt. Troja har av någon outgrundlig anledning haft problem med Vimmerby de två senaste säsongerna. Man hade svårt mot dem ifjol och även om det blev två vinster i i målmässigt ganska jämna bataljer i Allettan hade Ljungby-gänget svårt att få bukt med Vimmerby i grundserien. Då förlorade man rent av stort hemma i Ljungby Arena.

Så i slutändan känns det ändå ganska logiskt att valet föll på Mariestad. Trots minusstatistiken. Troja går nu in i matchserien i jakt på dubbel revansch. Dels för förlusten i Hockeyettan-finalen, dels för förlusten senast laget drabbade samman med Mariestad.

Kristianstad
(Vimmerby, Piteå)
Att valet skulle falla på Vimmerby var självklart. Mats Lusth vill inte utsätta sitt lag för den strapatsrika resan till Norrland med allt vad det innebär och tar istället sina chanser med Vimmerby.

Stekheta, formstarka Vimmerby som onekligen kan ställa till det men som skåningarna bör kunna klara av. De två lagen har drabbat samman fyra gånger den här säsongen och det har slutat med tre segrar för Kristianstad och en för Vimmerby, men båda mötena i grundserien slutade oavgjort under ordinarie tid och tre av matcherna har slutat med uddamålssegrar. Det är jämna bataljer mellan två jämna lag som väntar med andra ord.

Hade Sverige inte varit fullt lika avlångt och ekonomin inte spelat en fullt lika stor roll för föreningarna hade Lusth och hans pågar förmodligen satsat på Piteå, men nu skapar de istället härlig spänning genom att välja en matchserie som på alla sätt har potential att bli grymt underhållande.

Visby/Roma
(Piteå)
För André Lundholm och hans Visby/Roma var det ingenting att välja på. Precis som i valet inför playoff 2 var det Piteå som lämnades kvar sist och bara för öborna att gilla läget.

Det blir tuffa resor för Visby/Roma men jag tror trots allt ändå inte att de klagar över motståndet. Piteå har sakta men säkert börjat smyga igång under playoff och har så väl rutin som spets i laget, men det har Visby också och det är två lag som gillar att spela tufft. Lag som inte lägger ett enda finger emellan och som dessutom är duktiga på att försvara sig. Det kan bli en kul matchserie mellan två ganska tunga lag.

Piteå har fördel efter att ha vunnit båda mötena i Allettan, men precis som i de andra matchserierna har tidigare drabbningar varit väldigt jämna historier.

Noterbart är att inget av de högre rankade lagen har någon överväldigande plusstatistik på sina kommande motståndare. Vilket borgar för precis det vi vill ha. Tokjämn playoff 3-hockey.

//Mikael Mjörnberg

Efter söndagens livesändning av valet av motståndare till PlayOff 3 står det klart att följande lag ställs mot varandra:

Troja/Ljungby – Mariestad

Kristianstad – Vimmerby

Visby/Roma – Piteå

PlayOff 3 spelas 15-18 mars och avgörs i bäst av 3 matcher. Högst rankat lag inleder på bortaplan (B-H-H) Segrarna avancerar till Kvalserien till HockeyAllsvenskan, som går av stapeln 23 mars – 16 april. Södertälje, Västerås och Huddinge är sedan tidigare klara för kvalserien.

I dagens helt avgörande match mellan Troja-Ljungby och Huddinge, som spelades i Ljungby Arena, ställdes allting på sin spets. Lagen stod med varsin seger på bortaplan inför den sista och avgörande matchen i Hockeyettan Finalen. Hockeyettans två bästa lag var tvungna att skiljas åt. Det ena gänget som segrare och det andra som förlorare och i potten låg en direktplats till den allsvenska kvalserien.

Den första perioden präglades av ett litet spelmässigt övertag för hemmalaget Troja och detta mycket tack vare sina 3 powerplay. Perioden skulle också sluta mållös framförallt på grund av storspelande Niklas Lundström i Huddingekassen.

Hemmalaget fortsatte att ligga på och skapa lägen även i den andra perioden och till slut kom belöningen. Tor Immo kunde ge sitt Troja ledningen efter dryga 31 spelade minuter fint framspelad av Mattias Åkesson. 1-0 stod sig perioden ut och en gastkramande avslutning väntade.

Bortalaget Huddinge kom ut som ett helt annat lag i tredje perioden och gav intrycket att de bara skulle roffa åt sig den här matchen. Den så förlösande kvitteringen kom också för bortalaget genom Måns Krüger knappa 7 minuter in i perioden. Som så många hade önskat på förhand gick denna sista avgörande match till förlängning och de 1768 åskådarna fick valuta för pengarna.

Huddinge fick tidigt in i förlängningen ett gyllene läge att avgöra i powerplay men det stoppades av Trojas eminenta boxplay. 5 minuter senare trodde nog de flesta i Ljungby Arena att avgörandet skulle komma för hemmalaget. De tog en timeout när de fick chansen att spela 5 mot 3 i 31 sekunder. Huddinge redde ut denna stormen efter ett oerhört uppoffrande spel.

Men så kom avgörandet. Hockeysverige höll andan när Jonatan Nielsen laddar iväg ett slagskott för kung och fosterland. Huddinges målvakt Niklas Lundström räddar det stenhårda skottet med benskyddet och pucken studsar rakt ut. Skottet är såpass hårt att pucken returneras hela vägen tillbaka till Trojas egna zon. En person i Ljungby Arena såg detta komma lite tidigare än alla andra och skapade också sig själv ett försprång gentemot övriga spelare på banan. Det var ingen mindre än Dennis Nordström som hade förvandlat en stenhård backchecking till en sylvass offensiv kontring. Ensam med målvakten visade Dennis en imponerande kyla och med ett klassavslut i form av en lång dragning blev han hela Huddinges hjälte!

Huddinge vinner Hockeyettan Finalen med 2-1 i matcher och visade att vad än experter och förståsigpåare tycker och tänker så kan man aldrig räkna ut ett lag. Starkt jobbat Huddinge…

Vi gratulerar Huddinge IK till segern i Hockeyettan Finalen och till titeln ”Hockeyettanmästare” samt direktplatsen till det Allsvenska kvalet!

// Niklas Karlsson & Jonas Wallin

Hockeyettan är ju som bekant en utvecklingsliga för spelare med unga trupper där många spelare gör sina första år som senior för att se hur långt de kan gå. De bästa trupperna är ju givetvis kryddade med några veteraner som visar vägen och fostrar de yngre spelarna men generellt skulle jag säga att medelåldern i trupperna ligger på runt 22-24 år. Gör man ett par bra säsonger i hockeyettan så har man hyfsad chans att ta nästa kliv.

För oss domare då? Är det en utvecklingsserie för oss? Jag har alltid trott det och visst finns det exempel på duktiga unga domare, linjemän som huvuddomare som kan/kommer ta nästa kliv, vissa kan gå hela vägen.

Det som gör mig lite orolig är att jag som fyller 30 år i höst fortfarande är (mig veteligen) näst yngst av alla huvuddomare i Södra Sverige som dömer denna ”utvecklingsserie” som kallar sig Hockeyettan.

Problematiken: Man måste få rutin som domare, man måste ha gjort alla misstag 1000 gånger, man måste haft alla konstiga situationer som ”aldrig” händer 100 gånger, man måste helt enkelt få rutin. MEN precis som med spelare så blir du inte en Allsvensk spelare i Hockeyettan, du måste först få chansen att göra samma dragning, samma indianare, samma klantiga utvisning i anfallszon, samma hjärnsläpp framför mål fast i Allsvenskan annars vet man ju aldrig om man håller eller inte. Först när du som spelare fått chansen och klarat av det eller inte klarat av det så vet du om du håller måttet eller inte och det är ju likadant som domare men i vår bransch ska det mycket till för att ens få chansen uppåt.

Precis som för spelare så kan du som domare ”hanka” dig kvar i en serie så länge du har tillräcklig motivation och klarar fysen för har du en gång fått chansen och varit tillräckligt bra så är du en domare av den serien. Det är ju på ett sätt bra då det skapar trygghet och kontinuitet men jag tycker också att det är ett problem.  Men precis som i de bästa lagen ska man givetvis ta vara på några veteraner som kan ge den större gruppen trygghet och stabilitet, de som kan bidra till att gruppen utvecklas och det finns gott om exempel på dem också.

MEN vad skickar det för signaler till de allsvenska domarna när vi skickar en 38 åring på hockeyettan finalen från denna ”utvecklingsserie”, jag vet inte var jag ska börja…

Inget illa om honom, han är säkert galet bra, det måste han ju vara men ska man peta en 38-åring i allsvenskan och plocka upp en 38-åring från Hockeyettan? Vad tror ni? Tror ni att den allsvenska domaren tänker att jävlar, nu måste jag verkligen se till att utvecklas, träna och satsa hårdare än någonsin? Jag tror inte det!

Konkurrensen nerifrån MÅSTE ju alltid vara närvarande och en sporre för Domare högre upp att utvecklas.  Ser man någon domare som har stagnerat i sin utveckling och inte har nästa nivå i sig så är det ju bara att satsa på en domare som på ett par års sikt kan bli bättre. Vad är problemet?

Om jag skulle ryka?

Då får det väl bli så då men om jag får bestämma vill jag i så fall bli petad av en 23 årig talang som har chans att gå hela vägen, inte en 34 åring som är ett ”säkert kort”. Frågan är hur många sådana som finns, var hittar man dem??

Jag har inte svaren för hur man löser detta men jag tycker att man skulle låta fler domare från Allsvenskan få testmatcher i SHL, fler domare från Hockeyettan få testmatcher i Allsvenskan, fler domare från Tvåan få testmatcher i ettan osv, då bli konkurrensen ständigt närvarande, ständigt där, dessutom ser man kanske direkt vilka som håller och vilka som inte håller. Vad tror ni?

Det finns dock ljus i ”mörkret”, i förra veckan fick Daniel Eriksson 24 år från Leksand chansen i en allsvensk match och han har även match 2 och 3 i Hockeyettan finalen, där har vi ett framtidsnamn – upp med honom till nästa säsong, gör plats, bered väg! En sak är jag säker på, I hockeyettan blir han aldrig en SHL-domare.
Vad tycker ni?

Sebastian Virta