Lagen som verkligen klivit fram ur skuggan

Topplagen har gjort ungefär vad topplagen ska göra i Hockeyettan som så här långt inte bjudit på några större överraskningar. Men jag vill ändå ta tillfället i akt att uppmärksamma några klubbar som för det mesta gnuggar i skymundan, men som gjort det riktigt bra så här långt.

Hockeyettan är jämn. Det är spännande, intensiva, pågående streckstrider i alla fyra serierna nu när vi precis har passerat halvvägs-markeringen.

Men lägger man handen på hjärtat har det utvecklat sig ungefär som man hade kunnat tänka sig på förhand. De tilltänkta topplagen har presterat som topplag eller i alla fall lyckats klamra sig fast i toppen även när spelet inte riktigt stämt. Lagen som på papperet såg ut att få det lite tufft har till största delen också fått kriga sig fram i de nedre regionerna av tabellerna så här långt.

Det kommer bjudas på häftiga streckstrider hela vägen in i kaklet (visst önskar vi oss kamper som pågår hela vägen in i sista perioden i slutomgången?), men de riktiga skrällarna har uteblivit. I alla fall så här långt. Ingen har fallit igenom och det är ganska skönt att konstatera.

Däremot skulle jag vilja ta tillfället i akt att lyfta några gäng som presterat över förväntan. Att kalla dem skrällar vore förstås att tro lite väl lite om deras potential, men vi kan kalla dem gäng som klivit fram ur den anonyma skuggan och verkligen stuckit upp o

ch spänt musklerna under säsongens första halva.

De finns nämligen i alla fyra serier i Hockeyettan.

Låt mig börja i norr där Brunflo förtjänar en extra klapp på axeln. Tabellpositionen i skrivande stund är åtta och laget har efter en hejdundrande start börjat falla tillbaka lite. Det kommer förmodligen inte bli något spel i Allettan för gänget, men det hade ingen heller väntat sig. Men att det lilla klubben som verkar i skymundan av stora, satsande Östersund har lyckats besegra häftiga topplag som Sundsvall och Kiruna samt pressat Piteå hela vägen in i kaklet och skaffat sig en betryggande poängmarginal ner till den riktiga botten, det är imponerande.

I den östra serien förtjänar fjolårets nykomling Sollentuna ett omnämnande. Formen har varit lite vikande på sistone och laget har fallit tillbaka till en sjundeplats, men man har fortfarande häng på Allettan-kampen och starten på säsongen lovar mer. Gänget som ifjol mest bara försvarade sig och ”brunkade” in poängen har försökt lägga sig till med ett lite mer spelande sätt att lira sin hockey och det är kul att det gett utdelning. Ingen i östserien kan räkna med några simpla pinnar i norrort – i år heller.

Riktar vi blicken västerut faller mitt val på Köping. Den lilla klubben som just likt Sollentuna kom nya till Hockeyettan ifjol och precis som sina Stockholmskollegor lyckades säkra det nya kontraktet utan att behöva kvala. I år har man trots små resurser lyckats få ihop det tillräckligt bra för att hänga med i tabellens mittenskikt utan att alls behöva spana neråt i tabellen. På sin egen hemmabana är man rent av det lag i hela serien som det är svårast att göra mål på. Köping har bara släppt in 10 kassar på sina sex hemmafighter som trots skral utdelning framåt ändå slutat med fyra segrar. Mycket starkt av ett lag som i dagsläget parkerar på en niondeplats men som bara är tre poäng borta från att nosa på Allettan-strecket.

Sist men inte minst, söderserien, och där kan vi kanske snacka lite mer skräll än i de andra serierna. Även om Helsingborg naturligtvis inte var uträknade på förhand. Men att skåningarna, som i några säsonger huserat i tabellens ingenmansland gjort en så stark höst imponerar. Gänget utan stjärnor som plockat poäng i fem raka matcher har besegrat Troja/Ljungby, man har besegrat KRIF och man har besegrat Vimmerby. De 21 poäng man spelat in räcker just nu till en plats ovanför Allettan-strecket och laget kan på intet sätt räknas ut i kampen om att spela i den ädlare serien efter jul. Det är väldigt imponerande i en serie som på förhand huserade både en och tre riktigt stora favoriter.

Det är kul att även lag utan haussande rubriker i ryggen kliver fram och visar på bredden i Hockeyettan. Verkligen.

//Mikael Mjörnberg