”Vikarierna” som stannade i HHC

I slutet av förra säsongen kom ungdomarna Oliver Tornerefelt och Christian Lindberg på lån som ”vikarier” till Hudik Hockey för att täcka upp för skador som laget drabbades av precis i AllEttans slutskede och inför playoff-spelet.

Fotograf: Tobbe Johansson.

Backen Christian Lindberg kom då närmast från Karlskrona, men har haft större delen av sin karriär i Oskarshamn, där han bland annat funnits på laguppställningen i nästan 80 av laget allsvenska matcher.

Oliver Tornerefelt kom in som ersättare för HHC:s rutinerade målvakt Magnus Åkerlund och kom då närmast från Tyringe, men har också tillhört Kristianstad med några matcher i Allsvenskan.

Nu är 21-åringen Oliver Tornerefelt och Christian Lindberg, som fyllde 20 i måndags, två av pusselbitarna i det nya ungdomliga lagbygget som HHC ställer på benen inför en säsong där frågetecknen är många och där taktiken mot Corona-pandemin ännu inte har några klara former.

På lördag spelar HHC säsongens första träningsmatch mot Mora, som då närmast kommer från ett möte med Färjestad. Det blir en match mellan ett förväntat topplag i HockeyAllsvenskan och som har ambitioner att ta sig tillbaka till SHL och ett HHC som förlorat massor av erfarenhet och nu bygger för framtiden.

Det känns onekligen som en tuff säsongstart för HHC:s unga lag.

– Ja, men jag spelar hellre träningsmatch mot bättre motstånd där man inte har pressen på sig. Så här tidigt på säsongen känns det bara bra att möta lag som ska vara starkare på pappret, menar Christian Lindberg.

Varför blev det en fortsättning för er i Hudik Hockey?

– Jag hade varit skadad mycket och när HHC hörde av sig i våras så kändes det bra att få speltid på den här nivån. Och jag trivdes direkt i den här miljön så när det fanns ett ömsesidigt intresse inför den här säsongen så kändes det helt rätt att komma tillbaka, menar Christian.

– Jag kände väl rätt säkert att det inte skulle bli någon fortsättning i Oskarshamn. Jag hade ytterligare något alternativ, men Hudik kändes bra, säger han.

Oliver Tornerefelt var i en annan situation. Han kom in med kort varsel och det var ju inte vilken målvakt som helst han skulle ersätta.

– Allt gick så snabbt så just då hann man väl inte tänka så mycket framåt eller på möjligheten att få stanna här i Hudik. Men jag trivdes direkt med klubben och laget och det kändes bara rätt, berättar Oliver.

När så chansen kom att få kontrakt även för den här säsongen tvekade han aldrig.

– Det är den här situationen jag har sökt. Tidigare har jag alltid spelat tillsammans med målvakter som varit uttalade som förstaval. Nu får jag tävla på samma villkor med Andreas Bosson om att få speltid. Och det är precis det som kändes lockande.

Både Christian och Oliver understryker att sättet de blev mottagna på i HHC också hade stor betydelse för deras val inför den här säsongen. Båda är stora talanger men har som alla andra unga spelare också saker att jobba lite extra med.

– För min del är det utan tvekan fysiken som jag måste jobba mer med. Jag behöver bli starkare och mer explosiv i mitt spel, konstaterar Christian.

– Och jag har som mål att hitta en jämn nivå. Som målvakt tränar man ju också mer detaljerat på saker man behöver förbättra, säger Oliver.

I säsongavslutningen i våras fanns det inte mycket tid över för att bekanta sig med staden Hudiksvall och vad den har att erbjuda. Och hittills har det den här säsongen mest bara handlat om träning.

Så vad vet ni egentligen om staden som allmänt kallas för Glada Hudik?

– Jag har väl mest bara åkt E4 förbi här, men jag har hört talas om ”Glada Hudik-teatern”. Mycket mer än så är det väl inte, erkänner Christian Lindberg, som kommer att spela med nummer 37 på tröjan.

– Jag vet nästan ingenting om Hudik. Innan jag kom hit i våras hade jag spelat här en gång med Kristianstad och då kändes det som att vi skulle resa väldigt långt norrut. Men staden vet jag egentligen ingenting om, menar Oliver Tornerefelt.

Skribent: Lars Gösta Larsson