”Ishockeyn var min väg ut ur mörkret”

– Jag är tacksam över att jag vet hur jag får min nästa måltid.

Meningen får mig att stanna upp.

Jag kan inte släppa den.

Ett mål mat? Det är väl bara att välja från menyn. Eller?

Så har det verkligen inte alltid varit för Parker Moskal.

Den 24-årige Kalifornien-killen har inget emot att berätta sin historia. Han hoppas att den kan hjälpa andra som har det tufft.

Han vill att folk ska se att allt är möjligt, bara man jobbar hårt.

Han hade alla oddsen emot sig i livet.

Men han krossade dem.

 

Köp en soffbiljett till matchen mot Enköping.

Swishnummer: 123 193 72 00

 

Om du växer upp i Kiruna saknar du i regel ingenting. Ingenting livsviktigt i alla fall. Miljön är trygg, boendet varmt och målen med mat radar upp sig.

Parker Moskal kommer från andra sidan jordklotet. Och skillnaden på hans uppväxt är lika stor som avståndet till Gruvstaden.

Han växte upp i fattigdom och i vad han beskriver som en ”ruffig del” av San Diego, södra Kalifornien. När han var åtta år gammal tvingades hans familj att flytta in på ett härbärge där de bodde i sex månader.

Sedan flyttade de runt till olika temporära boende. Hotell för hemlösa och så kallade ”låginkomst-boenden”.

Det pågick tills att Parker var 15 år gammal.

Då fick han klara sig själv.

Här är en annan mening som dröjer kvar i en. En mening man inte kan släppa när man vet att det handlar om en 16-åring pojkes liv.

– Jag fick försörja mig på egen hand.

Försörja sig själv? 16 år gammal?

Det händer mig sällan. Men nu blir jag så ställd att inga frågor vill uppenbara sig.

Var ska man ens börja?

Samtalet landar hos hans bästa vän Jordan. Eller rättare sagt hans mamma Amanda Walters.

– Utan henne hade jag inte varit där jag är i dag. Hon har varit som en mamma för mig. Jag hade tur. Hon fixade ett jobb och ett boende till mig.

Som ni förstår är det här inte de ultimata förhållandena att formas som hockeyspelare. Men tuffa tider har en tendens att forma starka grabbar.

Parker Moskal är en sådan.

Och han insåg tidigt vilken lott han tilldelats i livet jämfört med sina lagkompisar.

– Många av dem fick skjuts till träningarna i föräldrarnas Range Rover. Själv fick jag ta bussen i två timmar.

Han kämpade inte bara för att komma med i ett lag. Han kämpade för ett bättre liv. En ljusare framtid.

Kampen började på Frälsningsarméns Joan Kroc Center i stadsdelen Rolando i San Diego.

Coachen Jason Galea lärde den unge killen att åka skridskor. Och sedan den dagen har Parker Moskal bara blickat framåt.

Hur har din bakgrund påverkat dig?

– Den har gjort att jag verkligen uppskattar det som jag har kämpat för. Bara att få leva det livet jag lever nu. Att inte behöva oroa sig över var nästa måltid ska komma ifrån är en härlig känsla. Jag är tacksam.

Här kommer nästa mening som du inte bara kan skaka bort:

– Ishockeyn var min väg ut ur mörkret.

Kiruna 2022. Julen är snart över. Parker Moskal spenderade den med några av spelarna i laget och deras familjer. Bastu, riktig vinter, svensk julmat, lettisk julmat.

Men framför allt: En familjär stämning.

– Det är super nice när man är långt borta från alla du känner.

Det måste ha varit en annorlunda jul jämfört med vad du är van vid?

– Typ. Jag hade inte mycket till jular när jag växte upp. Men under de tre senaste åren har det varit bättre.

Parker Moskal kan summera ett annorlunda 2021. Det var första gången han lämnade Nordamerika för att spela i ett annat land.

Första stoppet blev Hällefors i division två. Hans hockeykarriär har stött på jobbiga hinder längs med vägen.

En axelskada här. En knäskada där.

Nu var det dags igen. Hemma i Hällefors fick Parker ett hemskt besked.

Hans far Phil Moskal Maxwell gick plötsligt bort.

– Jag hann spela två, tre matcher men sedan var jag tvungen att flyga hem och ta hand om min syster. Det var tufft.

När han kom tillbaka till Sverige igen lossnade det på isen. Parker gjorde sex mål på sex matcher i tvåan. Det gjorde att Kiruna IF fick upp ögonen för honom.

Är Sverige underligt land eller känner du dig som hemma här?

– Jag känner mig som hemma. Alla är så himla vänliga och hjälpsamma. När jag skulle provspela för Kiruna hade jag svårt att hitta rätt spår när jag skulle byta tåg. Då fick jag hjälp på stationen av en person som gick hela vägen med mig till rätt spår, haha.

Tur för KIF, annars hade du kanske missat matcherna mot Övik och Teg.

– Haha, yeah!

Efter fem matchers utlåning valde KIF att behålla centern för resten av säsongen. Tio matcher senare står han noterad för två mål och en assist.

Parker Moskal är långt ifrån nöjd.

– Jag gillar det inte. Jag behöver spela bättre. Jag behöver vara mer involverad på isen, göra mer kompletta matcher och hela tiden hjälpa laget att vinna. Jag har missat för många lägen, men saker och ting har känts bättre på isen under de senaste veckorna.

Har det varit svårare än du trodde att anpassa dig till de större isarna?

– Ja, det har varit mer utmanande. Men samtidigt en välsignelse eftersom det hjälper mitt offensiva spel. Defensivt har det varit svårare eftersom det hela tiden finns mer is att täcka och försvara. Spelet är så mycket snabbare här i Sverige. Ishockeyn är vackrare här.

 

Köp en soffbiljett till matchen mot Enköping.

Swishnummer: 123 193 72 00

 

På tal om vackert.

Ett vintrigt Kiruna sveper sig runt Parker Moskal och vintermörkret är snart redan här. Han har precis köpt lunch när hemsidan får tag i honom.

Han pratar som om han är mitt en reklamfilm för Kirunas turistnäring.

– Jag älskar det här! Vilken upplevelse! Det är så vackert och det finns så mycket coolt att göra. Jag ska åka upp till Abisko nästa vecka. Och senare i vinter ska jag prova på att åka en slädhundstur. Det ska bli häftigt att visa Kiruna för min flickvän när hon kommer upp. Ena dagen när jag gick hem var det först lugnt på himlen – och sedan bara exploderade det. Vilket norrsken! Jag kunde inte sluta titta på det.

Han är långt ifrån San Diegos strand eller öknen utanför staden. Men hans känslor finns fortfarande kvar på den amerikanska västkusten.

Han donerar allt jämt en liten del av sin lön till härberget som en gång hjälpte honom och hans familj.

– Jag berättar gärna min historia. Förhoppningsvis kan det hjälpa andra som befinner sig samma situation.

Man behöver inte spela korten livet delar en. Man kan jobba hårt, förtjäna nya och till slut bli en vinnare.

Kiruna IF:s center är ett tydligt bevis på det.

Mina damer och herrar, Parker Moskal!

 

Mattias Heikki