Backen kritisk trots storsegern

Ny storseger.

Nya friska poäng in på kontot.

Kiruna IF har inlett kvalserien på bästa sätt. På söndagen besegrades Lejon med hela 8-1 (1-1, 3-0, 4-0).

– Det är skönt att vi har börjat kvalet så här men vi är inte alls nöjda med prestationen i dag, säger William Palovaara.

 

Summering första perioden:

KIF var storleken större i den första rundan. Men den slutade 1-1. Hemmalaget hade mest puck och skapade många fler farliga chanser än vad gästerna gjorde.

Efter 7,21 kom en logisk ledning. Simon Thyni tog in pucken på vänsterkanten och chippade den till Jacob Hansson på andra sidan.
Avslutet var skarpt och 1-0 var ett faktum. Det var Hanssons fjärde mål i kvalserien på fem perioder.

Men Lejon svarade 9,30. Frågan är om inte KIF skulle ha haft en utvisning med sig i momentet innan. Hjalmar Esko blev liggande i offensiv zon när spelet vände. Kort därpå hittade William Källströmer bakom kassen, fram till målskytten Lukas Lundin som kvitterade.

KIF hade många, långa anfall i perioden och tvingade Lejon att slå icing vid flera tillfällen. Skellefteålaget var inte helt ofarligt, utan stack upp då och då. Men mestadels hade det om KIF.

Efter 13,45 lyfte Edmunds Augstkalns ner pucken från blå och prickade ribban.

Efter 17 minuter var Jacob Hansson nära att göra sitt och KIF:s andra mål efter att ha fått ett fint läge av Jesper Strandelin efter att han just kommit ut från utvisningsbåset.

Jesper Landström fick ett gyllene slagskotts-läge tre meter från mål och i slutminuten dansade pucken på mållinjen när KIF spelade PP.

Men 1-1 stod sig.

 

Summering andra perioden:

I den andra perioden handlade det mycket om Oliver Lindgren och William Palovaara. Vi återkommer till ”Wille”.

För det var Lindgren som skapade en hel del oreda. Redan efter 13 sekunder spelade han fram till Simon Thyni som borde ha gett KIF ledningen till 2-1. Hugo Säll flyttade över och räddade.

Fyra minuter senare spelade Lindgren fram till Thyni igen. Även Thynis backhandsskott nära målet räddades av Lejonmålvakten.

Ett hemmamål låg tydligt i luften. Och till slut var det Oliver Lindgren som gjorde det. Eller rättare sagt William Palovaara.

KIF-backen tog fram pucken från den egna zonen, gjorde en tjusig f

int vid ena tekningscirkeln och vallade in pucken – via Lindgrens skridsko.

Det uppstod en liten domarkonferens efteråt men målet stod och KIF var i ledningen.

3-1 kom tre minuter senare. Än en gång var det Palovaara som höll i taktpinnen. Hans tysta, fina dragskott från blå styrdes in via Emil Ezitis klubba och ledningen var dubblad.

Efter drygt halva perioden växte Lejon in i matchen igen. Möjligen slog KIF av på takten undermedvetet i tron om att segern redan var klar.

Det är ju som all vet farligt i sport. Lejon skapade också flera heta chanser framför Ludvig Christoffersson som dock höll rätt.

Kim Sunna var så missnöjd med vad han såg av sitt lag så han beslöt att ta en timeout.

Det var nog bra det. För efter den kvicknade hemmalagets spel till igen. Oliver Lindgren (han igen) kom fri men sköt i plocken på Säll.

Men kort därpå kom fyran.

Calle Källström stod bakom kassen och hittade Hjalmar Esko framför den. Esko klippte till. Säll räddade. Men KIF:s nummer 18 tryckte in returen med en backhand och Kirunas ledningen blev ännu tryggare.

 

Summering tredje perioden:

KIF vann den tredje perioden med hela 4-0 och visade hur stor skillnad det verkar vara mellan Hockeyettan och division två.

Matchen punkterades definitivt efter 1,47. Då drog Jacob Hansson upp ett anfall på högerkanten, styrde höger vid kassen och gick köksvägen. Pucken hade nog gått hela vägen över mållinjen men för säkerhets skull stod Simon Thyni framför kassen och petade in den.

Det var en av centerns enklaste mål i karriären. Mycket snyggt förarbete av Hansson.

Kyle Moore bröt ena skenan på grillorna i den andra perioden. Han kom snabbt tillbaka igen och i den tredje rundan gjorde han 6-1.

Målet kom efter en snabb spelvändning där Anton Elenius spelade fram amerikanen i en flygande två mot etta.

Simon Thyni och Rasmus Similä hade sedan en egen liten lekstuga framför Hugo Säll innan Thyni petade in sjuan.

Och åttan kom med knappa två minuter kvar. Anton Elenius snodde pucken av en Lejonback och avslutade. Returen letade sig fram till Jesper Landström som även han fick bli målskytt den är dagen.

8-1 var ett styrkebesked av Kiruna i kvalet till nästa års Hockyettan. Därmed följde man upp 5-2 segern mot Lejon i fredag. Och därmed har man tagit sex av sex möjliga poäng och kopplat grepp om seriesegern.

 

Efter segern fick hemsidan tag i backen William Palovaara som summerade matchen så här:

– Vi gör det vi behöver men vi är inte nöjda med prestationen.

Vad är det som inte är bra?

– Vi spelar stundtals bra men håller inte en bra nivå över tid. Det är för mycket upp och ner och vi har för många svackor. Nu blev vi inte straffade. Vi möter ett lag från tvåan och hade vi mött ett bättre lag hade vi kanske blivit det. Det gick vägen i dag.

Men jag tycker ändå att det var klasskillnad.

– Jo och det ska det ju vara också. Nu har vi satt oss i den här situationen men vi ska ju vara bättre än så här.

Du hade kunnat bli tvåmålsskytt i dag. Var det en medveten vallning på Lindgrens skridsko eller?

– Jag försökte att passa honom men den gick inte på bladet. Det var kul att han kunde lirka in den med foten.

Var det spark?

– Nej, absolut inte. Han vinklade bara in den, det var ingen lyftning på foten eller spark.

3-1-pucken såg ut att gå direkt i mål?

– Jag vet inte, det är svårt för mig att se där uppifrån. Men jag tror att han tog den. Det var tur det annars hade jag väl träffat plexit, haha.

Vilken skön start ni har fått på kvalserien…

– Ja, det är sköna att vi har börjat så här. Det hade varit tungt om vi hade startat med en förlust. Vi vann det två sista matcherna i serien också, så det här är bra för vårt självförtroende. Det har inte varit på topp på sistone.

Hur har det varit att vara KIF-spelare de senaste månaderna?

– Det har inte varit lätt, om man säger så. Riktigt tungt, faktiskt, det ska vi inte sticka under stolen med. Men det är inte mycket man kan göra, utan man får ta det för vad det är jobba på. Det här kan vara lärorikt också, så man får se det positiva i det. Om vi tar oss igenom det här kan det stärka gruppen och föreningen.

Men det här är inte klart än.

– Nej, absolut inte. Vi är inte det minsta nöjda. Som jag sa tidigare så är vi inte nöjda överlag. Vi kan mycket bättre än så här och det ska vi visa i det kommande matcherna. Det måste vi göra för att klara oss i det här kvalet, säger William Palovaara.

 

Mattias Heikki