fre 2 maj 12:00

Tobias Sandberg avslutar målvaktskarriären

Tobias Sandberg lägger skridskorna på hyllan. Ett tråkigt besked givetvis, men han känner att det är rätt tid i livet att ta det beslutet. I en känslosam intervju så berättar han om bakgrunden till beslutet, om sina minnen, och vad klubben kommit att betyda för honom. Glädjande är dock att han kommer fortsätta som heltidsanställd som vice klubbchef.

Tobias Sandberg, du lägger skridskorna på hyllan, hur har tankarna gått?

– Till att börja med så var det ett väldigt svårt beslut, men samtidigt känns det som rätt tid i livet. Dels försvinner några andra som Jesper (Lindén), Aron (Tobias Aronsson) och Ronny (Helander), och då ska det byggas en ny stomme och då är det kanske läge för mig att lämna med. Sedan har jag funderat något år på det och nu när jag hade en bra säsong, en av mina bättre, där jag kom tillbaka från att vara lite ifrågasatt, så visade jag att jag är en bra målvakt. Då känns det rimligt att få avsluta på min topp. Sedan finns det andra faktorer i det privata, med ny livssituation och så, och även kroppen blir äldre. Så det är de främsta faktorerna. Sedan har jag haft det jäklig roligt i åt, jag hade hade roligt varje dag jag kom till hallen. Matcherna flöt på och det gick bra, så visst är det ett väldigt svårt beslut, men samtidigt känns det rätt.

Hur viktigt var det för dig att få avsluta med en så bra säsong?

– Det var viktigt för mig. Jag har spelat i klubben i många år nu, och klubben har investerat både tid och pengar i mig, och då vill man ge tillbaka till klubben och fansen och visa att man är bra. Att visa att de gjorde rätt som skrev med mig, och det tycker jag att jag visade. Så det var viktigt för min egen del, det präglade sommaren med, jag tränade hårt och jag fick visa att jag kunde vara bra.

Hur ska a-laget lösa detta med så många tunga tapp?

– Jag tror man löser det bra. Det har klubben klarat av tidigare, som när bröderna Engqvist, Filip Thörnqvist, Eddie Davidsson och Douglas Lögdahl slutat, det kommer man lösa denna gången med. Vi har många bra spelare ändå och det kommer att komma in flera bra spelare dessutom, så jag är övertygad om att de löser det bra. Men visst blir det en ny stomme, men det finns ett antal spelare som varit här några år och jag tror de kommer göra ett bra jobb tillsammans med de nya tränarna. Jag är inte orolig, det kommer bjudas på bra hockey nästa år med.

– Den rollen kommer jag ha kvar, fast jag kommer gå upp på heltid, vilket jag gjorde så fort säsongen slutade. Så jag kommer vara kvar i hallen och fortsätta jobbet vi påbörjat där. Och med heltid så kommer man kunna göra saker ännu bättre och kan bidra mer vid sidan av. Jag brinner för klubben och jag kommer jobba för att vi ska vara ett topplag framöver med och även för att ta klivet upp. Sedan ska vi inte glömma att vi är en ungdomsförening med, att vi finns för ungdomar och barn med, det brinner jag för.

Nu när du går upp på heltid, vad ser du för utvecklingspotential?

– Dels att göra saker bättre, nu har man behövt lämna saker halvgjorda. Sedan är vi inte mer än tre anställda, så vi kan behöva allt tid vi kan få, Madde och Micke har mer att göra än vad de hinner med egentligen, nu kan man avlasta dem och även göra mer. Sedan kommer jag sakna att åka in på isen och få vara med om allt härligt som händer på isen. Men det kommer vara samma sak oavsett när man lägger av.

Ändrar sig arbetsbeskrivningen för din del med mer tid?

– Ja lite, vissa saker har jag inte kunnat göra när jag jobbat halvtid bara. Så nu kommer jag vara mer delaktig i utvecklingen av klubben, det känns bra tycker jag.

Vad ska bli skönast och vad ska bli jobbigast med att lägga skridskorna på hyllan?

– Att gå ut och springa när man vill, inte för man måste. Att kanske få någon ledig helg och inte behöva prestera. Att kunna vara uppe någon kväll om man vill. Ha lite mer frihet, det kommer bli skönast. Sedan kommer man sakna mycket. Allt ifrån omklädningsrumshänget till bortamatcher. Bortamatcher kan vara jobbiga, men man får vara med om en massa storys och kommer samman som lag. Sedan alla minnen man haft här, jag har ändå blivit kvar länge efter att ha hoppat mellan klubbarna innan, men jag har verkligen lärt mig att älska klubben. Med vänner på och utanför isen, och minnen, jag tror inte det går att beskriva, jag har fått med mig så sjukt mycket. Alla gånger man fått åka in på ett intro, jag har aldrig tagit det för givet, utan sett det som en extra laddning. Det hoppas jag många tar med sig, att det är få förunnat att få åka in inför över 1000 personer varje match. Att få tacka publiken efter segermatcher, den känslan får man inte uppleva någon annanstans och den är svår att beskriva, hur mycket en seger betyder. Jag hoppas många förstår hur mycket det betyder, det kommer jag sakna allra mest. Och att få göra en match som match fem mot Karlskrona, den stämningen hoppas jag få uppleva igen vid sidan av, där gick man på segerrus i flera dagar efteråt. Så Mariestad har blivit mitt hem, det trodde jag aldrig. Du ringde för intervju när jag skrivit på, och jag hade läst intervjuer du gjort innan, med fem snabba bland annat och pluggat på för att inte säga fel. Det var val om Oxe eller sik och vi har käkat upp siken varje gång. Att få uppleva derbyrivaliten är också unikt och sjukt jäkla roligt, Det kommer man sakna väldigt mycket. Det finns så otroligt många fina minnen.

Har du någon sista hälsning som spelare?

– Bara att ni ska fortsätta med det fantastiska stödet, det betyder fantastiskt mycket. Nu börjar jag grina här, men det har varit underbart att spela inför er. Sedan hoppas jag att vi ses i hallen i höst, jag är på plats och kommer fortsätta jobba för klubben som betyder så sjukt mycket för mig!

Sportgruppen om beskedet:
”Tobias har under de senaste åren varit en av de allra viktigaste pusselbitarna i våra lagbyggen. En sista utpost man alltid kunnat lita på. Vi i sportgruppen kan bara respektera Tobias beslut, och stöttar honom i det. Men vi har att jobb att göra för att ersätta en av de bösta målvakterna hockeyettanscenen haft. Stort lycka till med allt Tobias och stort tack!”

Av Krister Holm

Foto Sofie Alexandra Kitteröd