Kategori: Nyheter från Hockeyettan

Vimmerby Hockey vann onsdagskvällens hemmamatch mot Hanhals med 4-0, där Robin Christoffersson stod för sin andra raka nolla i serieupptakten. 

VH-segern var stabil, och egentligen aldrig riktigt hotad i den här matchen.
15 VH-skott på mål i den första perioden, resulterade i två mål i nät. Först öppnade Anton Carlsson målskyttet när han gjorde 1-0 på Hugo Enocks och Tatu Kokkolas passning.

Några minuter senare kom också 2-0 i powerplay. Todd Winder serverade Christin Lindberg som dundrade in pucken i mål från blålinjen. För övrigt hans första mål i VH-tröjan sedan han anslöt från Hudiksvall inför allettan förra säsongen.

I mittperioden sjönk spelkvaliteten. VH skapade dock ett flertal lägen, men det dröjde fram till den 15:e minuten innan Lucas Jidenius sköt sitt första mål för säsongen. Elegant framspelad av Hugo Ollila, som höll i, höll i och höll i innan han serverade Jidenius som sköt pucken i nättaket.

Hemmalaget fortsatte skapa lägen även i den tredje perioden. Och det blev ytterligare ett mål, även det i powerplay. Todd Winder sköt och Ludvig Vännström styrde pucken i mål.

Mer utdelning blev det inte för hemmalaget, där målvakten Robin Christoffersson stod för sin andra raka nolla i serieupptakten efter att ha motat samtliga 19 Hanhalsskott.

VH-laget laddar vidare med träning under torsdagen och förbereder sig för ny match redan på fredag, då Mörrum väntar på bortais.

Matchfakta: Vimmerby Hockey – Hanhals 4-0 (2-0, 1-0, 1-0) 
1-0 (09.16) Anton Carlsson (Hugo Enock, Tatu Kokkola)
2-0 (15.32) Christian Lindberg (Todd Winder/Tatu Kokkola) spel fem mot fyra
3-0 (35.03) Lucas Jidenius (Hugo Ollila, Jakob Karlsson)
4-0 (42.57) Ludvig Vännström (Winder/Lindberg) spel fem mot fyra

Foto: Sportsphoto

Det blev förlust efter förlängning i hemmapremiären för Väsby mot Huddinge och där gästerna satte avgörande pucken till 3-2 redan halvminuten in i övertiden. Tungviktsmötet blev annars en bra match så tidigt in på säsongen där Väsby hade mestadels av övertaget och där Huddinge mest skapade i numerära överlägen samt var mer framgångsrika i momentet att vinna offensiva tekningar och därefter slänga puckar mot mål.

Hemmapremiären för Väsby som var hett efterlängtad blev även ett stort fall framåt rent prestationsmässigt. Första perioden var det ett inledningsvis glödhett Väsby som visade upp det bästa spelet sedan de allra inledande träningsmatcherna tidigt i höstas.

Laget var intensivt och satte press på Huddinge som inte fick mycket offensivt att jobba med de första sju minuterna i matchen.

Rasmus Sörgardt hade Väsbys bästa läge redan i den tredje minuten då han stod för en fin inbrytning mot en duktig spelandes målvakt i form av Albin Andersson i Huddinges mål.

Huddinge spelade mer på chans och försökte sig mest på kontringar men Väsby var bra samlade hemåt och den egentligen enda riktiga chansen som Huddinge skapade var mot slutet av perioden då laget kom fram i ett vasst två mot ett läge. Isak Johansson stod då för en riktig fin räddning och kom ut stort vid den bortre stolpen.

Däremellan hade Väsby tagit ledningen i matchen vilket återigen skedde i spel i numerärt överläge. Återigen var det även Jacob Spångberg som lät sitt skott tala för sig även fast han fick god hjälp av en Huddingeförsvarare som pucken styrdes på vilket ställde målvakten.

Mittakten blev en mållös historia där båda lagen hade sina stunder i anfallszon. Väsby inledde densamma nästan lika piggt som man gjorde i början av matchen och där såväl Carl Wassenius som Pontus Karlsson jobbade till sig fina lägen.

Huddinge tog dock över initiativet i matchen efter att de fick spela i numerärt överläge och där de pressade fram några misstag från Väsbyspelarna i den egna zonen.

Men Väsby hade ändå flest chanser i perioden och mot mitten av den skapade laget fram tre riktigt bra chanser under ett par minuter men avsluten var inte riktigt av den kvalitet att de överlistade den stabilt spelandes målvakten i Huddinge.

Den sista perioden blev inledningsvis chockartad för Väsby. Redan efter femton sekunders spel var det nämligen kvitterat efter att den hårdskjutandes backen Kim Lennhammars spräckte Isak Johanssons nolla.

Väsby drog sedan på sig en utvisning i den fjärde minuten och då tog det endast tretton sekunder innan gästerna även var förbi i målprotokollet. Ett vinkelskott från Joakim Hälleström tog vägen in mellan benen på Isak Johansson vilket var en puck som Isak nog borde ha knipit.

Men Väsby reste sig trots den resultatmässigt tråkiga inledningen på perioden. Laget malde sakta men säkert ner Huddinge med tungt artilleri och det gav till slut resultat när Elias Lindström tog tillvara på en retur och vispade in returen till 2-2.

Mot slutet av ordinarie matchtid kom några tvivelaktiga beslut från domaren som kanske inte riktigt visade den bästa taktkänslan. Med tre minuter kvar av match drog först Jonathan Rodensjö på sig en frustrationsutvisning efter att han tyckte att han hunnit ner först på en fifty-fifty puck men där domaren ändå bedömde läget som en icing. När Väsby blivit fulltaliga och tryckte framåt åkte Henrik Rommel på en misstänkt knätackling som domaren, trots att han stod precis bredvid, helt valde att fria.

Besluten gav ingen väsentlig påverkan på resultatet även fast det så klart hade haft betydelse om Väsby hade fått avsluta matchen i numerärt överläge.

Istället gick matchen till förlängning och där tog Väsby några felbeslut vilket gav Huddinge chansen att avgöra redan efter tjugonio sekunders spel.

Sammanfattningsvis så får Väsby ta med sig prestationen även fast slutresultatet inte gick med laget denna gång. Det var ett stort fall framåt i de flesta momenten ute på isen och där jag framför allt vill framhäva Väsbys backar som verkligen spelade rejält och resolut ute på isen.

Grisligan

Tre grisar ges till backgiganten Jacob Spångberg som var inblandad i Väsbys båda mål samt att han även spelade förtroendeingivande i den egna zonen. Framförallt har man några vassa brytningar i den egna zonen på näthinnan där Jacob resolut tog pucken av anfallande Huddingespelare.

Två grisar ges till ännu en back i form av Rasmus Sörgardt som verkligen kändes på spelhumör ikväll. Stor, stark och företagsam utan att strula till uppspelen och Rasmus gjorde sin klart bästa insats för säsongen.

Sista grisen skänks till Henrik Rommel som var den forward som skapade mest oreda för Huddingeförsvaret och där han med sin fart och snabba acceleration hittade fina vägar fram till chanser.

Särskilda omnämnanden skänks sedan övriga backar i laget som alla spelade rejält och stabilt samt till Elias Lindström som även han låg bakom Väsbys båda mål i matchen via ett eget inskjutet och via en målgivande passning.

Vid pennan

Krister Holmgren

Foto: Arne Rundlöf

Enköpings fina spel i seriepremiären senast var som bortblåst när man på onsdagskvällen förlorade Upplandsderbyt borta mot Wings Arlanda med 3-2.

Spelet man visade upp nu var en tillbakagång till det tveksamma spel man visade upp på försäsongsmatcherna och att man ens hade nos på poäng mot slutet kan man tacka sin målvakt Pontus Hagman för.

Ni kan historian. Efter en krokig försäsong fick Enköping det mesta att stämma i seriepremiären hemma i söndags och kunde då vinna mot Visby/Roma.

På onsdagskvällen kunde man dock inte följa upp den insatsen utan förlorade Upplandsderbyt mot Wings med 3-2 efter ett rejält magplask.

Wings tog kommandot direkt efter nedsläpp i den första perioden och dominerade matchbilden totalt. Enköping satt kvar i terminalen och väntade på sin avgång, men var helt enkelt inte alls incheckade.

Wingsanfallen var många, finurliga och framförallt långa. Det rann iväg minuter i varje anfall, där Wings envist bet sig fast i anfallszonen och stundtals spelade ut gästerna.

Enköpingsmålvakten Pontus Hagman, som var matchens lirare senast, fick på nytt kliva fram och gjorde återigen en storstilad insats. Tack vare en rad fina parader från hans sida lyckades Enköping på något konstigt vis hålla endast 1-0 till Wings efter första perioden, ett mål som Wings satte i ett av sina powerplay.

Den tillresta Enköpingspubliken hade sedan inte långt till skämskudden i den andra perioden. Förhoppningarna om att få se ett bättre ESK i andra perioden kom rejält på sned. Istället fick Wings dominera matchbilden ännu mer och anfallen var nu ännu längre och chanserna kom ännu tätare

Men Pontus Hagman fortsatte att storspela och tack vare honom tappade Enköping trots allt inte matchen helt. Ett mål föll dock även i andra perioden och det var 2-0 på tavlan inför tredje.

I den tredje perioden började Enköping plötsligt spela igen. En tidig reducering redan efter 53 sekunder, där Jesper Bärgård styr in ett inlägg från Niklas Rigelius i spel fem mot fyra, ger dessutom en behövlig energiinjektion till ESK.

Nu började man spela på allvar! Plötsligt är det Wings som mest står och tittar på och ESK som håller i taktpinnen och det ger också resultat. Junioren Rasmus Hahnebeck gör sitt allra första mål i seniorsammanhang och kvitterar till 2-2 drygt halvvägs in i perioden.

Så långt knappast rättvist, men trots allt 2-2 på tavlan.

Men rättvisan kom antagligen till sin rätt direkt på tekningen som följde på kvitteringsmålet. Det tog nämligen bara sju sekunder innan Emil Gabrielsson direkt på tekningen i mittzonen (!) var helt frispelad med Pontus Hagman och satte den till 3-2.

Jakten på en ny kvittering kom aldrig att bli särskilt het då man, precis som tidigare i matchen, tog på sig några onödiga utvisningar. Ändå hade man faktiskt bud på kvittering ett par gånger om i slutminuterna, men något mer mål blev det inte.

Wings vann rättvist med 3-2.

Wings HC – ESK 3-2 (1-0, 1-0, 1-2)
Skott: 39-25 (16-5, 11-8, 12-12)

Första perioden: 1-0 Adam Karlsson-Harrysson

Andra perioden: 2-0 Sebastian Båvensjö

Tredje perioden: 2-1 Jesper Bärgård (Niklas Rigelius, Ludde Wallin), 2-2 Rasmus Hahnebeck (Johan Eek, Tobias Smids), 3-2 Emil Gabrielsson

Målvakt: Pontus Hagman 92,31%

Tre gånger hade Bois ledningen, tre gånger kvitterade gästande Forshaga i hemmapremiären. Och gästerna var dessutom ofina nog att avgöra matchen i sudden till 4-3 (1-0,1-2,1-1,0-1). Gemensamt för tre av Forshagas mål var att de kom i eller direkt efter spel med en man mer. Utvisningarna fällde helt enkelt hemmalaget.

Det var verkligen en härlig inramning av denna första match i Mariehus arena med publik utan begränsningar för första gången på 1½ år. Massor med folk hade letat sig till hallen och det dallrade fullkomligt av förväntan i hallen, med taktfasta och talrika applåder redan under introt. Publiken bjöd verkligen till, tyvärr fick man inte glädjen över att få med sig en seger hem.

Bois inledde annars riktigt bra och spelade fartfylld och kreativ ishockey i fem minuter. Under de minuterna hade man också tagit ledningen efter ett riktigt läckert mål av Mikael Hansson som i en två mot etta fintade upp målvakten i korvkön och gjorde mål i tom kasse. Men sedan kom Bois första (av sju) utvisningar och då tappade man i tempo. Visserligen fick man ett eget powerplay (av blott två under matchen) strax efter, men man fortsatte spela i ett lägre tempo och fick ingen riktig ordning på spelet i numerärt överläge. Sedan var det dags för boxplay igen, ja det blev en ryckig period där Bois visserligen hade ledningen efter sin fina start men där det fanns mer att önska av den resterande tiden av period ett.

Också i den andra perioden fick man en tidig utvisning som man visserligen klarade av galant, men det var svårt att ta tag i tillställningen när man fick försvara sig. Så från ingenstans kommer också kallduschen 1-1. Filip Olsson ska passa sin kompis i en två mot tvåa, pucken fastnar på en skridsko och ger honom istället fri gata och en backhand senare på Boismålvakten Isac Ohlssons plockhanddssida och kvitteringen var ett faktum. Strax efter har Forshaga också ett friläge, men Isac Olsson står för en fin dubbelräddning. Efter drygt halva matchen får Bois sitt andra och sista powerplay i matchen och då kommer ledningsmålet efter blott sex sekunders spel. Jesper Lindén drar på direkt och pucken letar sig in lågt på Gustav Griborn i Forshagamålets plocksida. Efter det får Bois riktigt bra tryck, Jesper Lindén är ytterst nära att utöka ledningen efter en stark genombrytning och kedjan med Oliver Kandergård-Joonas Alanne-Nicklas Rintamäki har ett par lägen där pucken dansar framför Griborn men skotten fastnar i gröten av Forshagaben. Trycket mot Forshagamålet är massivt. Men så åker Johan Frick på en onödig utvisning på offensiv blå och visserligen klarar Bois av boxplayet, men innan Frick hinner komma i position är det från ingenstans kvitterat.

Bois inleder den tredje perioden bra och har bra kontroll på tillställningen och får några långa anfall. Tre minuter in kommer också följdriktigt 3-2, då Joonas Alanne gör sitt andra mål och sin fjärde poäng i sin andra seriematch via ett riktigt bra direktskott. Bois fortsätter föra spelet, men Forshaga har några kontringsförsök. Men vad händer? Jo Boisutvisning igen, och kvitteringen görs av Mikael Hedlund mitt framför Isac helt obevakad efter ett fint instick. Bois får efter det ytterligare en tvåa, men lyckas denna gång freda sig. I slutet av tredje perioden toppar Bois laget och man får också ett massivt tryck, men närmare än ett rungande ribbskott av Adam Samuelsson kommer man inte och sudden tar vid.

Även där åker Bois på en utvisnings om visar sig avgörande. För i det efterföljande powerplayet så hittar William Eriksson krysset förbi en skymd Isac Ohlsson och Forshaga tar med sig bonuspoängen hem.

Detta får bli en nyttig lärdom för Bois att de måste bli mer disciplinerade, det håller inte att dra på sig så många utvisningar. En halv period mer med en man mindre än det andra laget håller inte Samtidigt måste man credda Forshaga som verkligen utnyttjade lägena effektivt mot ett Bois som annars varit väldigt täta defensivt i den spelformen senaste året. De spelade också disciplinerat defensivt och ska absolut inte be om ursäkt för segern. De krigade som om livet stod på spel och det är en bra grund till att vinna matcher.

Av Krister Holm
Foto Anna Engström

Se målen från matchen som slutade 2-3.

Filip Eriksson höll tätt längst bak.

Och längst fram sköt Rihards Marenis raketer i ett fyrverkeri.

KIF vann derbyt med hela 5-0 (2-0, 0-0, 3-0).

Det var aldrig något snack, det här…
Ungefär så här kan man summera pratat med Kim Sunna:

– ”Fille” var otroligt stabil i dag och det är en fröjd att ha Marenis i laget.

Texten har uppdaterats med kommentarer.

Glöm inte! Swisha gärna till Fanens Spelare!

123 193 72 00

Summering första perioden:

Det small – redan efter 30 sekunder. KIF fick en drömstart på derbyt. Jacob Hansson visade skön spelblick när han hittade Rihards Marenis framför kassen. Han tog emot – och drog till upp i nättaket.

Den första perioden var fartfylld och chansrik och riktigt kul att se.

Efter KIF:s mål kom AIF in i matchen och hade en bra period fem minuter. Bland annat hade Rihards Puide ett farligt skott just utanför.

Men när KIF fick spela powerplay för första gången i matchen kom 0-2.

Om Jacob Hanssons passning till 0-1 var läcker, så var Rasmus Similäs framspelning till tvåan urläcker. Den lurade allt och alla.

Bakom målet hittade han fram till Jesper Landström som kunde pricka in tvåan från nära håll.

Senare i perioden visade målskytten Landström hur nyttig han är i BP. Han täckte skott och krigade ut puckar och hjälpte KIF att freda målet.

Även Filip Eriksson kom ut stort vid ett par tillfällen när AIF började lyfta fram mer folk på kassen senare i perioden.

KIF skapade mycket och kunde ha gjort fler mål. Felix Fjällkeborn var het, Rasmus Similä fick också nägra lägen, likaså Rihards Marenis.

Summering andra perioden:

KIF chockstartade den andra perioden. Man vittrade blod och gick för knock direkt.

1,36: Rasmus Similä kom helt fri, försökte med en backhand – Aleksanteri Heiskanen var med.

2,57: Rihards Marenis kom helt fri, försökte mejsla in den mellan benen – Aleksanteri Heiskanen höll tätt.

4,00: Rasmus Similä hittade Simon Thyni framför kassen – Heiskanen.

Där skulle derbypaketet vara inslaget, med KIF-snören på. Men den finländska målvakten förhindrade julklappsutdelningen och höll sitt lag kvar i matchen.

KIF spelade fysiskt, åkte skridskor, backcheckade när man tappade pucken och fick spela merparten av andra perioden i offensiv zon.

Vid de numerära överlägena var man rörliga och fantasifulla men fick inte in pucken.

Jacob Hanssons drog upp en solorajd från egen zon och bjöd på några magiska dragningar. Sedan passade han till Rihards Marenis vid den bortre som fick en snäv vinkel. Han var ändå centimeter från att trä in 0-3, men ett bra AIF-försvar förhindrade det.

Summering tredje perioden:

Den tredje rundan inledde inte lika fartfyllt. KIF-bombardemanget mot AIF-kassen mildrades. När AIF fick chansen att spela PP vid ställningen 0-2 vaskade man fram ett par heta chanser.

Men målet kom inte – och dramatiken uteblev.

Istället fick KIF-hjälten Rihards Marenis bjuda på en helkväll.

Han avgjorde derbyt definitivt med sitt 0-3-mål. Felix Fjällkeborn spelade fram kyligt i två mot ett-läget som uppstod.

Någon minut senare pricksköt letten in 0-4 och hattricket var därmed fullbordat.

Men han vill mer.

Med dryga tre minuter kvar vräkte han in 0-5 efter ett friläge. Passet även den här gången stod Fjällekborn för och andraassisten var fin signerad Willy Halmkrona.

Efter det målet handlade det mest om huruvida Filip Eriksson skulle hålla nollan eller inte.

Och det gjorde han – men det var på håret.

Rickards Bernhards fick en grym möjlighet rakt framför kassen på slutet. Men även den tog Eriksson som var hur stabil som helst -åter igen.

Kiruna IF vann derbyt med 5-0 till slut. Siffror som speglar matchbilden ganska bra. Man dominerade matchen ganska kraftigt från start till mål.

Två matcher – två segrar.

Snacka om drömstart på säsongen.

Kim Sunna kommenterade derbysegern så här efteråt:

– Otroligt jäkla skönt och kul. Det är vårt vägvinnande sätt att ta oss an matcherna som gör att vi vinner. Vi sätter oss inte i dåliga situationer. Vi spelar rakt och enkelt med hög fart.

Klasskillnad i dag va?

– Ja, det drar iväg lite på slutet. Första perioden går klart till oss. Andra är konstig. Den böljar fram och tillbaka och puckarna studsar och far. Vi har en massa lägen. De skapar också några lägen framför kassen men ”Fille” i målet var otroligt stabil i dag. I tredje böljar det lite och efter 3-0 är det klart.

Trodde du att AIF skulle vara hetare och bättre?

– Vi har mött dem tre gånger redan så det var ingen nyhet hur de skulle se ut. Sedan lever alla matcher sitt eget liv. Hade de gjort 1-2 hade det blivit en helt annan match. De spelar som de spelar.

Unga backar fick mycket speltid…

– Jajamänsan. Vi fick sena återbud på Jesper Strandelin och Edmunds Augstkalns. Vi fick ringa in Max Olofsson i sista sekunden. Jag tror att han kom till hallen vid sex-tiden, så det var bara att byta om och gå ut och köra.

Haha, starkt att bidra så med så kort varsel!

– Absolut. Ibland kanske det är skönt att bara komma in så där och inte hinna tänka så mycket på att man ska spela. Han och Willy Halmkrona gjorde det riktigt bra.

Hur är det som tränare att ha en sådan som Marenis i laget?

– Nu gjorde han fyra mål idag men han bidrar på så många olika sätt. Jag har sagt det förut. Det är en fröjd att ha honom i laget.

Vilken kanonstart på säsongen!

– Ja, vi har fått en drömstart med sex poäng av sex möjliga. Vi njuter ikväll, men sedan när vi vaknar i morgon är det bara nästa match som gäller. Det är tajt mellan matcherna nu, så det är bara att gå vidare.

Mattias Heikki