Kategori: Nyheter från Hockeyettan

I veckan blev det klart vilka som kommer att träna J20 kommande säsong. Det blir Linus Engqvist, Robin Bäckström och Johan Henriksson. ”Bäckis” har varit med kring juniorerna i några år nu framförallt i J18. Henriksson har varit med som tränare i båda juniorlag och seniorlag i BoIS tidigare och har även varit ordförande i föreningen. Linus behöver nog ingen presentation som spelare så hemsidan har ringt upp honom för att höra lite kring hans tankar om att bli ledare/tränare.

Hur gick dina tankar innan du tackade ja till att bli tränare i J20?

Först och främst vill jag säga att det är en ära att överhuvudtaget bli tillfrågad. Samtidigt är det ganska mycket tid som man behöver lägga på det med om man vill göra det till 100% givetvis. Det var mycket tankar fram och tillbaka om hur man skulle få ihop livspusslet som man lever i just nu. Efter mycket grubblande fram och tillbaka och att även ha fått med Melinda (sambon) på tåget så sa jag att vi provar.

Innebär det att du definitivt har lagt skridskorna på hyllan nu?

Nej det skulle jag inte vilja säga egentligen. Jag har ju som sagt en skada fortfarande som inte är åtgärdad. Mitt prio var att försöka göra minst en säsong till, om man nu hade fått en plats i laget. Nu är läget som det är. Jag har inte fått ordning på skadan och jag vet inte riktigt hur rehaben kommer se ut och när operationstiden kan bli. Det är väldigt mycket frågetecken för tillfället. Så därför kände jag i ett tidigt skede att jag inte kunde lämna något besked överhuvudtaget till Calle (Johansson, sportchef). Skulle det visa sig efter operationen att det är en lång rehab då är det kanske inte aktuellt att komma tillbaks men jag vill inte stänga den dörren helt. Jag har en läkartid nu i slutet av augusti där jag får den slutgiltiga domen vad som behöver göras med handleden och då får jag mer svar på hur karriären kommer kunna se ut.

Du kommer träna J20 tillsammans med ”Bäckis” och Henriksson som du känner väl. Henriksson har du ju haft som ledare både som junior och senior. Hur känns det att få jobba ihop med dem?

Det är jättekul! ”Bäckis” har varit med många år nu runt olika grupper i ishallen, från ungdomslagen upp till juniorlagen. Han har en bra inblick i organisationen och känner samtliga killar sedan lång tid så det är en trygghet att ha med honom. Henriksson är också en person som har varit med många år i föreningen. Han började som tränare och lagledare och sedan var han ordförande och nu är han tillbaks i båset. Det klart att det också är en grym resurs att ha runt laget. Han är duktig på det som händer utanför isen som transportfrågor, bokningar, regler och det administrativa. Det är också en trygghet att ha.

Jag vet att ni hade ett långt möte häromdagen  och pratade ihop er. Vad kom ni fram till? Jag tänker på ansvarsområden och så. Henriksson nämnde du ju lite här nu.

Tanken är att jag ska ha huvudansvaret och coacha forwards och ”Bäckis” ska sköta backarna.Vi kommer att jobba tillsammans otroligt mycket givetvis men det behöver nog vara någon som har huvudansvaret när man kanske behöver spetsa till i vissa lägen, om det blir frågor och funderingar eller kanske någon laguttagning som måste göras. Så den rollen fick jag. Vi ska hjälpas åt så mycket det går.

Har ni lite likadan syn på hur hockey ska spelas tycker du?

Ja det tror jag. Men framförallt så har jag tryckt på att vi så gott det går både ska spela och träna som a-laget gör. Det är för att underlätta för spelarna när de tar klivet in i  a-laget sedan eller när de kommer upp på bara någon träning. Då ska man veta att så här spelar a-laget. Sedan kanske inte vi kan göra det till punkt och pricka men grundspelet ska vara detsamma som a-lagets. Sedan är det lite skillnad på seniorhockey och juniorhockey givetvis.

Du har haft några tränare genom åren. Är det någon som betytt lite extra och som du kan ta med dig saker ifrån nu?

Som spelare så har man hur mycket synpunkter som helst på ledarna, att man tycker att de ska göra si eller så och varför gjorde vi inte så och sådant. Nu i efterhand när man har blivit lite äldre så har man ett annat tankesätt.  Jag tänker att alla tränare man har haft genom åren har varit bra. Jag har aldrig haft en dålig tränare. Men det klart en sådan som Peter Isgren som har varit med i många år betyder ju otroligt mycket. Karl Helmersson hade vi i många år. Han byggde upp oss och vi gjorde en jäkla resa tillsammans med honom och satte Mariestad BoIS på kartan igen. Sedan kom Andreas Appelgren tillbaka efter att ha varit runt i hockeyn i Sverige och han hade ett lite annat ledarskap och tänk kring hockey. Han har sett mycket och vet lite vad som händer på högre nivåer. Min tanke är att försöka ta med så mycket man kan och fråga dem som finns uppe i ishallen om det är några frågetecken.

Du måste ju utveckla din egen ledarstil också.

Ja så blir det ju! Jag har ju mina tankar och idéer om hur man ska vara som ledare. Jag kommer nog ta med mig lite småbitar från alla ledare som jag har haft men framförallt skapa sin egna identitet.

Vad ser du mest fram emot i din nya roll?

Jag tycker det ska bli kul att få utveckla varje spelare. De är i den åldern där det finns mycket motivation och där de vill framåt. Jag vill även försöka utveckla dem som personer. Allt handlar kanske inte om att ta 3 poäng två dagar i veckan utan mycket handlar om att vara en bra människa även vid sidan av isen och att vara ett gott föredöme för Mariestad BoIS. Det ska bli roligt att se om jag kan vara med och bidra lite där. Att få dem att bli omtyckta utanför isen och i skolan och den världen.

Då får du lycka till med din nya roll!

Tack!

av Susanna Johansson

Ni har väl inte missat att WA har dragit igång supporterspelaren? Just nu är insamlingen uppe i 11 500 kr.

Läs mer och se vilka som har bidragit här: https://www.hockeyettan.se/kallinge-ronneby-if/white-angels/supporterspelaren/

Alltid Oavsett!

Nu står det klart att även PEAB, som i många år varit en fin partner till föreningen förlänger sitt stöd även över säsongen 2020/21.

PEAB är ett stort företag verksamma inom såväl bostads- som anläggnings och asfaltsbranschen. Företaget har verksamhet över hela världen men de som stöttar oss i Surahammar har sin bas i Västerås med uppdrag även här i Surahammar med omnejd.

Vi i föreningen är väldigt tacksamma och glada för att även killarna och tjejerna på PEAB känner de positiva vindarna som blåser kring Surahammars IF och att de vill vara fortsatt med och stötta oss på vägen framåt.

För mer info och kontaktuppgifter till PEAB i Västerås, besök deras hemsida.

Peab Västerås

Text: Mattias Forsberg

Hör Oliwer Fjellström direkt efter första ispasset i måndags.

Nu är det klart med a-lagets träningsmatcher.

16/8 Enköpings SK (h)
26/8 Forshaga IF (h)
5/9 Forshaga IF (b)
9/9 HC Dalen (h)
13/9 Hanhals IF (h)
20/9 Skövde IK (h)
24/9 Skövde IK (b)
27/9 HC Dalen (b)

Vi ber att få återkomma om ev. webbsändningar av matcherna.

I nuläget gäller matcher utan publik. Vi återkommer med ny information kring detta om nya besked kommer.

Deltagaravgifterna i KRIF Hockey har varit oförändrade under ett antal år samtidigt som vi har sett en viss kostnadsökning under samma period. Kostnader för bl a istidshyra för träning och match har ökat, domararvoden har blivit dyrare, busskostnader för främst J-lagen har ökat, kansliets fasta och rörliga kostnader har ökat.

Uteblivna intäkter på grund av pandemin har tvingat oss att vända på varje sten för att reducera kostnader eller kompensera med ökade/andra intäkter.

Styrelsen i KRIF har därför beslutat att inför säsongen 2020/2021 justera deltagaravgifterna enligt följande:

• J-lagen                   4500 kr
• A                              3500 kr
• B                              3150 kr
• C                              2500 kr
• D                              1150 kr
• Hockeyskolan oförändrad
• Veteranerna  900 kr

Styrelsen

Säkra din plats för A-lagets hemmamatcher i Hockeyettan säsongen 20/21 redan nu!

Säsongens grundserie är framflyttad och startar söndagen den 4 oktober, se hela spelschemat för Östra HÄR.

Innan dess väntar sju träningsmatcher varav fyra på hemmaplan med start onsdag den 26 augusti.

Efter rådande omständigheter tillåts i dagsläget max 50 personer i publik och vi kommer därav släppa 50st säsongskort till försäljning.

Dessa kort gäller samtliga tränings, grundserie & vårserie/Allettanmatcher på hemmaplan hela säsongen.

Priset är 2000 kr och det är endast sittplatser.

Så vill DU tillhöra denna exklusiva skara som kan se hockey LIVE på riktigt ska du slå till NU!

För beställning, maila till: [email protected]

Betalning görs via Swish, BankGiro eller kontant vid utlämning på arenan.

Swish: 123 595 2528 (märk betalning med namn & ”säsongskort”)

BG: 315-9621 (märk betalning med namn & ”säsongskort”)

I vintras hade jag väldigt dålig ekonomi. Både jag och min fru hade varit sjukskrivna länge och alla våra besparingar var slut. I det läget så frågade Urban Engqvist om jag inte ville följa med till Visby och se Bois viktiga allettanmatch. Och visst ville jag, jag brinner för Bois och försöker följa dom överallt och alltid. Men då jag inte hade några pengar så fick jag förklara läget och säga tack men nej tack. Då säger Urban att det är klart du ska med, och sponsrade både resa och hotell! Har man en sådan far så får man ett stort hjärta på köpet. Hans söner Linus och Filip har visat det på isen dag efter dag.

När nu dessa söner lägger skridskorna på hyllan så är jag tacksam. Inte bara mot pappa Urban, utan också mot hans söner som alltid visat det jag vill se av en spelare på isen. Att alltid göra sitt yttersta. Att lojalt ta sin roll. Vinnarskallen. Full fart hela tiden. Att aldrig tveka på att ge sig in i en närkamp, kosta vad det kosta vill. Att alltid komma igen hur mörkt och hopplöst det än må se ut. Klubbhjärtat.

När man tittar på bröderna så skiljer det visserligen två år men man skulle kunna tro att de är tvillingar, så lika varandra är de. Det är mer än en gång som jag tagit fel på vem som är vem av dom. Tvillingar skulle man också delvis kunna tro att de var på isen då de verkade ha en radar mellan sig, de visste precis vad den andre gjorde och vad han skulle komma att göra. Ett resultat av att ha spelat många år tillsammans kanske, men också säkert mycket beroende på att de är syskon och väldigt lika i tankesättet. Men det skiljer också en del dom emellan. Linus var den kloka centern som alltid täckte mitten av isen med sin fina speluppfattning och bländande skridskoåkning. Filips skridskoåkning var inte lika bildskön där han paddlade sig fram med klubban, men han var ändå snabb. Men hans stora styrka var sargspelet, något som Linus skydde. Filip är inte storvuxen men han var ändå helt omöjlig att få fast i sargduellerna, som en ål slank han emellan hur trångt det än var. På så sätt kompletterade de varandra perfekt och 1+1 blev inte 2 utan 3.

Som par i boxplay var de minst sagt grymma. Med bröderna på isen så var det minst lika mycket spel i Bois anfallszon som i deras försvarszon. Fick de bara upp pucken så var det som en mur för motståndarna att ta sig fram till anfallszonen. De checkade först fast dom längs med förlängd mållinje, kom motståndarna förbi så mötte de dom igen vid egen defensiv blå och sedan en gång till vid offensiv blå, så snabba och ihärdiga var de. Något de byggt upp under alla år med tävlan sinsemellan om att vara snabbast och uthålligast. Bröderna Engqvist var alltid etta och tvåa på beeptesterna.

Ett annat sätt de skiljde sig på var skadebenägenheten. Linus klarade sig hela tiden väldigt bra, därför är det ironiskt att han nu (kanske?) tvingas lägga av på grund av en skada (ett senfäste som han inte får operationstid för). Filip med sin fysiska spelstil drabbades av mängder. Axelskador och hjärnskakningar på rad, men han kom alltid igen. Förrförra säsongen missade han helt efter att först fått vänta länge på att en hjärnskakning skulle ge med sig och sedan i sin återkomst åkt på en ny efter Libelin Bäckströms fula smäll långt ifrån spelet. Men Filip gav aldrig upp. Till säsongen som var kom han till slut tillbaka efter ett sent besked och som han levererade! Hans kanske bästa säsong någonsin kom att bli hans sista. Skadefri och fräsch för första gången på många år, men med ännu en liten (hans andra barn) så finns helt enkelt inte tiden.

För bröderna har hockeyn varit deras identitet. I min intervju med Filip så uttrycker han det tydligt: ”Vad är jag om jag inte är en hockeyspelare?”. De har levt för att träna och spela. För att tävla och för att vara en del av en gemenskap. Att spela för klubben i deras hjärta, deras andra familj, som de alltid varit trogna. Att Linus väljer att bli tränare och Filip säger att han kommer att vara i ishallen så mycket han kan förvånar ingen.

När bröderna Engqvist lämnar laget så kommer de att bli saknade. Av fans, av lagkamrater och alla runtomkring Bois. Också av mig, eller kanske ännu mer av mig. De har, precis som deras far gjorde för mig, alltid ställt upp. De har aldrig tvekat att stanna och snacka, också efter en förlust. När jag poddade med dom så blev avsnittet rekordlångt för att de var så öppenhjärtiga. Jag är tacksam över att ha fått ha dom i mitt lag, i min klubb, i klubben som vi älskar. Vi har haft tur att vi har fått ha sådana trotjänare i laget och vi har tur att det fortfarande finns några kvar. Men bröderna Engqvist kommer ändå vara grymt saknade i vinter! Eller kan man hoppas på en återkomst när Linus opererat sig och det lugnat sig på hemmafronten för Filip? Med brödernas envishet och förmåga att alltid komma igen kan man aldrig veta (men man kan hoppas)!

Av Krister Holm