Boden
Borlänge
Clemensnäs
Enköping
Falu IF
Forshaga
Hudiksvall
Kalix
Kiruna IF
Lindlöven
Norrtälje IK
Piteå
Sollentuna
Strömsbro
Sundsvall
Surahammar
Vallentuna
Väsby IK
Wings
Örnsköldsvik
Borås
Dalen
Grums
Grästorp
HC Vita Hästen
Hammers
Hanviken
Huddinge
Järfälla HC
Karlskrona HK
Kungälvs IK
Mariestad
Mjölby HC
Mörrum
Nyköping
Tingsryds AIF
Tranås
Tyringe
Visby Roma
Västerviks IKEfter 10 säsonger och 340 matcher, allihop i den blåa Boiströjan, så tackar Filip Engqvist för sig. Blott 27 år gammal så väljer den hårt jobbande yttern att lägga skridskorna på hyllan efter en minst sagt beundransvärd karriär. Han är tävlingsskallen som offrat sig hänsynslöst för att laget ska nå framgång. Han har drabbats av motgångar i form av långvariga skador men har alltid kommit tillbaks som den kämpe han är. Hockeyn har varit hans liv. Det märks också när hemsidan når en märkbart rörd Filip för en sista intervju.
Gratulerar till andra barnet, vad blev det för något?
Ja tack, det blev en liten flicka som är tre veckor nu.
Hur känns det att vara tvåbarnspappa?
Det känns otroligt roligt, det är fullt upp varenda dag, det finns att göra!
Det var det som avgjorde att du nu lägger skridskorna på hyllan?
Jo det är den största delen i mitt beslut. Familjen behöver mig hemma, så så får det bli. Man har valt det själv så det är bara att gilla att läget.
Det låter som att det inte varit något enkelt beslut?
Nej så är det. Hockeyn har skapat min identitet, det är så jag levt hela mitt liv. Jag har funderat mycket på vem är jag om jag slutar, kommer folk se mig som Filip eller som hockeyspelaren? Det har varit svårt att fastställa, så det har absolut varit ett tufft beslut.
Men tiden finns helt enkelt inte?
Nej så är det. När man har två barn och en hund och ett hus då krävs det otroligt mycket från den man bor med för att gå i land med det. På hockeyettannivå behöver man jobba heltid och det går inte ihop tidsmässigt, så då får familjen gå före.
Hur är dina känslor så här när du tagit beslutet att det inte blir någon mer ishockey?
Det har varit en lång period där jag fått tid att fundera och fått känna efter vad jag vill och vad som är bäst. Det har varit väldigt tufft att sätta sig in i att man inte ska spela, för på något vis så känns det som att jag ska spela i huvudet, jag känner mig fräsch i kroppen och som en hockeyspelare i huvudet, jag måste landa i det att jag inte ska kliva ut på isen i vinter.
Kan det bli så att du ändå knyter på dig skridskorna igen när det lugnat ner sig hemmavid?
Jag har svårt för att dra ett streck över allting, man är lite dum i huvudet, det känns som man kan spela livet ut, så man ska aldrig säga aldrig. I den ålder jag är i nu så känner man för att prova annat också, så jag är inte främmande för något. Jag älskar att idrotta och tävla så på något vis ska man försöka få in det i livspusslet.
Du lär väl inte sluta träna ändå…
Nej så är det, sedan inte så mycket av den fysiska träningen just nu utan nu har det mer varit att hitta glädje i padel och sådant som fått stå åt sidan under tiden man spelat ishockey, så får vi se om träningssuget kommer sedan.
Brorsan Linus blir tränare för J20, att bli tränare är inget som du funderat på?
Funderingarna har funnits där, jag har funderat på mycket olika scenarior. Jag tycker att det är skitroligt att hjälpa till och vara tränare, jag brinner för att vara i hallen och prata med folk och hjälpa till, det är sjukt kul. Så på något vis kommer man säkert hjälpa till med något, men med vad vet jag inte och jag vill inte ha några krav så där utan jag kan hjälpa till i olika lag där det behövs.
Vad har hockeyn gett dig?
Det är en svår fråga, utan hockeyn vet jag inte vad jag varit. Den har gett mig otroligt mycket, framför allt mycket mentalt hur man är som människa, hur man är i en grupp, hur man lyssnar på andra och jobbar med andra. Det är det som förändrat mig mest som person och det är jag enormt tacksam över. Som jag är idag var jag inte för 15 år sedan, jag har dragit mycket lärdomar av min tid inom hockeyn och det är jag så otroligt tacksam över.
Du blev Mariestad Bois trogen i alla år: Vad var det som gjorde att du aldrig lämnade?
När jag skulle börja hockeygym fick jag anbud från Leksand, men jag hade svårt i skolan just då och jag var inte beredd att offra det som krävdes och valde istället tryggheten och närheten till familj och kompisar och det har varit svårt att släppa. Det har varit väldigt betydelsefullt för mig att ha alla i ryggen och det har gjort att jag har spelat här hela mitt liv.
Vad har klubben betytt för dig?
Mariestad Bois är som mitt andra hem. Det finns så otroliga människor i föreningen och har alltid funnits. Sedan att det uppstår diskussioner och tjafs ibland, så är det i en förening och det vore konstigt om det inte skulle göra det, det gör det i en familj också. Men Mariestad som förening är helt sjukt bra!
Vad är det bästa med hockeyn?
Det finns väldigt mycket. Gemenskapen. Blandningen på åldrar. Tävlandet. Det finns hur mycket som helst att säga…
Vad är det finaste minnet från din karriär?
Det finaste minnet sportsligt är svårt. Man tänker tillbaka på alla fina stunder man haft. Men just med hockeyn är det nog ändå när jag under introt fick bära ut en grabb på isen som hette Hugo och som hade cancer. Att få se och känna den glädje som han kände… Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det! Sporten ger så mycket när man kan hjälpa andra människor, det är fantastiskt!
Vad är roligaste minnet?
Det får jag nog säga Västeråsmatcherna var ändå, det var otroligt roliga matcher att spela.
Vad är värsta minnet?
Det var att efter 10 säsonger i klubben få sluta på det här viset med Corona och allt vad det innebär. Vi har slitit så länge för att nå kvalserien, det är något som vi drömt om att få spela och när vi var så slagkraftiga och kände att vi verkligen hade något på gång och sedan tvingas avsluta säsongen på det sättet… Det var riktigt tungt annars hade vi kanske varit i allsvenskan, det var känslan.
Vad ser du som höjdpunkten på din karriär?
Höjdpunkten var i år när jag kunde komma tillbaka och vara med från start och köra en hel säsong. Calle lät mig få en chans till och visa att jag platsade, som klubb är man otroliga med det att man får chansen. Så det var höjdpunkten, att få chansen att sluta på topp.
När var du som bäst?
Svårt att säga någon säsong, men då jag kände mig som bäst var Västeråsmatcherna,. Speciellt hemma i allettan och i playoffspelet. Sedan tycker jag den här säsongen har varit min jämnaste med en trygg och hög spelkapacitet.
Kommer du att fortsätta följa laget och klubben?
Ja absolut! De hann träna en dag sedan var jag där uppe, så hockeyn kommer inte vara långt borta. Jag kommer kolla träningar och inte missa en match i vinter.
Är det några personer som du vill lyfta fram som betytt mycket för dig under din karriär?
Det är många som man haft genom åren som varit otroligt duktiga. Det är svårt att lyfta någon speciell men en sådan som Helmersson som man haft som tränare förstår man hur duktig han var och hur mycket han hade i sig, han hade ett enormt bra ledarskap. Så han har en fin framtid framför sig. Sedan var det många i ungdomsåren som var viktiga som man har att tacka också.
Någon sista hälsning till alla supportrar som följt dig och laget?
Jag har haft tio fantastiska år i föreningen och det är för alla som varit där uppe och stöttat oss i vått och torrt och visat stort intresse. Heder till er och tack för alla minnen!
Och då får jag tacka dig för en fin och framgångsrik karriär!
Tack Krister!
