Kategori: Nyheter från Hockeyettan

KRÖNIKAN, del 3:

I söndags skulle kvalet till HockeyAllsvenskan vara avgjort. Sista omgången skulle ha spelats. Men den festen hade då redan förvandlats till en mardröm i skymundan för det där elaka viruset som både bokstavligt och bildligt har kvävt all glädje, all spänning, all dramatik och fått ensamrätt på alla de där små marginalerna som vi så ofta talar om i ishockeyns ibland förunderliga värld.

Fotograf: FlyWoodStudio

Vi får aldrig veta hur det skulle ha slutat och just nu känns det – om jag ska vara ärlig – oväsentligt att spekulera i det. Vi vet några som skulle ha varit med och några som fortfarande hade chansen, och det är klart att man lider med Väsby, som i mina ögon var säsongsbästa lag i HockeyEttan. Just nu är det nog en klen tröst för det ”Vilda Väsby”, men nu handlar det mer om att skaka av oss det som inte blev och istället lägga fokus på det som (kanske) kommer.

Ingen vet säkert, alla famlar lite i blindo. Det pågår lagbyggen runt om i landet, i vissa fall på mycket osäker grund. Och då menar jag inte bara frågan om vilken kvalitet man ska bygga för utan också vilka ekonomiska muskler som finns kvar när mängder av sponsorer mer kämpar för sin överlevnad än funderar över hur mycket de ska stödja det lokala ishockeylaget med.

Dessutom finns det en osäkerhet kring vilken sorts seriespel det kommer att bli. Finns det verkligen förutsättningar för HockeyEttan att spela grundserier, AllEttan, playoff och kvalserie nästa säsong?

Och om man inte vet; hur ska man då kunna anpassa spelartruppen efter verkligheten? För ingen vet ju vilken verklighet man ska anpassa sig efter.

Aldrig har ordet ”mardröm” framstått så tydligt som nu, samtidigt som vi måste ha i minnet att det här ”bara” handlar om idrott – inte om liv och död som i samhället i övrigt. Jag vill understryka det, så att ingen förleds tro att jag har satt på mig ögonbindel för att slippa se eländet. Det är precis tvärtom – det kan jag garantera!

Osäker framtid för ”hockeyproffs”

Flera klubbar på hög nivå har mer eller mindre lagt sina lagbyggen på is, om man nu får använda det uttrycket i det här sammanhanget. På vissa håll har spelarna ”permitterats”. Några bygger lite försiktigt för att behålla beredskapen, medan andra kör på som vanligt i förhoppningen att de helskinnade ska ta sig igenom den här situationen utan att behöva slakta spargrisen.

För Hudik Hockey, med två starka säsonger bakom sig, finns det goda förutsättningar för att lagbygget ska kunna vila på en stabil ekonomisk grund. Det finns signaler om att försäljning/marknad når sin optimistiska budget och att därmed också spelartruppen kan byggas med oförändrade resurser.

Om det sedan också garanterar kvalitet är ju en annan sak och mer en fråga om att hitta rätt pusselbitar för helheten. Dessutom måste vi i nuläget alltid lägga in en ”brasklapp” när vi inte vet hur många av sponsorerna som ens finns kvar när – och om – viruset är besegrat.

Som hemmaplan för ”Lillis”

Men håll med om att kombinationen Per Ljusteräng/Lars Lövblom känns spännande. Ljusteräng har nu som tränare tillsammans med Magnus Nilsson haft en säsong att växa ihop i klubben och kan också lägga ett klart godkänt sportsligt resultat bakom sig. Och ”Lillis” Lövblom känner redan alla rutinerna och folket bakom HHC när han nu kommer tillbaka i en ny roll. Dessutom har han både insyn i spelarmarknaden och många kontakter där ute i hockey-Sverige.

Att HHC ska kunna behålla hela sin spelartrupp kan vi glömma. Så fungerar det inte på den här nivån. Några blir kvar, några vill flytta och några får inte nya kontrakt. Och de ska ersättas. Nyckelspelare i HockeyEttan får ofta erbjudande från allsvenska klubbar, så där kan det givetvis också hända något.

Jag vet att några nya spelare är ”på gång”, som det heter, och att några andra kommer att skriva nya kontrakt. En grundtrupp finns redan genom gällande eller förnyade kontrakt med Andreas Bosson (bilden), Marcus Sirén, Mathias Hellgren, Henrik Marklund, Algot Landin, Adam Byström Johansson och Emil Lindblom. En bra början. Och från Lindlöven kommer Anton Björkman.

Att det sedan är långt gångna förhandlingar med ytterligare 3-4 spelare ur årets trupp är ju en bra garanti för den kontinuitet som HHC strävar efter. Mitt tips är att Hudik Hockey kommer att få behålla minst 12, kanske till och med 14-15 spelare till nästa säsong. Och sedan ska förstås ”Lillis” Lövblom också ”ut på jakt” i Hockey-Sverige när han tillträder i sin nya roll.

Men nu stänger vi den här butiken. Allt har ett slut. Och nu är vi där. Eller är det istället nu det börjar…?

Jag vet faktiskt inte.

Skribent: Lars Gösta Larsson