Boden
Borlänge
Clemensnäs
Enköping
Falu IF
Forshaga
Hudiksvall
Kalix
Kiruna IF
Lindlöven
Norrtälje IK
Piteå
Sollentuna
Strömsbro
Sundsvall
Surahammar
Vallentuna
Väsby IK
Wings
Örnsköldsvik
Borås
Dalen
Grums
Grästorp
HC Vita Hästen
Hammers
Hanviken
Huddinge
Järfälla HC
Karlskrona HK
Kungälvs IK
Mariestad
Mjölby HC
Mörrum
Nyköping
Tingsryds AIF
Tranås
Tyringe
Visby Roma
Västerviks IKVågorna var höga. Vinden var pinande.
Men KIF-skeppet är i Allettan.
Det mycket tack vare två herrar som styrde det i rätt hamn.
– ”Robban” och ”Henke” har gjort ett fantastiskt jobb. Det gläder mig något enormt, säger Thomas Jatko.
Det är målskyttarna, backbjässarna och målvaktsmurarna som snor alla rubriker. Tränarnas citat blir spelarnas hyllningar. Och när förlusterna kommer är det någon från tränarduon som får förklara varför det blev som det blev.
Orättvist måhända, men det är tränarens lott.
Så låt oss vända bordet och ge cred till ett tränarpar som verkligen förtjänar det. Robert Lahti och Henrik Törmä har tagit Kiruna IF från botten av fortsättningsserien till ATG Hockeyettans finrum, Allettan.
Och det på kortast möjliga tid.
Sportgruppen och en av KIF-starka män, Thomas Jatko har både stått vid sidan av och observerat, fungerat som ett evigt studsande bollplank för tränarduon och även varit med i hetluften när det har behövts.
Så här i julavslutningstider kommer hans betyg till herrar Lahti och Törmä.
Man kan nästan inte få Jatko att sluta prata när ämnet kommer på tal.
– Jag sa det på ett möte med funktionärer, styrelse och andra i KIF hur roligt det är för våra egna spelare har utvecklats och fått känna hur det är att avancera till en annan serie. Men vårt tränarpar har också tagit stora kliv i sin utveckling och det gläder mig något helt enormt. De kommer också från våra egna led, inte utifrån, och det är extra roligt. De har anammat vårt spelsystem och de förändringarna som vi gjorde under vårkanten till hundra procent. Vi glömmer ofta bort ledarna, materialförvaltarna och tränarna. Den proffsighet som vi har i vår stab är enormt och det har varit otroligt roligt att följa, säger Thomas Jatko.
Hur tycker du att de har utvecklats?
– Bland annat när det gäller hanteringen av laget, ge feedback, att förhålla sig till vårt spelsystem och att vara konsekvent. Det är nog det viktigaste ordet. Att vara konsekvent i vårt sätt att jobba. De har drivit laget i båset och i omklädningsrummet på ett jättebra sätt. Jag menar inte att de inte hade de här egenskaperna tidigare, det hade de. Men de har utvecklat det ytterligare.
Kiruna IF:s publik är van vid att följa ett topplag. Så har det varit under merparten av tiden sedan föreningen föddes för 30 år sedan. Måhända är vi äldre fans ”skadade” av fantastiska spelare som Hans Wallson och Igor Vlasov.
Men under några säsonger har KIF varit en så kallas ”sovande jätte” i bottenregionen av tabellen.
Även om förklaringarna har funnits där och om förutsättningarna inte har varit lika goda som på det ljuva 90-talet, så finns det ändå inbyggda förväntningar bland publiken.
Man vill och ska se sitt lag vinna matcher. Man är helt enkelt van vid det.
Om du spelar för Kiruna IF så får du en press på dina axlar på köpet. Det ingår i axelskydden.
Det samma gäller så klart för tränarduon.
– Våra ledare har levt med en press precis som styrelsen, inklusive mig själv. Vi har satt den på oss själva och jag tycker att ”Robban” och ”Henke” har hanterat den otroligt väl. Jag har haft äran att få vara med under uppläggen inför match och fått se sättet de jobbar på. Vi har haft en dialog tillsammans och att jobba med dem har varit utvecklande även för en gamling som jag, skrattar Thomas Jatko.
Det här med pressen på just tränarna är intressant. Det är väldigt lätt att ropa på tränarbyte när laget går dåligt. Det är enklare att byta ut två gubbar än halva laget.
Det här sättet att tänka har även funnits inom KIF-fansen, även om de till numerären har varit i ganska kraftig minoritet.
Fans är fans. Och vid motgång vill man att skutan vänder – och det snabbt.
Man vill ha en quickfix.
– Varken jag personligen eller Anders Lindmark och Peter Barsk i sportgruppen tror på en quickfix. Jag har läst och sett hur några har krävt mångas avgång när det har gått tungt, inklusive min egen avgång. Jag kan förstå det. Vi har engagerade fans inom Kiruna IF. Men vi har hela tiden trott på det som vi bestämde oss för i våras. Sättet att jobba på och att tillföra rutin och professionalism till laget och utveckla våra egna spelare. Vi har spelat ett försvarsspel utifrån vad vi har bestämt. Vi har litat på vårt jobb utan puck. Det kommer från Roger Kyrö. Vi har fått spelarna att förstå att ju bättre du gör jobbet utan puck, desto fler målchanser kommer man att få. Ibland kanske vi har sett för defensiva ut men det finns en grundtanke i det också. Det här och mycket annat har tränarna drivit jättehårt och jag är jätteglad över att det har gett oss den här framgången, säger Thomas Jatko.
Piteå, 11 december. Alla samtal med KIF-are den närmaste tiden kommer att på något sätt beröra den historiska kvällen.
Thomas Jatko blickar tillbaka och försöker beskriva en otrolig känsla.
– Jag har varit med inom idrotten länge. Men jag vet inte om jag kan säga att jag har haft en sådan sportsligt euforisk kväll tidigare. Det var extremt starka känslor i det där omklädningsrummet när allt blev klart. Det hade varit roligt att ha en webbkamera som filmade allt. Det var många likbleka spelare, och även sportchef, som väntade på resultatet i Lombiahallen. Och när det kom utbröt ett kramkalas som saknar motstycke. Jag har aldrig sett så många spelare göra upphopp i omklädningsrummet med full utrustning på.
Alla inom Kiruna IF fick vänta ända till den sista minuten i den sista grundspelsmatchen innan man fick skrika ut sin glädje – och känna hur pressen släppte och lämnade axelskydden.
– Vi kunde ha avgjort tidigare men i efterhand kan man säga att vi inte kunde ha fått ett bättre slut. Den här upplevelsen i omklädningsrummet, den här enorma glädjen, gör att den här gruppen byggs ännu starkare, säger Thomas Jatko.
Hur starka är KIF? I vinter får de testa vingarna på en högre nivå.
Allettan, här kommer Kiruna.
Mattias Heikki
