18 matcher på 54 dagar mot kvalificerat motstånd, match i genomsnitt var tredje dag, en bra bit över 600 mil i spelarbussen – och sedan börjar playoff!
Bildtext: Albin Kedbrand, William Mann och Algot Landin gör sig redo för att hoppas på bussen.
Där har ni förutsättningarna för AllEttan i ishockey om vi nu håller oss till det som gäller för Hudik Hockey, som i norra AllEttan har ett isolerat geografiskt läge mellan två grupper av lag längst i norr och längst i söder. HHC har alltid långt till bortamatch.
Nu blir det visserligen en viss ”rabatt” på reslängderna eftersom det vid ett par tillfällen spelas dubbelmatcher borta lördag och söndag mot Lindlöven och Borlänge, Kiruna och Boden. Om vi däremot skulle räkna en resa tur och retur till samtliga motståndare skulle AllEttan betyda över 800 mil (och två hela arbetsveckor) i spelarbussen för HHC.
För att inte tala om vad det blir för Kiruna. Där handlar det då om nästan det dubbla…
Hur Borlänge, Lindlöven, Väsby och Vallentuna löser de riktiga långresorna mot norr har jag ingen aning om, men jag utgår ifrån att det kan bli några flygresor. Om det nu finns ekonomi för det förstås. Å andra sidan kostar ju alternativet att övernatta med 25 personer också några kronor…
Den 28/12 är det AllEttan-premiär i Glysishallen där HHC tar emot Teg med start 16.00 och sedan blir det returmatch två dagar senare med Teg som hemmalag.
Ett dyrbart äventyr
AllEttan är verkligen ett dyrbart äventyr för alla som kvalificerar sig dit. Och sedan kan man ju undra över hur spelarna orkar. Det rör sig ju på den här nivån mestadels om spelare som också har ett arbete att sköta. I HockeyEttan finns det inte – med några få undantag – möjlighet att få helprofessionella kontrakt med löner man kan leva på.
Bland lagen i HockeyEttan finns det naturligtvis många variationer när det gäller spelarkontrakt och ersättningar. Några klubbar kan betala bättre, spelarna blir halvprofessionella – medan det hos andra handlar om ren amatörism (om det nu finns ett sådant ord…???).
Oavsett vilket så ska nu – åtminstone på pappret – landets 20 bästa HockeyEttan-klubbar börja den långa resan mot det slutliga avgörandet i playoff, medan de övriga spelar i VårEttan för fortsatt existens på den här nivån.
Bara en riktig nitlott
Nyheten för året är att åtta av de tio lagen i AllEttan går till playoff. Det är bara två lag som avslutar säsongen när AllEttan är avgjord.
Jodå, ni läste rätt. Åtta av tio går vidare!
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men här söker man förstås en sorts rättvisa så att inte vinnarna av VårEttan ”bakvägen” tar sig till playoff medan till exempel sexan eller sjuan i AllEttan inte får spela vidare.
Tanken är väl inte helt fel, men jag kan inte låta bli att känna viss tveksamhet. Man får onekligen känslan av att det blir en liten nedgradering av AllEttan.
Nu ska vi i sammanhanget också understryka att det kommer att göra stor skillnad för playoff-spelet ju högre upp man kommer i AllEttan-tabellen, så det kommer ändå att bli viktigt att vinna matcherna. Det handlar bland annat om att få välja motståndare – istället för att bli vald. Och dessutom om hemmafördel i avgörande matcher i playoff.
Offensiven måste skärpas
Efter rejäl måltorka en tid lossnade målskyttet för HHC lite i sista seriematchen, men jag är rädd för att det krävs betydligt bättre utdelning på chanserna om det ska bli en topplats i AllEttan och sedan ett lyckosamt playoff.
Det blir svårt, ja rent ut sagt omöjligt, att liksom förra säsongen gå hela vägen fram om HHC hela tiden ska luta sig mot det starka försvarsspelet och de täta målvakterna. Att hålla tätt bygger garanterat en bra grund för framgång, men jag har svårt att vifta bort betydelsen av en skärpning av den offensiva effektiviteten.
Det är bara att titta i tabellerna för att förstå vad jag menar. I de tre (östra, västra och södra) grundserierna som spelat 22 omgångar (i norr var det bara 18) har HHC gjort minst antal mål av alla (!!) som gick vidare till AllEttan. 69 mål framåt för HHC kan vi t.ex jämföra med Huddinges 104 eller Väsbys 94.
Nu lägger vi det åt sidan – med vetskap om att Per Ljusteräng och Magnus Nilsson hela tiden jobbar med det här och att laget och spelarna faktiskt har en högstanivå som kan bära hur långt som helst. Men då måste också lägstanivån få en rejäl knuff uppåt. Liksom målskyttet.
Så nu kör vi. Snart är det nedsläpp. AllEttan är här – och tomten kan gå och lägga sig.
Skribent: Lars Gösta Larsson
Asplöven
Boden
Borlänge
Enköping
Falu IF
Forshaga
Hudiksvall
Kalix
Kiruna IF
Lindlöven
Norrtälje IK
Piteå
Sollentuna
Strömsbro
Sundsvall
Surahammar
Vallentuna
Väsby IK
Wings
Örnsköldsvik
Boro/Vetlanda
Borås
Dalen
Grums
Grästorp
HC Vita Hästen
Hammers
Hanviken
Huddinge
Järfälla HC
Karlskrona HK
Kungälvs IK
Mariestad
Mjölby HC
Mörrum
Tingsryds AIF
Tranås
Troja/Ljungby
Tyringe
Västerviks IK







