Kategori: Nyheter från Hockeyettan

Hudik Hockey har idag kommit överens med Magnus Nilsson om en fortsättning som assisterande tränare för A-laget och ansvarig för hockeyprofilen i nära samarbete med Bromangymnasiet. Johannes Westring blir ny huvudtränare för J20.

– För att bygga vidare så känns det jättekul att Magnus fortsätter både i A-laget och hockeyprofilen. Laget har nu ett par veckors ledighet innan fysen drar igång som Magnus kommer att leda. Dessutom är det klart att Johannes Westring blir ny huvudtränare för J20 och det känns bra att vi är klar så här tidigt med den biten, säger Pär Langer, sportchef, HHC.

I övrigt kommer det att tillsättas en sportgrupp kring juniorverksamheten så vi lättare och snabbare kan ta tag i frågor som kommer upp. Johannes kommer även att leda fysen för både J18 & J20.

– Arbetet med att hitta en huvudtränare kring A-laget och övriga i teamet runt A-laget fortsätter så där får vi återkomma när det är klart. Detsamma gäller för huvudtränare och övriga i teamet runt J18, fortsätter Pär.

– Likt juniorverksamheten med en sportgrupp kommer vi att bygga lika vad det gäller vår ungdomsverksamhet för att tydligare kunna föra ut vår mål och riktlinjer för ungdomsverksamheten samt vara ett större stöd för våra ungdomsledare. Catarina Larsson fortsätter som ungdomsansvarig information och kommer fortlöpande att komma ut med info när organisationen sätter sig mer, avslutar Pär.

Hockeysäsongen är över. Efter 58 tävlingsmatcher på 203 dagar går Hudik Hockey till det som vi kallar för sommarvila – men som för spelare och tränare egentligen bara är en startsträcka inför nästa säsong.

Den 15 september var det premiär. 4-1 mot Visby i Glysishallen. Och på den vägen fortsatte det genom grundserien, AllEttan och play off, fram till ett allsvenskt kval som inte bara blev en viktig erfarenhet att ta med sig utan som också är en stabil grundsten för trovärdigheten i den satsning som HHC gör.

Många har säkert menat att klubben har siktat långt över det realistiska målet, och att talet om HockeyAllsvenskan bara varit en omöjlig dröm. Nu vet vi att det är möjligt. Ja, till och med fullt möjligt.

Jag påstår inte att HHC var nära allsvenskan den här gången. Inte alls. Det fattas fortfarande en del, vilket kanske matcherna mot Vita Hästen och Almtuna tydligast visade. Dessutom ska vi ha i minnet att det aldrig någonsin har hänt att ett lag från HockeyEttan tagit sig upp i sitt första kvalförsök. Så på den punkten är HHC i gott sällskap.

En utveckling i alla led
Hudiksvalls Hockeyklubb är en förhållandevis ung förening. Det finns fortfarande saker som kan och måste bli bättre, men under den här resan har alla inblandade tagit steg som för bara några år sedan kändes alldeles för höga.

Och då menar jag inte bara spelarna och tränarna och de som jobbar närmast laget, utan i lika hög grad de som har mer undanskymda roller och som aldrig ens skulle tänka tanken att titta in i omklädningsrummet.

Men framförallt har nu f-ö-r-e-n-i-n-g-e-n skaffat sig en ovärderlig erfarenhet, som måste finnas i grunden om drömmen ändå ska bli verklig. I alla led har den här säsongen inneburit en utveckling som kanske inte alltid syns, men som är helt nödvändig för att hålla drömmen levande.

Alla som har någon funktion, stor eller liten, har förstås bidragit på sitt sätt. Jag tänker inte räkna upp alla arbetsuppgifterna för då skulle jag säkert glömma någon. Det handlar om allt från sponsorer till PRO (som sköter vakthållningen vid entréerna) och allt där emellan.

1850 mil i spelarbussen
Vi på läktaren mäter ofta framgången i mål och poäng. Så låt mig sammanfatta säsongen i statistik och siffror – för så’nt gillar jag.

22 matcher i grundserien, den som lite krystat heter HockeyEttan Östra, med bara en förlust och 645 mil i spelarbussen. I AllEttan blev det bara fyra förluster (vid full tid) på 18 matcher då HHC reste 710 mil fram och åter till de nio bortamatcherna.

I play off-spelet behövde HHC åtta matcher (med bara två förluster) för att ta sig förbi de tre stegen med 223 mil i bussen. Och så var vi då framme vid den kvalserie som många garanterat trodde var ouppnåelig.

Nu ökade också kvalitén, nu krävdes det mycket mer för att vinna och nu hade det behövts lite ”medstuds” och mer ”stolpe in” istället för ”stolpe ut”. Det blev ytterligare 272 mil i spelarbussen och därmed kunde vi bokföra den långa hockeyresan. Den blev 1850 mil lång!

Jag tar upp den ”detaljen” därför att den sätter perspektiv på prestationen. För under tiden har laget också tränat cirka 120 gånger och haft många hela resdagar (och nätter) – alltså förutom de 58 matchdagarna. Och då pratar jag bara om själva tävlingssäsongen. Det som var före dess vågar jag knappast ens tänka på. För det handlar ju ändå inte om heltidsproffs utan om spelare som också ska sköta vanliga jobb, om än inte på heltid – för det vore omöjligt.

Sett mot den bakgrunden blir väl ingen förvånad över att man någon gång i slutet kunde ana ett spår av trötthet hos några av spelarna. Allt annan vore konstigt.

Lagbygget är redan igång
Hur många av spelarna som blir kvar till den fortsatta satsningen vet vi inte. Arbetet med den nya truppen pågår. Ungefär hälften av spelarna har redan sagt ja. Och det är en riktigt bra början. Tyvärr känns det just nu lite oroande när det gäller Jonas Lindströms knäskada. Det ser helt enkelt inte bra ut. Mitt hjärta blöder när jag tänker på vad som kan hända. ”Linkan” har helt enkelt inte tid med en eventuell operation och något års rehab. Håll tummarna hårt. Det gör jag.

Dessutom ska tränarfrågan också lösas. ”Lillis” Lövblom har meddelat att han vill gå vidare till nya uppgifter. Jag vill inte bidra till några spekulationer i tränarfrågan utan säger bara: Tack, ”Lillis”. Du hade ett uppdrag och du tog oss längre än någonsin. Nu ska någon annan ta över och bygga ännu en våning på huset.

Ishallsfrågan måste också hållas öppen och levande. Vi har en vacker ishall, visst – men den har snart överlevt sig själv. Glysishallen är hopplöst okomfortabel och omodern på alla sätt med sina obekväma träbänkar, trånga gångutrymmen mellan läktarraderna och alldeles för få sittplatser. Och den iskalla kafédelen hör verkligen dåtiden till. Jag kan rekommendera ett studiebesök i t.ex Östersund när och om en ny hall ska byggas.

Det värsta finns ändå under läktaren med totalt otillräckliga förrådsutrymmen där ett normalbegåvat arbetsskydd säkert skulle stänga jobbet. Men nu är det oavlönade idealister som ”jobbar” där, så då får det väl gå…

När det sedan gäller omklädningsrummen, så kan arkitekten aldrig ha förstått eller informerats om hur många spelare som ingår i ett hockeylag – och hur mycket utrustning de har med sig.

Nu är det över för den här gången. Tack för en härlig säsong. Vi ser redan fram mot nästa.

Lars-Gösta Larsson

Se säsongsfilmen ”Det efterlängtade steget” här.

Alexander Pettersson har idag förlängt kontraktet med HHC över nästa säsong.

– En spelare som har tagit stora steg i sin utveckling. Med sin spelstil ger han energi till hela laget. Jag är övertygad om att hans utvecklingskurva fortsätter uppåt, säger Pär Langer, sportchef, HHC.

Magnus Åkerlund, målvakt, Andreas Bosson, målvakt, Henric Nordin, back, och Simon Löf, back, är övriga som är klara för nästa säsong.

– Jag trivs i stan och klubben så det var inte svårt. Det har varit en mycket bra säsong och givande och vi har inom HHC något bra på gång inför framtiden. Tror vi har minst lika bra chans att gå lika långt nästa år om inte längre. Såklart vill jag fortsätta med den här satsningen, säger Alexander.

#61 Alexander Pettersson (F)

Född: 970714

Vikt: 97 kg

Längd: 190 cm

Moderklubb: Smedjebacken HC.

Övriga klubbar: Smedjebacken J18 & A-lag, IFK Ore J18 & A-lag, Borlänge J20, Lindefallet, Söderhamn/Ljusne, HHC J20 & A-lag.

För mer info gå in HÄR (källa: Eliteprospects)