Den här säsongen skulle bli de första trevande stegen på en tränarbana. I somras klev Eric Karlsson, 23 år ung, in i rollen som assisterande tränare, när playoff 1 drar igång ikväll står den unge Vimmerby-produkten plötsligt mitt i hetluften, som huvudtränare för en favorit.
– Det är klart att jag inombords ställde mig frågan, är jag redo för det här?, berättar han.
Den 15 januari hade klubbledningen i Vimmerby fått nog. Då hade ett hackande spel och uteblivna resultat blivit för mycket och 2-3-förlusten borta mot Skövde blivit droppen som fick bägaren att rinna över. Jeff Hällegard fick sparken som huvudtränare.
För Eric Karlsson innebar det en stor förändring och gigantisk utmaning, trots sin ungdom lämnade han rollen som assisterande tränare och erbjöds chansen att bli huvudansvarig.
– Allt är det första jag gör som coach, det kvittar vad vi hittar på, skrattar han.
– Från första dagen på den här säsongen och fram till nu har det skett en otrolig personlig utveckling både som människa och som ledare. Det är inspirerande att gå till ishallen.
Och någonting måste Karlsson ha gjort rätt. Sedan han iklädde sig rollen som huvudtränare har det vänt för Vimmerby som går in i kvällens playoff mot Skövde som favoriter.
– Det saknades energi i gruppen och det var det första jag försökte göra, skapa energi och glädje och sen även skapa en tydlighet och grunder i spelet.
– Vi har ägnat oss betydligt mer åt scouting sedan jag tog över. Förberedelser kring hur vi ska agera mot motståndarlaget, vi har bra koll på dem men det handlar mycket om att så här vill vi hantera dem, funderar han.
– Det är viktigt för min del att vara lugn och trygg om vi hamnar i pressade lägen. Att verkligen visa att jag tror på det vi gör.
Finns ingen given sanning
Karlsson pratar mycket om trygghet och tydlighet. Han vill ha dialog och öppenhet i omklädningsrummet. Något som tycks vara ett viktigt redskap för många unga tränare som kommer upp. Faktum är att när playoff 1 drar igång ikväll leds inte mindre än tre av lagen av tränare som inte ens hunnit fylla 30.
Eric Karlsson är naturligtvis yngst med sina 23, men i Borlänges bås står Jeff Jakobs (27) och Väsby tar sig an Tranås med ungtupparna Viktor Tuurala (28) och Markus Odén (29) på tränarbänken.
Det känns som att vinden blåser mer åt hållet att det är yngre, mer ”moderna” tränare som är eftertraktade, håller du med?
– Jag kan känna att äldre tränare som jag själv har haft kanske i större utsträckning tycker att de har den givna sanningen, att så här ska man spela och så här ska det funka. Men jag tycker inte att det finns några givna sanningar när det är människor man jobbar med.
– Vår generation, jag säger vår för jag tillhör ju också den, 90-talisetrna kräver mycket mer att få vara delaktiga, att få feedback och en dialog kring varför de inte får spela etcetera. Det är på gott och ont, men jag tror att det är som mest utvecklande att jobba på det sättet.
– Någonstans kan ju jag uppleva att jag är tydlig, men det är inte säkert att alla spelare delar den upplevelsen. Därför tycker jag det är viktigt med en dialog, spelarna ska kunna fråga, tycka och tänka. Det är en balansgång för det är ju ändå tränaren som har sista ordet, alla kan inte bestämma allt.
”Många undrade hur det skulle gå”
Att tränaren har sista ordet är intressant, för hur skäller man på och bestämmer över sina kompisar?
Som spelare i Vimmerbys a-lag var Eric Karlsson en gnuggare, en spelare som accepterade sin roll, tog sina minuter i tredje, fjärde-kedjan och kunde gömma sig lite i mängden. En ganska påtaglig kontrast till den utlämnade positionen som huvudtränare. Speciellt om man betänker att han är en ung debutant som är i samma ålder som sina spelare och dessutom har spelat tillsammans med många av dem. Det kom naturligt att delar av omgivningen förhöll sig aningen skeptisk till hur det skulle fungera.
– Det är tufft att vara ishockeytränare och jag har insett att det är svårt att göra alla nöjda, konstaterar han.
– Många undrade innan hur det skulle gå. Jag har ju spelat med en hel del av spelarna och är kompis med många i laget, men från min sida har jag inte upplevt några problem. Många undrade hur det skulle bli med respekten när man ena stunden tjoar och tjimmar och en annan kanske måste skälla, men när jag blev assisterande visste jag om förutsättningarna. Jag har antagit den utmaningen.
En utmaning som så här långt fallit väldigt väl ut och Eric Karlsson tycks vara ett spännande tränarnamn att hålla koll på för framtiden.
När du klev på uppdraget som assisterande i somras trodde du inte att du skulle stå som huvudtränare i playoff…
– Nej, det trodde jag verkligen inte. Det är klart att jag inombords ställde mig frågan, är jag redo för det här? Och det kanske jag inte var, men jag visste att jag skulle göra allt för att vara redo.
– Det har gått fort och varit sjukt utvecklande och kul. Men samtidigt är det tufft, som huvudtränare står du inför andras bedömning varje dag, det har varit ganska stor press på laget hela säsongen, vi är ganska påpassade här i Vimmerby.
//Mikael Mjörnberg