Kategori: Nyheter från Hockeyettan

Efter några säsonger i division två och tre är backen Carl Holmberg tillbaka i Hockeyettan igen och han känner sig som hemma.
– Det känns fantastiskt att vara tillbaka i division ett, säger han.

Efter några riktigt poängstarka säsonger i Grästorp mellan 2011 och 2013 lämnade den spelskicklige backen under uppmärksammade former klubben för att spela med Västervik där han dock aldrig kom till seriespel efter diverse palaver. Sedan dess har det varit spel i division två och tre med moderklubben Vänersborg och Trollhättan som gällt, men till den här säsongen tog han slutligen klivet tillbaka till Hockeyettan och välkomnades återigen i Grästorp.

– Givetvis går det inte att jämföra ettan med division två, men min livssituation gjorde att jag fick spela där. Jag har blivit pappa och gift mig och har extrabarn och sånt, så vi fick inte ihop livspusslet till något annat förrän nu. Nu har jag bytt jobb så nu funkar det jättebra, det känns fantastiskt att vara tillbaka i division ett, berättar han.

Har det varit en tuff omställning att ta steget tillbaka från de lägre divisionerna till Hockeyettan?
– Det jag har levt på är att jag har den här naturliga skridskoåkningen i mig, även om man varit borta två år är det ganska lätt för mig att komma in i tempot och så.

En spillevink
Förutom att vara en skicklig back har Holmberg gjort sig ett namn om att vara en herre det ständigt händer saker runt omkring. En spillevink, lustigkurre, underhållare eller glädjespridare, välj själva. Men nu är han plötsligt inte bara en i laget, utan till råga på allt en av de äldre och mest rutinerade pjäserna med sina 28 år.

– Det är en lite ovan roll, man har alltid varit den här lilla spillevinken som har varit lite omogen och så, men nu när man blivit pappa och sådana grejer får man tänka sig för lite.

Är det kul att vara en ledare också och inte bara spillevinken?
– Jag har alltid försökt vara både och, jag förstår väl att vissa grejer kan man inte hålla på med, men jag har alltid varit sån att när jag kommer till ishallen, det kvittar vad det är om jag sitter och spelar korpfotboll eller nåt, jag försöker alltid komma och bjuda på mig själv och sprida kärlek och glädje, det är vad det handlar om, att man ska ha roligt också.

– Det är ju därför man håller på, vi är här sex dagar i veckan, tre timmar om dagen, det är klart man måste skratta lite, det funkar inte annars.

Trots en trög säsongsstart med en poäng av nio möjliga i serieupptakten för Grästorp är Carl Holmberg på rätt ställe i karriären igen och det korta kontrakt på tre månader han initialt skrev kommer förmodligen att bli längre.

– Det är bara roligt att vara tillbaka, jag är med så länge jag kan känna att jag bidrar med någonting. Jag är här och tränar till de säger att jag inte ska komma mer.

Han är en av ytterst få som varit med i HV71s samtliga fyra guldlag och har sin tröja i taket på Kinnarps Arena, men nu har Per Gustafsson givit sig ut i betydligt mer okänd terräng, som tränare för HC Dalen i Hockeyettan.

I veckans avsnitt av podcasten Mjörnbergs Trashtalk berättar han om hur den extrema vinnarskalle han hade som spelare spiller över i rollen som tränare, om att ställa höga krav och vilka lärdomar han gjorde under sitt första år som seniortränare.

Han reflekterar över vilka tränare från den egna karriären han tagit störst intryck av, lyfter fram skräckexempel på ledarskapsfilosofier som absolut inte funkar och resonerar kring det faktum att det är många HV-profiler som jobbat med HC Dalen.

Den framgångsrika spelarkarriären och alla de skador som kantade den kommer också på tal. Gustafsson berättar om att spela SM-final med bruten fot, få ett slagskott på struphuvudet och att inte ens kunna ta sig ur sängen för egen maskin på morgnarna. Men framhärdar ändå i sin uppfattning att det är värt lite smärta för att få vinna.

Vi konstaterar att HV71 inte tagit sig förbi kvartsfinal sedan Pelle lade av, försöker lösa mysteriet varför det är så infernaliskt svårt att vinna på bortaplan och gräver djupare i historien kring varför Leif Boork en gång klev ut på isen i Kinnarps Arena.

Dessutom en känga till spelare som vänder upp ryggen när de är tacklingsbara och en farhåga att tacklingar kommer att försvinna från framtidens hockey.

Detta bland väldigt mycket annat i ett långt snack som ni hör via iTunes, Acast, i andra lämpliga poddappar (sök ”Mjörnbergs Trashtalk”) eller här: http://www.mjornberg.se/2016/09/27/35-per-gustafsson/