Kategori: Nyheter från Hockeyettan

Hudik Hockeys första nyförvärv för säsongen 2024-2025 är målvakten Adam Ohre.

Adam är född i Sundsvall och kommer senast från danska högstaligan och Herlev Eagles, han spelade även med hockeyallsvenska Nybro och Vienna Capitals i Österrikiska hockeyligan förra säsongen.

–En rutinerad målvakt som varit med på allsvensk nivå och provat på spel utomlands.
Vi har haft kontakt under åren och äntligen är vi i land.
Jag ser Adam Ohre som Hockeyettans bästa målvakt.
Jag är grymt nöjd att vi kunde ro det här i land. säger Lars ”Lillis” Lövblom, sportchef HHC.

–Det ska bli riktigt roligt att komma till Hudik Hockey. Jag har varit i kontakt med ”Lillis” senaste åren och nu kändes det rätt för mig att flytta hem till Sundsvall och då var det kul att Hudik fortfarande var intresserade.
Dom har knackat på dörren till Allsvenskan några säsonger nu och jag känner en del spelare i laget sedan tidigare, så det känns riktigt inspirerande att få vara med på den här resan.
Det är ett jättebra upplägg för mig att få bo hemma i Sundsvall igen och få spela för Hudik Hockey. Även fast man går ner lite i seriesystemen så var det längesen man var så här taggad för en ny säsong, säger Adam.

Adam Ohre (G)

Född:  1995-01-11.

Längd: 185 cm.

Vikt: 87 kg.

Moderklubb: Kovlands IF.

Övriga klubbar: Timrå IK, Halmstad Hammers, HC Dalen, Vita Hästen, Nybro, Västervik, Vikings, Vienna Capitals & Herlev Eagles.

Pelle Hedlund är en tung hemvändare i Hockeyettan.

Han är medveten om kraven – och sätter dessutom lite press på sig själv.

– Jag är inte här för att varva ned på nåt sätt. Mitt mål är att vara en ledande spelare, säger Forshagas nye forward.

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM  * SILLY SEASON * KLIPP BEST OF 23/24

Pelle Hedlund, 27, är en av ligans mest spännande värvningar – hittills får vi väl säga med tanke på att silly season rasar för fullt där ute – den här våren.

Han har gjort över 100 matcher i HockeyAllsvenskan och var våren 2023 med och spelade upp Nybro Vikings i nästa högsta serien.

Men nu, efter en säsong i Norge och Comet, blir det alltså spela i ”lilla” Forshaga från och med i höst.

Hem till Värmland igen, alltså. 

Eller vänta lite nu? Lilla Åmål, där Pelle Hedlund kommer ifrån och där hans föräldrar bor kvar, ligger ju faktiskt i Dalsland.

– Det är helt okey att säga att jag flyttar hem. Värmland känns som hemma för mig, säger han och skrattar.

Ja, det gör ju det.

Pelle Hedlund spelade juniorhockey i Grums och avslutade med tre fina säsonger i A-laget i Hockeyettan innan han värvades till Almtuna och allsvenskan vintern 2021.

Där blev han kvar i två år.

Sen blev det, hastigt och just då lite minde lustigt, en flytt till Småland och Nybro.

– Hm, jag var skeptisk till en början och ville egentligen inte byta klubb, jag ville vara kvar i Uppsala och Almtuna, säger han till hockeyettan.se. Men det blev ju rätt bra till slut…

Hm, det blev ju det.

Nybro Vikings gick, efter en dramatisk kvalserie, upp och Pelle Hedlund var en av hjältarna som hyllades och firades.

– Ja, haha. Det var f-n fest i flera dagar. Det var jäkligt kul, ett av mina allra största och finaste minnen i karriären, ja, kanske det bästa.

Han fick dock inte följa med upp utan landade istället i norska Comet, som sent fick en friplats till högsta serien, förra säsongen.

– Det var en kul men tuff säsong och vi fick mycket stryk och de flesta trodde nog att vi skulle åka ur. Men vi avslutade med fyra raka segrar i kvalserien och räddade oss kvar så det kändes skönt att kunna åka hem med rak rygg i alla fall, säger han.

Och ja, förra veckan presenterades alltså den meriterade forwarden för Forshaga IF.

– Jag ville hemåt igen, tankarna började komma redan i vintras. Att komma närmare familj och vänner och ta tag i lite saker i livet. 

* Som vad?

– Jag hoppade av en elektrikerutbildning för några år sedan, det är bland annat dags att ta upp den igen. Tjejen har en lägenhet i Karlstad och det är där vi ska ha vår bas, det är ju inte långt att åka till Forshaga därifrån.

Forshaga, ja. 

Där förväntas Pelle Hedlund få, och ta, en stor roll.

Det är han själv medveten om.

– Jag är inte här för att varva ned på nåt sätt. Jag har spelat på en högre nivå och vet vad som krävs. Mitt mål är att vara en ledande spelare och försöka hjälpa de yngre spelarna, säger han bestämt.

* Vi måste ändå fråga: törs du lova att du blir kvar hela säsongen eller kan det bli som med Linus Skager? Att du gör en fin grundserie och sen sticker vidare?

– Hm, det beror ju helt på vad dom dyker upp och visst vill man spela så högt upp som möjligt. Men just nu är det fullt fokus på Forshaga och göra en bra säsong med dom.

* Och förväntningarna?

– Det är för tidigt att säga om det redan nu, det är ju ett gäng spelare till som ska in i truppen. Men det är klart att vi ska försöka slåss om en plats i Allettan, det är väl inget att hymla om.

* Vad vet du om truppen? Känner du nån någon i laget?

– Jag spelade ju halva säsongen i Norge med Victor Stark, så han har jag koll på. Ek Koskela (Hugo, poängkungen i fjol) känner jag också lite grann, men annars är man ju mest bara lite bekant med många av dom.

* Till sist: du spelar fotboll i IF Viken i trean också. Vad säger Forshaga om det?

– Jag tror inte de vet om det, säger han och skrattar.

Han fortsätter:

– Nejdå, men jag har många kompisar som spelar i IF Viken och jag har väl egentligen spelat fotboll på skoj i mer eller mindre hela livet. Nu gick vi upp i trean inför den här säsongen så det är lite mer seriöst, men jag får väl se hur det blir i augusti när vi går på is med Forshaga, det blir nog lite tufft att dubbla då.

Text: PeO Larsson 

Silly season i Hockeyettan 2024 * Tack för att ni hängt med! * Missat nån nyhet i vår & sommar? * Läs ikapp här!

Jimmie Ekberg, så heter Bois nya målvaktstränare efter Johan Frealdsson. Det avslöjade Bois på sociala medier vid middagstid. Men Nu kan vi också komplettera med några ord från mannen som ska se till att vi har ett målvaktspar som kan vinna matcher åt laget i vinter. 

Välkommen till Mariestad Bois!

– Tack, det känns helt kanon!

Hur kommer det sig att du blev målvaktstränare i Bois?

– Bakgrunden är att när jag var 16-17 så gick jag på målvaktsutbildningar med Tomas Högberg på den tiden han levde. Då jag var aktiv, men Töreboda hade ingen målvaktstränare så då hade vi inne honom och körde lite med oss. Jag och en kompis blev väldigt intresserade av det, så jag gick några utbildningar för målvaktstränare. När åren gick så hörde Isac Ohlsson, som jag spelat med, av sig och ville köra lite extra målvaktsträning med mig, och jag frågade också om jag kunde få vara med och se och lära lite hur Johan Frealdsson jobbade i Bois. Allt för att lära mig mer, jag har ju annars tränat Västergötlands ungdomar och lite camper som de kallar det. Det gick bra sa de, så jag har varit med på lite träningar under säsongen, vilket har varit jätteroligt. Sedan hörde Calle av sig här för ett tag sedan och frågade om jag var intresserad av att hålla i målvaktsträningen i Bois, och det är givetvis en jätteära att bli tillfrågad, så det känns väldigt bra.

Detta låter som att detta är något du vill satsa på!

– Ja det är det absolut, det är hur kul som helst. Det är en tanke som funnits i många år, sedan har det kommit lite familj och så emellan som gjort att det varit lite svårt, men nu när barnen spelar så man naturligt är mer i ishallen så är det mer läge. Jag tycker detta är superkul och vill fortsätta lära mig och utvecklas.

Har du gått stegen som hockeyförbundet håller i för målvaktstränare?

– Ja innan 2012 så gick jag flera utbildningar, sedan måste de uppdateras och det har jag gjort, man måste ha gått steg 2 för att få vara målvaktstränare på denna nivån.

Hur ofta kommer du vara med och hålla i träningar?

– Det finns en grundtanke utifrån vad sportgrupp och ledare vill och tid som finns, men att det ska vara varje vecka i alla fall, med en dialog med tränare och så där. Vi utgår från hur det ser ut under match, det är ändå olika individer som står, så det kommer sätta sig mer exakt allt eftersom hur vi jobbar med det, men att det blir träning varje vecka ingår.

När kör du igång?

– Det blir när vi kliver på is, då kör vi igång. Men det blir väl mitten augusti kanske.

Av Krister Holm

Efter fem hela säsonger i Hockeyettan vände backen Mattias Eklund förra säsongen hem till moderklubben Enköping. Nu är det klart att han blir klubben trogen ytterligare en säsong. Dessutom plockar klubben in Adrian Kotz Öslöf från det egna J20-laget.

Mattias Eklund har representerat Wings, Tranås, Lejon, Tyringe och Surahammar på Hockeyettannivå, totalt 217 matcher, innan han förra säsongen kom tillbaka hem till moderklubben Enköpings SK.

Och nu står det alltså klart att han förlänger kontraktet med ytterligare en säsong.

Den defensivt starka backen står för en tuff och kraftfull spelstil och är allt som oftast svår att runda för motståndarna.

Även en back från egna J20-laget klar

ESK kan samtidigt presentera ett ettårskontrakt på en annan back. Det rör sig om Adrian Kotz Öslöf från klubbens egna J20-lag, som nu erbjudits och accepterat en plats i A-laget kommande säsong.

20-årige Adrian är född och uppvuxen på Gotland men lämnade ön för Västerås hockeygymnasium. Ifjol tog han steget över till ESK:s J20-lag och varvade spelet där med totalt tolv matcher i A-laget.

Adrian Kotz Öslöf

Se ESK:s lagbygge här >>

Statistik, lagbygget hittills:

Antal klara spelare: 12 st
Varav egna produkter: 4 st = 33%
Varav från Uppland: 6 st =  50%
Varav från närområdet*: 10 st = 83%
Varav från Sverige: 100%

*) Närområdet = inom 10 mils radie från Enköping

1. Nu när allt lagt sig, om vi börjar hur det såg ut i augusti förra året hur var känslan då?

– Min känsla va ganska bra trots vi va få spelare men alla som blev klara i början kändes som riktigt bra spelare på div 1 nivå men man var väl lite orolig att vi va så få och kunde knappt träna på is ordentligt.

2. Höstettan – hur påverkades ni av att det bitvis var tunt med folk både på träningarna och matcherna, svetsade det samman truppen på ett positivt sätt eller slet det hårt på er?

– Klart de påverkade våra träningar mest men man får göra de bästa av situationen och de gjorde vi verkligen! Tyckte att vi bli en väldigt tajt grupp och alla som kom in eftersom kom också snabbt in i laget. Dom flesta som var inslaget då hade spelat i allsvenskan så man va van vid att spela fler matcher i veckan än vad vi gjorde så de va bara kul med mycket istid skulle jag säga!

3. Allettan – lite tuffare matcher men det verkade passa er bra, kände ni också det så?

– Ja om de är nått jag tycker vi gjort bra så är de att vi aldrig underskattade några lag. Allettan va de bättre lag i och de blev tuffare matcher men vi hanterade det på ett bra sätt och hittade vägar att vinna dom flesta matcherna vilket va en enorm styrka!

4. Playoff och kvalserien är också historia nu, hur är känslan så här några veckor efter att det tog slut?

– Jag grämer mig fortfarande att vi inte kunde gå upp i allsvenskan och kommer nog göra de hela livet. Men visst, ser man hur de såg ut i början av augusti så skulle jag säga att vi gjort en otrolig resa men de kan ju kvitta nu och de känns bara surt hur det slutade.

5. Semester nu eller försäsongen har startat – eller sitter du på stranden o käkar glass?

– Jag har börjat träna denna veckan nu efter 2v paus från allt så den är igång för min del. Glass blir det en hel del också, men för det mesta serverar jag glass och inte äter de själv. Så vill ni ha en riktigt god glass och snacka skit så kommer ni hitta mig för de mesta nere i Åhus i glassbaren!

Dennis Svensson är den spelare som inför förra säsongen skrev ett 2-årskontrakt och alltså har kontrakt över säsongen 24/25 också.

Vimmerby HC spelar i HockeyAllsvenskan i höst. 

Efter 13 raka säsonger i Hockeyettan gick de ju upp i landets nästa högsta efter en dramatisk kvalserie.

Här – med några veckors distans till det hela – skriver lagkapten och trotjänaren Jakob Karlsson själv om bragden. 

TV:  VH till HockeyAllsvenskan – se jublet på slutsignalen här!

Jakob Karlsson skriver här själv om Vimmerbys bragd.

Sluta dröm om det ljuva livet, du kommer aldrig var med om det. 

Ett mantra för varje idrottare som jagar och jagar en framgång som aldrig kommer. 34 år gammal och med ett ben på läktaren kom min. 

Ingenting var förgäves. 

Den 18 januari 2023. Med två minuter kvar tar jag en dum, nej helt idiotisk, utvisning borta mot Köping – det absolut sämsta lag vi mött under tio år i Vimmerby. Vi har missat Allettan, vi möter jumbon som står utan en enda vinst, jag sitter i utvisningsbåset och ser mitt Vimmerby förlora. 

99 procent av alla idrottskarriärer består till 99 procent av misslyckanden. Tunga nederlag, svaga prestationer, oro och tvivel. Köping borta var min absoluta botten. Jag kände bara att jag hade slängt bort 25 år av mitt liv på ishockey, på en dröm som aldrig kommer bli av. 

Ett drygt år senare tar vi oss äntligen till kvalserien. Chockade firar vi i Ljungby med mängder av tillresta supportrar. Vi som alltid åker ur i sista steget innan allvaret. Som tappar ledningar, som bjuder på avgörande mål, som blir hemskickade på grund av Covid, som blir bortdömda – vi som alltid förlorar sista slutspelsrundan går äntligen vidare. 

Vi får vår chans. Vi är överlyckliga. 

Någon vecka känns det som att vi redan bränt den. Vi förlorar första matchen mot Piteå med 7-1, vi missar allt mot ett lag vi inte slagit på hela säsongen och vi blir helt bortsopade i Halmstad. Vi har sex poäng efter fem matcher. Vi vet att det troligen krävs 20 för att vinna kvalserien. 

Jag har svårt att hämta mig från Halmstad. Jag åker bredvid en kille i tio meter och har full kontroll på situationen, jag tar med honom ned i hörnet, det finns ingenting yta kvar. Eller jo, det finns det visst det. En puck mäter 25 x 76 millimeter. Säg att han har 30×80 mm att skjuta på i krysset. Men det är precis vad han gör. Det blir 4-1 och ridå. 

Två dagar senare fattar jag fortfarande ingenting, kan inte släppa att den pucken gick in. Det är inte meningen, känner jag. Det är inte vårt år det här året heller, framgången kommer aldrig komma, det här var vår chans och nu finns den inte längre. 

Vi har inga livlinor med fem omgångar kvar, vi måste både gå rent och ha resultat med oss. Vi slarvar bort en poäng hemma mot Piteå, vi lyckas vända hemma mot Hudiksvall. 

En vecka kvar. Kristianstad borta, Brödernas/Väsby borta, Halmstad hemma. Vi är fem poäng efter, vi har fortfarande inga livlinor, men vi har inte gett upp och vi har hittat en kraft, en beslutsamhet och en tro i vår grupp. Vi ser att det fortfarande finns ett litet fönster öppet för oss. 

Tio minuter in i matchen mot laget som vi aldrig slagit leder vi med 3-0. Vi håller undan. Två poäng efter. 

Vi åker till Väsby, tappar trygga 3-1 till 3-3 från ingenstans. Två minuter kvar. Jag ska trycka in en back i sargen. Jag går in för hårt, precis som i Köping, jag åker ut. Jag kommer komma in på isen med sju sekunder kvar. Eddie och jag sitter i utvisningsbåset och fantiserar om ett friläge. 

Det blir ännu bättre. Väsby måste vinna och tar ut sin målvakt. Jag kommer ut på isen. Vi vinner pucken, jag får den 25 meter från det tomma målet. Tre sekunder kvar. Jag ser Anton på andra sidan. I hela mitt hockeyliv har jag passat och passat och passat. Jag vill passa Anton, men 25 år av hockey liksom inpressad i varje cell i kroppen får mig på bättre tankar. Jag skjuter. Pucken glider in med en sekund kvar, mitt i målet. Vi vinner. 

För första gången känner jag att det är meningen, att det är vår tur. Jag säger att det är skrivet i stjärnorna.

Vi sveper Halmstad med 8-1 i sista omgången, det är inget snack, vi är där, det hände, vi lyckades, vi gjorde det, det är fullständig extas överallt. Det blir en kväll som ingen av de medverkande någon gång kommer glömma. 

34 år och första vinsten. Jag kan fortfarande inte förstå att det hände, att alla små marginaler som alla förlorare alltid pratar om plötsligt var på lilla lilla Vimmerbys sida. Att det hände oss, att det hände mig, att det som inte borde gå verkligen gick. 

Hej då, Alvesta, Tyringe och Kallinge. 

Välkomna till Vimmerby, Oskarshamn, Djurgården och Björklöven. 

Det känns fortfarande overkligt att det gick. Jag kanske inte dör lycklig, men jag kommer åtminstone kunna sluta med ishockey lycklig.

* FOTNOT: Jakob Karlsson är journalist och ansvarig utgivare för bland annat Dagens Vimmerby, där den här krönikan är hämtad ifrån.

BILDEXTRA: Se Vimmerbys underbara glädje från isen

Kaptenens passning till mesta mästarna: ”Välkomna till Vimmerby, Djurgården – ni kommer nog gilla vår lilla plåtlåda…” * Truppbygget

Jacob Samuelsson, 20, har tillbringat hela sin karriär i Huddinge – fram till nu. Till kommande säsong byter den pratglade juriststudenten söderort mot norrort för att ta nästa steg i karriären. 

Varmt välkommen till Brödernas/Väsby, Jacob. Vad fick dig att komma över till oss? 

– Jag hade ett par, bra samtal med Tom (Tärnström) och fick ett väldigt gott intryck av verksamheten och målsättningen inför kommande säsong. Det känns som en miljö där jag kan bidra och utvecklas för att ta nästa steg i min karriär. 

– Detta i kombination med att Brödernas/Väsby är i Hockeyettans absoluta topp och snuddar på hockeyallsvenskt spel år efter år.

Du har gjort dig känd på rinkarna som en blixtsnabb forward, med ett gott spelsinne. Är det även så du ser dig själv som spelare? 

– Det är på liknande sätt som jag skulle beskriva mig själv som spelare. Jag tycker om att spela med hög fart och försöker alltid ha blicken uppe för att sätta mina medspelare i så bra lägen som möjligt. 

– Jag försöker alltid hitta kreativa lösningar och är inte rädd för att bryta mönster eller utmana för att skapa ytor.

Du har nu gjort två fulla säsonger i Hockeyettan, och har på så sätt kommit in i seniorhockeyn. Hur har omställningen från juniorspel gått och vilka kliv känner du att du själv tagit?

– Jag kastades ganska snabbt in i seniorhockeyn mitt första år. Det var helt klart en omställning från juniorspel. Det var större och rutinerade spelare som inte bjöd på lika många misstag, och man var tvungen att ha en tanke bakom allt man gjorde. Det gick inte att bara borra ner huvudet och köra. 

– Jag anpassade mig till spelet och tempot relativt snabbt. Samtidigt var jag tvungen att utveckla ett annat risktänk ute på isen. Omställningen har helt klart varit utmanande, men också utvecklande, och jag känner att jag tagit stora kliv framåt i min utveckling.

Vi har mött varandra vid ett flertal tillfällen under dina två säsonger i Huddinge. Hur har det varit att möta oss och vad tycker du har kännetecknat oss?

– Det har helt klart varit tufft att möta Brödernas/Väsby. Ett lag som var väldigt skickliga med puck och ofta för spelet. Det blev mycket försvarsspel och försöka ligga på rätt sida för att inte bli sårbara eller göra några misstag, för då straffades man direkt. 

– Väsby kännetecknas som ett extremt skickligt lag offensivt, men som även är duktiga på att stänga ner lag i defensiven.

Vad har du för förväntningar inför den kommande säsong och vad ska du då försöka bidra med?

– Förväntningarna är höga inför kommande säsong, där vi ska ta klivet upp i Hockeyallsvenskan, och jag ska bidra med en hög fart och ett lekfullt offensivt spel, kombinerat med en hög arbetsmoral.

Vem är Jacob som person? 

– Jag är en väldigt glad och social kille, som älskar att prata. Tävlingsinriktad som få. Envis. Ja men väldigt familjekär. Jag tycker om att vara med familjen. 

Du säger att du tycker om att prata, hur kan det ta sig uttryck? 

– Jag tycker om att sprida glädje, och det kommer ganska naturligt när man pratar, så länge det inte vänds emot en och att man blir en jobbig jävel. 

Du berättade här innan att du studerar till jurist på Stockholms Universitet. Berätta, hur kommer det sig? 

– Jag tycker att det var ett ganska naturligt val, i och med att jag tycker om att prata och argumentera. Jag tycker om att ha rätt (skratt). 

Det är så?

– Ja, det är väl lite nackdelen, kanske, att alltid vilja ha rätt, då blir man lite av en besserwisser-typ, kanske, vilket inte alltid är positivt. Men jag är intresserad av lagar och regler. 

Du är 20 år och studerar till jurist – hur har det tagits emot? 

– När man säger det är det många som undrar hur jag hinner med och hur jag ska klara av det, men jag har pluggat snart ett år nu, och jag tycker det flyter på väldigt bra.

– Jag får prioritera min tid, helt enkelt. Nu finns det mycket hjälpmedel runt om, så det kräver kanske inte lika mycket tid som det gjorde förr. 

Är det här en plan b? 

– Båda mina föräldrar har varit väldigt noga med att jag ska sköta studierna, för man vet aldrig om man åker på en skada eller så. Men mitt primära mål har alltid varit ishockeyn. Hockeyn har prioriterats först varje gång. Plugget kan man alltid pausa och ta upp senare – hockeykarriären är nu.

– Jag ger det en chans, men går det inte att kombinera, så är det hockeyn som får sin chans först. 

Vad har du för planer i sommar? 

– Jag ska spela mycket golf. Det blir nog också en resa ned till Småland, min sambo har släkt som bor i Alvesta. Det är jäkligt mysigt. Sedan ska jag jobba lite vid sidan. 

Slutligen Jacob: Vad vill du säga till alla supportrar och vad kommer att känneteckna dig i Brödernas/Väsbys dress kommande säsong?

– Det ska bli sjukt roligt att få chansen att åka ut på isen i Renew Arena som hemmalag, med det stora publikstödet i ryggen, så ska jag bjuda på en fartfylld och rolig ishockey under hela säsongen, säger Jacob Samuelsson. 

Krister Holmgren
Foto: Mikael Einarsson Nisser