Krönika: Osäkerhet

Vi lever just nu i en tid av stor osäkerhet. En osäkerhet som vi alla drabbats av, men kanske framför allt våra föreningar. Vi står inför en säsong där allt ställs på sin spets: Kommer Bois att överleva?

Coronan har stor del i att mycket i Bois präglas av osäkerhet. Sponsorer har drabbats av minskade intäkter och drar ner på sin sponsring. Det är osäkert när och ens om Bois kommer att få ta in publik på sina matcher. Det gör att klubben drabbas av stora intäktstapp. Tränarna har inte kunnat vara säkra på vilka spelare de har att tillgå när det är träning och match, minsta förkylningssymptom och de tvingas stanna hemma. Men det är också annat som gör det osäkert i föreningen. Ishallen genomgår just nu en stor renovering vilket gör att allting inte flyter på som det brukar. Flera av de mer tongivande och rutinerade spelarna har slutat och osäkerheten kring var laget står är stor. Vi har också osäkerheten kring domarnivån i matcherna: Hårdare bedömningar än någonsin, kommer domarna kunna hålla på det? Och en annan väldigt stor osäkerhet är om säsongen ens kommer att kunna genomföras.

Men nu står vi här trots all osäkerhet inför ännu en seriepremiär. En seriepremiär som gör att vi nu står inför ett viktigt vägval. Kommer vi låta osäkerheten leda till oro som leder till nervik? Eller kommer vi stå starka och visa att vi är Mariestad Bois, hos oss råder ingen osäkerhet kring kärleken till vårt lag?

Det är nu det är dags att kliva fram och inte låta tvivlet få oss att tveka. Det är nu som sponsorerna måste visa att de vill ha ett lag i staden att samlas kring. Det är nu som alla ideella krafter måste borra ner huvudena och fortsätta jobba hårt. Det är nu som ledarna måste visa att de kan stå trygga och starka och inte låta de tuffa förutsättningarna hindra dom från att leda laget på bästa sätt. Det är nu som spelarna måste bita ihop och våga prestera den bästa hockeyn dom kan. Och det är nu vi som supportrar måste göra allt som står i vår makt för att stötta föreningen och laget att rida igenom den tuffa tiden.

För en sak vet vi med säkerhet: Enade vi stå, söndrade vi falla!
Nu kör vi: Stå upp för Boisen!

Av Krister Holm