Väsbyseger i genrepet

Väsby tog hem genrepet mot kommande premiärmotståndaren Vallentuna och vann med uddamålet 3-2. Segern säkrades redan i den första perioden då ett effektivt hemmalag drog iväg till en tremålsledning. Laget stod sedan för en svag mellanakt då gästerna tilläts reducera vid två tillfällen. Men den sista perioden blev sedan återigen relativt stabil och där laget till slut ganska kontrollerat kunde ro hem segern.

Derbyt blev likt det i fredags på väldigt många sätt. Förutom ett speglat resultat så påminde matchen i stort också väldigt mycket om den i Vallentuna.

Väsby stod för två kontrollerade perioder. Den första och den sista men stod däremellan återigen för en svag mittakt. Skillnaden var att laget i den första perioden nu kunde kapitalisera på övertaget via tre mål.

Att laget var i en tremålsledning efter tjugo spelade minuter var dock i överkant sett till spelet. Nog för att Väsby förde matchen men laget var väldigt effektiva och gjorde mål på nästan varje het chans.

Alfred Aalto satte laget i förarsätet när han i numerärt överläge rakade in pucken i en princip övergiven kasse.

Utökningen till 2-0 styrde Nicklas Nousiainen in från nära håll efter en fin framspelning av påfyllande backen Axel Skarp.

Perioden avslutades sedan med att Max Kardevall med ett väldigt distinkt skott tryckte upp laget till en tremålsledning och segern kändes då redan nästan i hamn.

Men en svag mittakt förändrade på förutsättningarna. Vallentuna kom återigen ut ur startblocken betydligt piggare än Väsby och höll sedan taktpinnen i princip perioden ut.

Väsby hade väldeliga problem att hitta varandra på ett kontrollerat sätt och var samtidigt alldeles för utspridda i försvarsspelet vilket ledde till att Vallentuna fick gott om långa anfall.

När den första reduceringen satt till 3-1 efter ett hårt skott av backen Melker Plars, kändes målet rättmätigt sett till spelet. Då hade hemmamålvakten Kalle Andersson där innan stått för ett par giftiga räddningar varför målet minst sagt ”hängde i luften”.

Som om inte målet var tråkigt nog, så tvingades Tim Bergström i Väsby därefter besöka omklädningsrummet. Ett hårt skott strax innan målet träffade illa och ett redan tunt spelandes Väsbymanskap tvingades sedan dribbla med kedjekonstellationerna.

Det gjorde inte läget lättare för tränarduon som några minuter senare tog en timeout för att försöka reda ut begreppen för spelarna.

Det hjälpte aningen men trots det kunde backen Melker Plars i Vallentuna bli tvåmålsskytt efter att en skymd Kalle Andersson inte mäktade med att rädda hans välriktade skott.

Trots den miserabla perioden i ryggen kom Väsbyspelarna ut betydligt mer sturska i den sista perioden. Återigen tog laget för sig i spelet och hade matchen under relativt bra kontroll.

Laget spelade sig även fram till ett par riktigt vassa chanser och där det egentligen bara var lite bättre skärpa som saknades för att laget hade kunnat avgöra tillställningen.

Men två raka hemmautvisningar gav Vallentuna lite tryck men två lika bra boxplay av Väsby redde ut situationerna. När Vallentuna sedan mot slutet av matchen jagade en kvittering, drog de på sig en onödig utvisning i en offensiv tekning.

Det gjorde att Väsby ganska kontrollerat kunde ro hem genrepet och där bedömningen av spelet, sett till hela matchen, ändå måste betraktas som relativt okej. Laget stod trots allt för två stabila perioder men måste så klart hitta ett botemedel på sina klenare stunder i matcherna.

Bäst betyg till hemmaspelarna delar jag ut till kvintetten Kalle Andersson, Pontus Karlsson, Alfred Aalto, Kalle Forslund samt Max Kardevall. De stack ut mest och hade även den högsta lägstanivån i matchen.

Efter detta är försäsongen slut och blickarna vänds nu mot seriepremiären som alltså går av stapeln nästa onsdag den 1 oktober. Då blir det tredje raka mötet mot Vallentuna och vi får se vad för lärdomar dessa två lagen kan dra från de dubbla träningsmatcherna.

Vid pennan

Krister Holmgren

Foto: Jörgen Nilsson