KIF-Teg 7-1.
Det var Iron Maiden-klass på Kirunaspelet den här lördagen.
I dessa helloween-tider visade man inte den minsta rädslan för mörkret.
Istället stod man för ett riktigt styrkebesked.
– Vi fick utdelning i dag och det var riktigt skönt, säger tränaren Kim Sunna.
Glöm inte! Swisha gärna till Fanens Spelare! 123 193 72 00
Summering första perioden:
Första rundan slutade mållöst. Underhållsvärdet var sisådär. Möjligtvis var båda lagen påverkade av vikten av matchen.
KIF skapade en superhet chans direkt. Jacob Hansson slängde in pucken från rundhörnet när han såg Simon Thyni storma fram. Thyni kunde nästan trycka in pucken från nära håll om inte den förre KIF-målvakten Henrik Edström räddat. Farligt!
Teg fick ett PP några minuter senare och tog över matchbilden under och efter det. Gästerna skapade två farliga styrningar framför kassen som Ludvig Christoffersson dock hade koll på.
Efter det växte Kiruna in i perioden mer och mer. Man skapade inte dock inte mycket. Calle Källström (såg pigg ut i dag) spelade fram Hjalmar Esko i ett två mot ett-läge. Men Henrik Edström gjorde en svettig räddning på styrningen från nära håll.
Hampus Hagström högg på en målvaktsretur, ett skott som hade kunnat leta sig in.
Sista KIF-möjligheten kom via Felix Fjällkeborn. Ensam med Edström försökte han på en dragning. Men pucken gick inte in, istället kolliderade han lite läskigt med Tegmålvakten. Ingen skadade sig dock, turligt nog.
I sista minuten uppträdde KIF mer stirrigt och Teg bet sig fast i anfallszonen. Men man fick inte inp pucken.
Skotten i första blev 14-3. Missvisande, faktiskt. Så tydligt spelövertag hade inte KIF.
Summering andra perioden:
The Trooper fyllde Lombia ishall. Passande låtval.
Den andra perioden var skön som en Iron Maiden-konsert.
Här kommer en lista över toppspåren från albumet.
2,42: Hjalmar Esko tog in pucken i zonen. Samuel Ivanic stormade mot kassen. En flippuck och ett avslut senare ledde KIF med 1-0.
Skönt som ett solo av Adrian Smith.
3,09: Rasmus Similä snappar upp ett lång pass och kom helt ren med Edström. En backhand-luring senare var målskörden dubblad.
Ljuv musik som Steve Harris bas-spel.
10,18: Jesper Landström visar att han inte bara kan spela uppoffrande och fysisk hockey när han känsligt och fint passar fram pucken till Oliver Lindgren. Den förre Teg-spelaren tog fram snipergeväret och sköt upp pucken i nättaket.
Hårt som ett drumslag av Nicko McBrain.
13.03: Hampus Hagström skickar in ett ”inlägg” från kanten. Entré lagkapten Calle Källström som fick kröna sin heta match med ett mål från nära håll.
Fint som en falsettsång av självaste Bruce Dickinson.
KIF:s fina andraperiod fick Teg-spelarna att fly till bergen. Nää, inte riktigt. Man ryckte upp sig och skapade en två, tre, kanske fyra heta chanser. Bland annat ett farligt direktskott av Sebastian Manberg i PP.
Längst bak stod säkerheten själv: Ludvig Christoffersson.
KIF lånade in Kyle Moore från division två-klubben Ånge inför helgens två matcher. Hur var han då? Ja, ganska anonym i den första. Men i den andra presenterade han sig.
Efter två riktigt tjusiga dragningar hittade han fram med pucken till Hjalmar Esko som dock inte fick in den.
Fin teknik av amerikanen.
Summering tredje perioden:
Teg fick en drömstart på sista rundan. 4-1 kom redan efter 46 sekunder. Pontus Wikström tryckte in en målvaktsretur och väckte hoppet för Umeålaget.
Någon enstaka KIF-supporter började nog oroa sig.
Men något darr blev det inte. Oliver Lindgren hittade Calle Källström med en utsökt passning framför kassen. En styrning senare var femman ett faktum och kaptenen tvåmålsskytt.
Och när sedan Simon Thyni styrde in William Palovaaras fina isare från blå kunde definitivt alla nerver att lugnas.
Peace of mind, med andra ord.
I slutet av matchen var även Kyle Moore centimeter från att få göra mål.
Det kanske kommer mot Övik istället.
Mål gjorde däremot comebackande Felix Fjällkeborn med bara sekunder kvar. Han fintade pass men sköt vid första stolpen istället. Fingret i luften och 7-1!
Sju mål som kan tolkas som en hyllning till konceptalbumet Seventh Son från april 1988.
Som bekant väntar match redan under söndagen hemma i Lombia ishall.
Nya viktiga poäng står då på spel igen i den tajta norra serien.
Efteråt sa tränaren Kim Sunna så här:
Ett styrkebesked tycker jag.
– Ja, det kan man kalla det.
Säsongens bästa match?
– Nej, det tycker jag inte. Vi får utdelning i dag och alla kedjor jobbar och presterar men det svårt att värdera insatsen på det sättet, vi har gjort bra matcher tidigare. Vi fick utdelning i dag och det var riktigt skönt.
Ivanic, Palovaara, Landström, Källström, många, många gör en riktigt bra match i dag.
– Jag tycker att hela laget gjorde det. Från ”Ludde” i kassen till de som brukar spela allra minst. Alla bidrog i dag.
Efter att Marenis lämnade ville du att andra skulle kliva fram, du fick det idag.
– Ja, precis. Det är många som presterade bra hockey i dag. Det är kul att se.
Vad säger du om nye Kyle Moore?
– Det fick ett besked i går kväll att han var tillgänglig. Han spelade match med Ånge i går och satte sig på tåget upp efter det. Han åkte tåg hela natten så det var inte den bästa uppladdningen men den speltiden han fick visade han att han kan spela hockey.
Hur skulle du mer beskriva honom?
– Av det lilla jag såg så gick han in början och gjorde det enkelt. Han visade prov på bra spelsinne och låg rätt i banan och förstod vad han skulle göra. Han var stark på pucken. Det är svårt när man blir inslängd i en match så här och dessutom får spela med olika kedjekompisar men han gjorde det bra.
Gillar du Iron Maiden?
– Jorå, jag har inte jättebra koll med jadå.
Favoritlåt?
– Run to the hills.
Det är min med! Övik i morgon, hur tänker du?
– De är ett lag som vi inte har mött den här säsongen. De har luggat topplag på poäng så det krävs en likadan insats av alla som i dag. Det gäller att spela rakt och enkelt och med en ödmjukhet.
Mattias Heikki