Boden
Borlänge
Brödernas/Väsby
Clemensnäs
Enköping
Falu IF
Forshaga
Hudiksvall
Kalix
Kiruna IF
Lindlöven
Piteå
Sollentuna
Strömsbro
Sundsvall
Surahammar
Vallentuna
Wings
Örnsköldsvik
Borås
Dalen
Grums
Grästorp
HC Vita Hästen
Hammers
Hanviken
Huddinge
Järfälla HC
Karlskrona HK
Mariestad
Mjölby HC
Mörrum
Nyköping
Tingsryds AIF
Tranås
Tyringe
Visby Roma
Västerviks IKKIF vann – efter mycket möda, stort besvär och skräck i blicken.
4-0 blev 4-3 – och var på väg mot 4-4.
Men Leonard Forselius och Hampus Hagströms mål ställde in mirakelvändningen.
Slutresultatet: 6-3.
– Den skönaste segern för säsongen, sa Kim Sunna.
TV: Kiruna IF-Kiruna AIF – se målen och höjdpunkterna här!
Kim Sunna sa så här innan nedsläpp:
– Det har känts fokuserat och revanschsuget under måndagen och tisdagen. Jag ser det här som ett extremt gynnsamt läge. Det är en tredjedel av serien kvar och har alla chanser i världen att sluta där vi vill sluta. Man åker inte tusentals mil sedan augusti för att spela meningslösa matcher. Man gör det för att spela sådana här matcher, sa Kim Sunna som ville se tålamod och ödmjukhet av sitt lag.
Och det fick han se.
KIF gjorde en riktigt bra förstaperiod och vann den med 2-0.
Man inledde starkast även om AIF skapade den dittills farligaste chansen efter 5,30. Oskar Fredriksson hittade ut till vänster och Joacim Eriksson som fick ett friläge men Pavel Krajcovic kom ut stort och räddade.
Efter det tog KIF över. Och man fick hjälp av AIF-spelare som tog utvisningar i offensiv zon.
Två PP-lägen gav två mål (även om första målet faktiskt kom efter att Anthony Paskaruk hunnit komma in).
Edmunds Augstkalns sköt från blå. Den tog på Roope Urpolathi men gled sedan mot målet. Vid mållinjen såg det ut som att en AIF-back styrde in den i egen kasse, effektivt stressad av Jesper Landström vid målet.
1-0 efter 11,15.
2-0 kom efter 17,12.
AIF såg ut att få undan pucken i boxplay, men Martin Söderberg var snabb att ficktjuva den och skjuta direkt. På returen stod Felix Fjällkeborn och missade inte det öppna målet.
Rihards Marenis kändes het. Han vaskade fram två heta chanser i den första perioden. Den hetaste kom just efter 2-0-målet.
Letten satte full fart mot mål direkt på tekningen. Han fick i princip öppet mål efter en lång och snygg backhanddragning men lyckades inte pilla in pucken.
Mycket nära 3-0!
Skotten slutade 16-6 till KIF i den första perioden. Kim Sunna var nöjd.
– Vi öppnar matchen stabilt och som vi ska. Vi är hungriga och aktiva. Vi spelar inte fast oss och det ska vi fortsätta med.
Ni gör skitjobbet hela tiden (KIF-TV:s Joel Törmäs fråga)
– Ja, det tycker jag. Vi behöver vinna fler kamper kring långsargen i egen zon annars är det här en bra period. Vi är på gång.
AIF-tränaren Johnny Mauritzon var dock kritisk.
– Jag tycker inte att vi är riktigt påslagna. Vi dräller med puckar. Det vi har pratat om innan matchen känns som bortblåst. Vi hade inte samma intensitet som i förra matchen. VI måste vara med när man får puck det går inte att slå några halvmeters flippar, sa han.
KIF tryckte på gasen i den andra perioden. Och då small det två gånger om. Än en gång var man effektiva i powerplay.
Rihards Marenis satte full fart längs med högerkanten, tittade upp och såg Felix Fjällkeborn mitt i slottet. Nian tog emot och smekte in 3-0.
Tolv sekunder senare var det dags igen.
Hjalmar Esko snappade upp en läcker styrning av Rasmus Similä och sköt ”ölflaske-högt” som man ska, just över ena benskyddet vid den bortre stolpen.
Urtjusigt!
Game over!
Nej!
Sedan hände något väldigt, väldigt märkligt.
AIF ändrade skepnad fullständigt, blev heta som bastukaminer och gjorde match av det. Under merparten av andra perioden var man det bättre laget, tryckte på och skapade chanser.
Och utdelningen kom till slut, helt rättvist.
Colin Holmström gjorde 4-1 direkt på tekning. Och när KIF tappade positionerna i egen zon, utnyttjade AIF det när Oskar Fredriksson läckert serverade Marcus Lejonhufvud till 4-2 med tre minuter kvar av perioden.
Pausvilan kom nog som en lättnad för KIF.
4-0 efter tre minuter, vad händer sen? (KIF-TV:s fråga)
– Helt plötsligt tror vi att vi ska ändra spelet. Vi blir oödmjuka och panikslagna. De lyfter långt och vi är långt ifrån. Vi gör det bra fram till 4-0 sedan ser det riktigt dåligt ut. Men grabbarna komer att ta tag i det i tredje perioden, summerade Kim Sunna.
Man undrar ju vad AIF sa i timouten innan upptycknigen. Johnny Mauritzon svarade KIF-TV:
– Bara att vi ska checka hårdare och gå på grejerna. Det finns inget att förlora i det här skedet och det är bar att trycka upp och inte tänka så ycket. Vi ska fortsätta köra i den tredje perioden, sa AIF-tränaren.
AIF fick börja den tredje perioden med en man mer – och man utnyttjade det.
Efter 1,16 reducerade Colin Holmström till 4-3. Vad var på väg att hända? Var AIF på väg att utföra en tung, tung vändning.
Det fortsatte att se ut så under de efterföljande minuterna. Man skapade totalkaos i KIF-zonen och var supernära gång efter annan att få in kvitteringspucken.
Inget KIF-are hade vilopuls där och då. Kiruna IF stirrade ner i helvetesgapet och var på god väg ner i det. Men man lyckades få fotfäste i sista stund med skridskospetsen och häva sig upp.
För efter sju minuter lyfte man upp spelet, skapade heta chanser som skulle bli en fingervisning om vad som komma skulle.
Felix Fjällkeborn backcheckade, tog pucken, vände och satte full fart åt andra hållet. Han hittade Leonard Forselius med en fin chip. ”Leo” tog emot och satte 5-3 hur säkert som helst.
Snacka om matchavgörande.
Axlarna släppte på KIF-arna och luften gick helt ur AIF.
Märkligt hur mycket psykologin spelar roll inom idrotten.
Med knappa fem minuter kvar avgjorde Hampus Hagström matchen. Anfallet var utsökt från försvarszon hela vägen till över mållinjen.
Matchen var vunnen där och då, men efter mycket om och men och efter en hel del ångest och slit.
Kiruna vinner därmed fyra av de fem derbyna den här säsongen och bokar en biljett rakt in i hetluften i striden om serieseger.
AIF ser av allt att döma ut att tvingas kvala sig kvar i Hockeyettan. Om man spelar som man gjorde efter 4-0-pucken lär man klara sig bra.
Efteråt var det en glad KIF-tränare som hemsidan fick tag i.
Shit, hur lång tid tog det innan pulsen gick ner?
– När vi gjorde sexan var man rätt lugn, eller kanske redan efter femman.
Lite personbästa på laget fram till 4-0, eller?
– Njaaoo, eller vi gör en jäkligt bra förstaperiod som vi pratade om innan. Sedan ser det riktigt bra ut i början av andra. Så fram till dess var det i princip en så bra match som man kan göra.
Varför kan ni inte alltid spela så?
– Haha, jag vet inte. För att spelarna är människor och inte robotar kanske. Hade jag haft svaret på det hade jag pysslat med annat än att stå i ett hockeybås.
Vad hände sen?
– Vi får som sagt bra utdelning i början av andra. De tar timeout och börjar lyfta spelare. Vi är kvar i samma mentala tillstånd att vi ska jaga för att få utdelning. Vi försökte att korrigera det.
Jobbigt läge inför tredje perioden eller?
– Pausen kom ganska lägligt men jag var inte jätteorolig inför tredje. En tvåmålsledning ska man kunna förvalta. Sedan fick de trean tidigt och då fanns det inget att fundera på, bara gasa på.
Det var nära 4-4.
– Ja, några gånger men vi offrade oss för varandra och hade marginalerna med oss.
Hur skön var den här segern?
– Det var den skönaste på hela säsongen. På många sätt. Mest för att vi visar vad vi kan och hur vi vill spela, inte i hela matchen men i princip. Vi visar oss själva att om vi gör på det här viset tar vi tre poäng.
Onekligen så. KIF-arna sover gott i natt.
Jakten på seriesegern är i högsta grad i påslaget läge.
Mattias Heikki
TABELLER i alla serierna – klicka här!
