Tack för allt Johan!

Igår kom det tråkiga beskedet att Bois lagkapten, urBoisaren Johan Frick, lägger skridskorna på hyllan. Med 12 säsonger och 477 matcher i Boiströjan, många av dem som kapten, så är det en ikon som nu går vidare. Johan har alltid varit ett föredöme för Bois både på och vid sidan av isen, och han är det också i dagens intervju där han delger sina tankar om en enastående karriär. 

Hur är dina känslor så här dagen efter du tillkännagjort att karriären är över?

– Jag har inte hunnit känna efter riktigt ännu. Men jag har fått lite positiv ord skrivna till mig om saker jag gjort och att de tycker det är tråkigt att jag lägger av, men jag har inte hunnit känna efter så mycket ännu.

Varför tar du beslutet?

– Det är ett livspussel som jag inte kan lösa när jag får tillökning i familjen. Det behöver läggas väldigt mycket tid för att jag ska kunna få ut det jag vill av hockeyn, och med två barn  så har jag inte den tiden jag behöver för att kunna göra mig själv och laget rättvisa.

Vad tar du med dig från din hockeytid?

– Väldigt mycket! Personen jag blivit har jag fått fr�

�n ishockeyn, allt ifrån beteende till hur man kommer in i grupper och mycket sånt. Sedan tar jag med mig roliga och tråkiga minnen, varje uttåg som man haft läggs i bakhuvudet, men visst väger det positiva över.

Har du några extra starka minnen?

– Playoffet mot Skövde när vi slår ut dem i tredje avgörande är lätt att ta fram. Sedan slutspelsbataljen mot Troja där vi byggde upp mycket agg mot varandra, så de två i a-lagssamnanhang. Sedan när vi tog klivet upp i superelit som junior, även om vi sedan valde att inte avancera, det är nog de tre största.

Du har varit lagkapten i många år, vad har det betytt för dig?

– Jättemycket, som jag sa när jag blev, det är en ära att bli kapten för sin moderklubb, det är inte alla som får vara det eller ska vara det heller för den delen. Sedan få chansen år efter år är ett fint kvitto på att man gör något bra.

Vad kommer du sakna mest tror du?

– Gruppen, att komma upp och tjata med alla och kunna släppa dagens bekymmer, det sköna tugget kommer jag sakna mest.

Vad ska du göra av all tid du får över nu, det är ju en hel del?

– Det blir några timmar man lägger, men först och främst ska det gå till familjen som fått stå lite åt sidan, sedan får man se vad som komma skall, det är inget planerat nu. Jag har ett hus som behöver renoveras, så tiden kommer nog gå åt.

Hur mycket har Mariestad Bois betytt för dig?

– Väldigt mycket! Den har format mig till personen jag är och har varit mitt andra hem där man kunnat snacka med folk och trivas, det finns stort hjärta för Mariestad Bois.

Hur ser du på en framtid som tränare eller ledare?

– Det får man se hur mycket tid man får över som tvåbarnsförälder. Ska jag ge mig in i något så vill jag göra det 100%, jag får se om den tiden finns och vad man kan hitta på timmarna som kanske blir över.

Till sist: Har du någon sista hälsning till alla fans?

– Jag kan bara lyfta på hatten för alla minnen ni skapat, ni förstår inte alltid kanske vad ni betyder, och ni får höra det alldeles för sällan, men det är guld värt att ha er på läktarplats! Så en stor eloge till er och ett stort tack till alla år jag fått uppleva tillsammans med er.

Av Krister Holm

Foto Sofie Alexandra Kitteröd