Johan Frick – 400 matcher i Bois tjänst

Som 17-åring, för elva år sedan, tog han sina första skär med a-laget. Nu, 400 matcher senare, så är han lagets självklara kapten och en viktig defensivpjäs för laget. Inför gårdagens match hyllades han för sin trofasthet i en ceremoni med applåder som aldrig verkade vilja ta slut.

Johan Frick: Hur ser du på firandet i efterhand?

– Det var ett jättefint firande både från föreningen och från Oxarna. Det värmer jättemycket att man blir uppvaktad när man varit klubben trogen så många år och matcher som man ändå varit.

Hur kommer det sig att det blivit 400 matcher i Boiströjan, du har aldrig funderat på att lämna?

– Nej faktiskt inte. Det har aldrig varit på tal att byta, egentligen. Jag fick chansen tidigt och har trivts och känt att jag utvecklats. Sedan ska man inte sticka under stolen med att jag är hemmakär också, men mycket är att jag trivts med föreningen och allt runtomkring.

Vad betyder Bois för dig?

– Oj, det var svårt att sätta ord på. Men oerhört mycket, om det inte är mitt första hem så är det mitt andra hem i alla fall. Jag växte upp i hallen och det är det som har format mig till att bli den person jag blivit.

Vad kännetecknar Bois för dig?

– Att det är familjärt, på ett bra sätt. Inte på ett bekvämt sätt så så man inte behöver anstränga sig. Men alla ställer upp för varandra och vill varandra gott, det finns en omtanke.

Nu ska du få svara på en räcka ”Bästa”-saker.

Vilken är bästa matchen av de 400?

– Då faller jag på samma jag sa senast med playoff 3, första hemmamatchen mot Troja, när vi segrar där.

Bästa matchen för egen del?

– Den är svår, jag kommer sällan ihåg matcherna efter ett tag, så jag vet faktiskt inte!

Bästa minnet?

– Då säger jag när vi slår ut Boden och får spela kvalserien, det är det bästa hockeyminnet. Med tanke på den truppen vi hade, det var inte många som räknade med oss och sättet vi gör det på.

Bästa medspelaren?

– Jag får hylla Sandberg som är på tavlan, över tid har han varit den bästa, och den jag spelat mest med.

Bästa backpartner?

– Då måste jag säga Mikael Alba. Både på det personliga och hockeymässigt, jag lutade mig mycket mot honom när jag kom upp i a-laget.

Bästa motspelaren?

– Jag har ju mött några stycken, men Niklas Lihagen, när jag mötte honom i Vita Hästen. Han var stenhård, alltid rejäl, omöjlig nästan att få stopp på i sarghörnen.

Bästa tränaren?

– Där skulle jag nog säga Jörgen Collberg. När jag fick träna under honom med 94-orna, det var då min största utveckling kom.

Bästa hallen du spelat i?

– Då får jag säga Västerås, den var riktigt fin och alltid mycket folk på läktaren.

Till sist får du säga något om årets lag!

– Det är ett tight och hopsvetsat lag, som absolut inte sticker ut på papperet, men ju mer vi är tillsammans ju starkare blir vi som grupp, och vi kommer att gå i bräschen för varandra hela vägen!

Av Krister Holm