ons 10 mar 19:39

Det har varit frustrerande att inte få spela

Ludvig Collberg var en ledande back i Bois undergrundserien, men han har efter en skada saknats under allettan. Fram till i söndags då, då han äntligen var tillbaka i Boislaget som mötte Huddinge. Hemsidan ringde upp Ludde för att höra hur det var att inte få spela hockey och hur han ser på framtiden.

Du var tillbaka i spel igen i söndags efter ett flera månader långt uppehåll. Hur var det att vara tillbaka igen?

Otroligt skönt, fy f-n vad skönt det var!

Du har saknat hockeyn?

Det har jag verkligen gjort, det har varit frustrerande att kolla matcher bara, så det var skönt att vara tillbaka.

Erik Olsson missade inte lika många matcher, men han beskrev ändå det som att han märkt när han var borta hur mycket han gillar att spela hockey. Det låter som du håller med?

Jag håller med verkligen, man tänker inte på det när man är inne i det, men när man sitter vid sidan av saknar man det som f-n.

Vad hände egentligen, hur länge var du borta?

Jag skar mig i fingret med en kniv här hemma den 26/12 och sedan började jag träna för fullt den 1/3.

Jag har snackat med dig några gånger under din frånvaro och jag förstod att det var rätt mörka prognoser för att du skulle kunna spela mer den här säsongen överhuvudtaget?

Jo det kändes så. Jag hade ingen rörlighet i fingret och det var väldigt svullet. Jag hade nästan panik och såg säsongen rinna iväg. Men sedan när jag kunde börja träna igen så lossnade det, svullnaden gick ner och rörligheten återkom. Det var nog lite rehab att hålla i klubban igen.

Ja jag hade en massa cykelpass så konditionsmässigt har jag hållit igång. Men det är en stor skillnad mellan cykelkondition och hockeykondition, det blir mer start och stopp och en annan timing.

Du fick ändå rätt snabbt komma in i laget igen efter du kom tillbaka!

Ja det gick otroligt snabbt. Men Björka skadade sig och kunde inte följa med på roadtrippen så då fick jag chansen, jag tänkte innan att varje minut var bara rolig.

Det blev ändå några byten

Ja jag fick spela alla powerplay mot Huddinge.

Och så gjorde du mål också!

Ja det var ju ännu roligare att hänga dit den direkt efter några månader.

Och mot Visby?

Där fick jag också spela powerplay och även några byten till, så då fick jag lite mer speltid.

Hur kändes det?

Det var pirrigt när Appelgren sa jag skulle hoppa in, jag blev lite nervös, men det var otroligt skönt, Sedan var det mycket som inte stämmer, det saknas en del timing fortfarande.

Jag tycker inte du gjorde bort dig!

Jag försökte spela enkelt och inte göra det för svårt.

Även om du själv inte spelat så mycket så satt du ändå med i båset. Hur slitna var ni i matchen mot Visby?

Ja vi hade spelat ett antal matcher under få dagar, så det var riktigt starkt att kunna vinna mot Visby borta, att vända och vinna.

Vad gjorde att ni ändå orkade det?

Det var lagmoralen, vi ger oss inte. Det var samma mot KHK borta, det handlar om en enorm lagmoral, vi ger aldrig upp! Det spelar ingen roll om det bara är sekunder kvar, vi ger järnet.

Jag pratade med Lucas Jidenius idag, han var fortfarande helt slut två dagar efter senaste matchen!

Ja det var många som fortfarande är slitna, så vi hade en skön träning idag, för det kan sitta i ett tag.

Samtidigt var det väldigt viktiga poäng, nu är ni klara för slutspel. Vad betyder det?

Det är en otrolig självförtroendeboost att vara klara för slutspel och vi har även chansen att avancera i tabellen ytterligare.

Hur känner du för egen del inför framtida slutspelet?

Jag kommer göra mitt bästa och försöka få så mycket speltid som möjligt, jag vill göra skillnad.

Och hur ser du på det för lagets del?

Att det ska bli otroligt kul, det är nu dom roligaste matcherna börja, matcher där det gäller liv och död. Jag tycker våra chanser ser bra ut. Vi har höjt spelet efter en dipp och vi är på väg uppåt igen.

Av Krister Holm

Foto Anna Engström