sön 15 feb 18:00

Häftiga milstolpen * Daniel Andersson uppe i 500 seriematcher i ligan * Debuten * Bästa och värsta minnet * Då var han som bäst * Det ångrar han * Tar ut sitt All Star-lag

Då lyfter vi på hjälmen för en häftig milstolpe.

Järfällas forward Daniel Andersson spelade på söndagen seriematch nummer 500 i ligan.

Här får ni veta vad jubilaren tycker om sin tid i ligan – och självklart får han också ta ut ett All Star-lag.

STÖTTA DITT LAG – BESTÄLL  ABONNEMANG PÅ HOCKEYETTAN PLAY!

Daniel Andersson, 32, är såklart mest känd – för er som hänger med i Hockeyettan – för sina säsonger i Enköpings SK.

Men sent förra våren återvände han till Järfälla HC, som han var med och spelade upp i Hockeyettan efter en lyckad kvalserie.

Det var också i Järfälla han debuterade i ligan, i dåvarande division ett säsongen 10/11.

Och här han alltså sedan dess gnuggat på, år för år.

Vi uppskattar ju spelare som krigar på i den här fina ligan säsong efter säsong, så därför dammar vi här av ett gäng frågor till Daniel Andersson och vi börja så klart med första matchen.

* Ja, vad minns du från debuten? Vilka mötte ni? Hur gick det?

– Jag minns faktiskt inte vilken match det var, haha. Har för mig att det var typ Nynäshamn borta en onsdagskväll. Man fick väl vara med för några rävar slängde in ett ”gubbkryss”.

* ….och ja – nu är du uppe i 500 seriematcher i den här ligan. Det trodde du inte då, va?

– Nej, verkligen inte! Minns att Granath (Magnus) klev upp på 300 matcher mitt andra år i ligan och tyckte då att det lät som galet många. Nej, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att lira så länge.

* Vad är det som driver dig då år efter år?

– Det skulle jag säga till stor del är att jag fortfarande tycker det är riktigt kul att lira. Det har i princip blivit roligare med åren sjukt nog. Sen är en viktig komponent allt surr i omklädningsrummet, bussen och roadtripsen. Inte så illa som man tror att sitta på en buss några timmar hem efter en helg i Halmstad eller Umeå och byta rövarhistorier, speciellt när vissa historier är nya från helgen…

* När var du som absolut BÄST som hockeyspelare?

– Skulle väl säga säsongerna 19/20 och 20/21.

* Har det någon gång funnits några bud från allsvenskan? Vilken klubb och när i så fall?

– Det har väl funnits något intresse vid ett par tillfällen att lånas in några matcher eller mot slutet på en säsong från Västerås och Almtuna, men inte mer än så. I SSK hade jag kontrakt när vi gick upp (15/16), men det var väl aldrig riktigt nära att jag fick hänga med upp. Speciellt inte efter min skada i andra matchen som utlånad till Enköping. 

Han skrattar till:

– Jag brukar skylla på att jag har en ogynnsam spelstil för att ta ett kliv upp i seriesystemet.

– Ja, det är klart man gör. Ångrar såklart att man inte gnuggade på hårdare när man var yngre, men jag tyckte verkligen inte det var speciellt kul att träna på så hårt. Det vat först när man va 24-25 bast och hade Kimby (Robert) som tränare som eldade på som man började uppskatta att köra lite hårdare. 

– Jag ångrar även att jag inte stannade kvar nere i Troja, tror det hade varit bättre för min del på sikt. Men det var samtidigt häftigt att få spela i en sån klubb som SSK och gå upp med dom.

* Vad är ditt BÄSTA och VÄRSTA minnen under alla de här åren?

– Bästa minnet är nog typ 2020 när vi i ESK vände mot Hammarby i sista omgången för att undvika kval neråt. Vi behövde vinna med tre påsar för att peta ner Hammarby till kval. Stod 1-2 inför sista perioden, alla satt bara helt tomma och allt kändes kört. Då brände ”Ludde” Wallin av någon avig låt med ”Drängarna” i paus på högsta volym…haha. Sen klev vi ut och vände matchen till 5-2 och avgjorde med tolv sekunder kvar. Tror faktiskt det minnet är bättre än att gå upp med SSK sjukt nog.

– Sämsta minnet är min första bortamatch med Enköping. Lindlöven borta en onsdag, första bytet får jag ett slagskott i ansiktet och bryter överkäken. Blev galler och soppa ett tag efter det.

* Nämn några andra ”gubbar” du har respekt för i Hockeyettan!

– Björn Jonason (Huddinge) är självklar i detta sammanhang. Den person man förlorat överlägset flest matcher mot..-

– Vill även nämna Fredrik Lundin (nu i Järfälla). Har haft ynnesten att få lira med denna buse i många år. Han har även varit ganska tuff på planen back in the days, frågan är om han lyckas slå Hockeyettans all time i utvisningsminuter.

LÄS MER: 15 frågor till Fredrik Lundin

* Hur har Hockeyettan utvecklats under de här 16 (!) säsongerna du spelat?

– Farten har trappats upp succesivt och senaste åren har ligan välförtjänt fått högre status. Tycker dock det blivit lite tråkigare spel i viss mån…numera läggs det lite för mycket fokus på backcheck och att spela enkelt.

* Till sis: hur länge till ”hänger du i”? Ser du nåt stopp framåt?

– Bra fråga! Tycker fortfarande att det är riktigt kul att komma ner till hallen och åka iväg på en bortaturné, men man börjar få en del skavanker…så vi får se, helt enkelt.

Fredrik Lundin. FOTO: ERIK KRUSE

***

Har man spelat i så många år som Daniel Andersson – som nu står noterad för 329 poäng (131+198) på 500 matcher – gjort så har man såklart stött på en och annan klasslirare i den här ligan.

Vi bad söndagens jubilar ta ut ett All Star-lag som han spelat med – och det kommer här!

Målvakt:

– Man har ju haft en hel del skynken bakom sig genom åren…haha! 

– Nej, men här är det ingen tvekan, Gustaf Lindvall (Wings 14/15) var ett monster hela säsongen och var alldeles för bra för den här nivån. Man kunde gå en hel vecka utan att ha hängt dit någon på träning ens.

Backar: 

– Robin Nilsson. Fick nöjet att spela ihop en säsong i SSK och flera år i Enköping. När ”Skuggan” var på humör kunde han avgöra vilken match som helst på egen hand. Inget tjall med skridskosnörena och en spelsugen ”skugga” som studsa fram, då kunde det hända fina grejer på isen.

– Daniel ”Trucken” Karlsson. Snacka om att kunna sätta stopp i spelet! Som tur var lirade vi mestadels i samma femma på träning, vilket man var väldigt tacksam för.

Forwards: 

– Andreaz Persson. ”Z” va så självklar i allt han gjorde, både på och utanför isen. Elegant och lirkig med ett fint gammalt hederligt slagskott som han plockade fram lite då och då.

– Fredric Weigel. En otrolig vinnarskalle som orkade spela hur mycket som helst. Kunde spela lite på gränsen och få motståndarna helt ur balans, samtidigt som han bjöd på otroliga framspelningar.

– Jonathan Johnsson. Märkte redan första matchen med Troja att han var för bra för den här ligan. Dominerade alla delar av banan och bjöd på en och annan ”coast to coast” varje match.

Text: PeO Larsson

LÄS MER: Niklas Dahlberg om 500 matcher * Tar ut sitt All Star-lag i Hockeyettan 

Slutspelet i Hockeyettan våren 2026 * Då börjar det * Så går det till * Alla datumen hela vägen till finalen * Stor guide