Hela Hockeyettan är en enda lång ABBA-låt

The winner takes it all
The loser standing small

När Fredrik Lindström på söndagskvällen petade in den avgörande pucken mellan benskydden på Helsingborg-keepern Anton Svensson och skickade Tranås vidare till förkvalet inför playoff var det startskottet på den häftigaste tiden på året.

Bara en sådan sak som att den södra vårserien avgjordes med en ”vinnaren tar allt”-match i sista omgången var raffinerat så det räckte och blev över. Att tillställningen gick hela vägen till en helt avgörande straffläggning var gräddan av dramaturgi.

– I efterhand har tanken slagit mig, tänk om jag hade missat, men där och då kände jag inte så. Jag fokuserade bara på att sätta den, berättade den oväntade segerskytten när jag snackade med honom i veckan.

En simpel straff, en isare mellan ett par benskydd som nästan hann knipas ihop, avgjorde allt. Det är idrott när den är som vackrast och som grymmast på en och samma gång.

Klyschan att marginalerna är små blir plötsligt mer än sann och det är nu de obrydda matchhjältarna måste börja kliva fram. För från och med nu är det i stort sett bara ”vinnaren tar allt”-matcher som återstår av säsongen.

Serierna är inne på sitt upplopp och ska avgöras. Ikväll spelar Kristianstad och Troja/Ljungby seriefinal i Allettan Södra inför fullsatt salong. En match som med väldigt stor sannolikhet kommer avgöra vilka som lägger beslag på platsen i den nyinstiftade Hockeyettan-finalen.

Huddinge och Visby/Roma står i skrivande stund på samma poäng och gör upp om seriesegern i den norra Allettan. Samtidigt krigar Östersund för att undvika ett hejdundrande fiasko i botten av tabellen. I seriens två sista omgångar kommer först Huddinge och sedan Visby till Östersunds fina arena för att spela i allra högsta grad avgörande matcher. Ishockey blir inte så mycket mer ställd på sin spets än så.

Sen väntar playoff. Superviktiga matcher varje kväll som dessutom föregås av en valprocedur som oavsett hur många klyschor tränarna försöker linda in sina val i kommer kasta extra bränsle på en redan flammande eld.

Som neutral åskådare kan man givetvis inte göra annat än mysa inför den del av säsongen som nu ligger framför oss. Tiden då en isare mellan benen, levererad från en snudd på två meter lång back, kan vara skillnaden mellan himmel och helvete. Tiden då hjältar föds och drömmar krossas. Då avgörandets klocka klämtar och vi i slutändan får se de starkaste jubla i högan sky.

The winner takes it all
The loser standing small

Från och med nu och framåt är Hockeyettan inget annat än en enda lång ABBA-låt.

Jag älskar det.

 

//Mikael Mjörnberg