André Astley Rydberg fortsätter vara Boisare!

Han har gjort tre hela säsonger i Boiströjan och har varit en nyttig rollspelare från match ett. I samarbete med Hemtrevligt i Skaraborg kan vi nu meddela att André Astley Rydberg kommer  är med från start för en fjärde säsong. En pudelklok center med bra skridskoåkning som alltid gör allt för laget. 

Hur har tankarna gått inför valet av klubb?

– Först undrade man om de ville ha kvar en, sedan funderade man på om man ville spela vidare själv. Men jag kände mig revanschsugen, och sedan när jag fick höra att de ville ha mig kvar så kändes det som ett lätt val, jag trivs så bra här och det är med Bois jag vill spela. Sedan är jag som sagt var väldigt revanschsugen med.

Känns Bois som din klubb?

– Ja jag känner starkare och starkare för klubben, jag trivs väldigt bra här med klubben och alla runtomkring, det är med Mariestad jag vill ta nästa kliv.

Vad säger du annars om din säsong?

– Liksom laget började jag lite halvknackigt, jag hade problem att få in pucken i mål. Men sedan hittade jag mer och mer stabilitet och poängen började komma. Vi tog kliv allt eftersom säsongen gick, så man kom in i det mer och mer.

Du hade riktig målform där ett tag!

– Ja, jag har kunnat göra mycket poäng tidigare, men i Mariestad har det gått lite trögare, men det viktigaste är ju att man hjälper laget att vinna matcher. Jag bidrar med det jag kan. Sedan är det kul att göra mål, så det är klart att man gärna bidrar med det med.

Du hade en lite turbulent säsong med olika spelare in och ut i din kedja. Hur jobbigt är det att spela med nya hela tiden?

– Det är jobbigt, det tar tid att lära känna varandra och veta vad de andre gör på isen, så att man hittar varandra. Och det var mycket in och ut, då tar det ett tag att hitta en kedjekamrat, det är inget som går på en match sådär, så det var skönt att de hittade två till slut så vi fick en fast kedja.

Ja du spelade slutdelen av säsongen med Robin Höglund och Carl-Johan Gustavsson, hur var det?

– Det blev en tyngre kedja, det var lättare att behålla pucken i zonen och det gick inte så mycket fram och tillbaka som det gjorde innan, då blir det jobbigt att spela. Sedan visste vi vad vi skulle göra med, vi skulle inte hålla på och dribbla, utan få ner pucken i anfallszonen och jobba på dem.

Ni fick ofta bra tryck i anfallszonen, och som en följd av det hårda arbetet så kom även målen…

– Ja så var det. Sedan behövde förstakedjan få lite hjälp med poänggörandet, de var oftast ruskigt bra, men vi blev lite för beroende av dem, så vi försökte hjälpa till där…

Du har i tidigare klubbar du spelat i haft en mer offensiv roll med spel i powerplay och avgörande skeden av matchen. Kan det var lite frustrerande att inte få samma roll i Bois?

– Ja som du säger så har jag alltid spelat mycket powerplay och boxplay, man är ju van med det, så lite frustrerande kanske det är. Men man får jobba på och visa att man ska spela där, någon annan väg finns inte. Sedan får man acceptera att andra är bättre med ibland.

Hur var stämningen i laget under säsongen?

– Vi hade en bra grupp och bra stämning även när det gick tufft. Då kan det annars lätt bli lite dålig stämning och lite grinigt, men vi hade hela tiden bra snack och kom bara ihop oss bättre och bättre ju längre säsongen gick. Vi hade grymt bra stämning hela vägen och vi trodde verkligen på att vi hade lag för att gå långt, så det var tråkigt när vi åkte ur.

Ni ser ut att få behålla många spelare, med dig så är elva spelare ur förra säsongens trupp klara för en fortsättning. Vad betyder det tror du?

– Det betyder mycket, att få kontinuitet i det, det är inte många ettanklubbar som får till det. Men med många kvar så kan man få spelet att sitta direkt och alla känner varandra vilket gör att gruppen sätts snabbare. Sedan tror jag att det blir lättare för nya att komma in med, så jag tror det kan betyda mycket, det är smart att göra så.

Till sist: Vad hittar du på i sommar?

– Det blir framför allt jobb och träning med laget fram till semestern i juli. Sedan får vi se vad jag hittar på då, jag har inget bokat, men det blir säkert något med vänner och familj.

Av Krister Holm